Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Emmeline och Kassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602 ONKEL TOMS STUGA.
“Han gör det inte, Simon; ni känner honom inte. Ni kan döda
honom tum för tum; men ni skall inte lyckas få ett ord ur honom.”
“ Det skola vi bli två om. Hvar är han ? ” sporde Legree och
gjorde sig i ordning att gå ut.
“ I skräprummet inne i fabriken,” genmälte Kassy.
Ehuru Legree yttrat sig med sådan morskhet till Kassy, gick han
likväl till fabriksbyggnaden med en misströstan, som icke var vanlig
hos honom. Den förflutna nattens drömmar jämte Kassys kloka råd
påverkade hans sinne i icke ringa grad. Han beslöt att utan vittnen
sammanträffa med Tom samt att, därest han ej genom hotelser kunde
bringa honom till underkastelse, uppskjuta sin hämd till ett lägligare
tillfälle.
Daggryningens högtidliga ljus och morgonstjärnans rena strålglans
hade blickat in genom fönstergluggen i det kyffe, där Tom låg, och
likasom nedstigande på dess strålar ljödo i hans hjärta orden : “Jag är
Davids telning och ättling, den klara morgonstjärnan.” Kassys var¬
ningar och antydningar hade, långt ifrån att nedslå hans sinne, tvärtom
kommit honom att rikta sin blick ännu stadigare uppåt och därigenom
gifvit honom ökad kraft att möta hvad än komma måtte. Han visste
ej annat än att det var hans dödsdag, som uppgick i glans därborta i
Östern, och hans hjärta klappade af glädje och längtan, då han tänkte
på, att alla de underbara ting, om livilka han läst i sin bibel och hvarpå
han så ofta grubblat — den stora, hvita tronen med sin evigt strålande
rägnbåge; den livitklädda skaran med röst såsom af mycket vatten;
kronorna; palmerna; harporna — att allt detta skulle uppgå i verk¬
lighet för hans blickar, kanske redan innan den nyss ingångna dagen
vore bärgad. Därför hörde han utan fruktan sin plågoandes röst, när
denne inträdde.
“Nå, min gubbe lille,” sade Legree med en föraktlig spark, “hur
mår du i dag? Sade jag dig inte, att jag hade åtskilligt att lära dig?
Hur har rammelbuljongen smakat dig, he ? Du är inte fullt så morsk
i dag, tror jag, som i går kväll! Du tycks inte nu vara så synnerligen
lifvad för att hålla några långa predikningar för en syndare, he?”
Tom svarade ej.
“Stig opp, ditt djur!” röt Legree och sparkade honom å nyo.
Detta föll sig ganska svårt för den sönderbråkade mannen, och
Legree skrattade rått vid Toms ansträngda försök att åtlyda befall¬
ningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
