Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖNKÉL TOMS STUGA. 627
Tom för att höra honom tala om Jesus. Huru gärna hade de ej velat
komma tillsammans någonstädes för att hålla gudstjänst, bedja och
sjunga med hvarandra; men Legree tillät det ej, och mer än en gång
afbröt han med svordomar och förbannelser deras enkla, tystlåtna möten.
De välsignade nyheter Tom hade att meddela, måste därför gå från
man till man. Men hvem förmår skildra den glädje, hvarmed dessa
stackars förkastade varelser, för hvilka lifvet endast var en ödslig,
tröstlös resa till ett mörkt och okändt mål, anammade budskapet om en
barmhärtig Förlossare och ett himmelskt hem ?
Den arma mulattkvinnan, hvilkens enfaldiga tro nästan blifvit öfver-
väldigad och krossad under tyngden af den grymhet och de oförrätter,
för hvilka hon blifvit utsatt, kände sin själ upplyft af de sånger och
bibelspråk, som hon stundom hörde från denne ringe missionärs läppar,
och äfven på den förvirrade, halft vansinniga Kassy utöfvade han ett
lugnande och välgörande inflytande.
Drifven till besinningslös förtviflan af de själskval, hon genomgått,
och de oförrätter, som tillfogats henne, hade Kassy ofta i sitt sinne ruf-
vat på hämd mot sin förtryckare.
En natt, då alla de slafvar, som delade kyffe med Tom, voro för¬
sänkta i sömn, väcktes han plötsligt af, att någon hviskade hans namn.
Han såg Kassys bleka ansikte i gluggen å väggen; hon vinkade tyst åt
honom.
Tom gick ut. Det var emellan ett och två på natten, lugnt, stilla och
månljust. Månens sken föll på Kassys ansikte och Tom märkte, att de
stora, svarta ögonen brunno af en hemsk glöd, olik deras vanliga uttryck
af stilla förtviflan.
“ Kom med mig, fader Tom,” sade hon, med sin lilla hand fattande
om hans handled och dragande honom framåt med en styrka, som hade
hennes hand varit af järn; “ kom med mig — jag har något att
säga er.”
“ Hvad kan det vara, missis Kassy?” sporde Tom oroligt.
“ Tom, säg, vill ni inte bli fri ?”
“ Jag blir det nog, missis, när det så behagar Herren,” svarade Tom.
u Ja, men ni kan bli det redan i denna natt,” utbrast Kassy med
feberaktig häftighet. “ Följ mig bara ! ”
Tom tvekade.
“Följ mig?” gentog hon hviskande och fäste sina svarta, brinnande
ögon på honom. u Kom bara ! Han sofver nu — tungt. Jag lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
