Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIX. Kassys plan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OKtCEL TOMS STtTGA. 637
Legree vandrade oroligt af och an i rummet.
“ Jag skall minsann undersöka den här saken/’ sade han. “ Jag vill
ha ljus i den och det redan i denna natt. Jag skall taga mina pisto¬
ler . . .”
“ Ja, gör det/’ afbröt Kassy ; “ sof ni i det där rummet! Jag skulle
just vilja se er göra det. Skjut ni af edra pistoler — gör det för all
del!”
Legree stampade i golfvet och svor som en besatt.
“Svär inte,” varnade Kassy; “ingen vet, hvem som kan höra er.
Tyst! Hvad var det ? ”
“ Hvad ? ” sade Legree och spratt till.
Ett gammalt holländskt väggur, som stod i ett hörn af rummet, bör¬
jade långsamt slå tolf.
Legree hvarken rörde sig eller sade något; en obestämd fasa bemäk-
tigade sig honom under det Kassy med hvass, hånfull blick betraktade
honom och högt räknade slagen.
“Tolf; välan, nu få vi väl se,” framstötte hon hest, vände sig om
och öppnade dörren till förstugan, där hon stannade lyssnande. Tyst!
Hvad är det ? ” fortfor hon, höjande fingret.
“Ba, det är ju bara blåsten,” sade Legree. “Hör du inte hur det
stormar ute ? ”
“Simon, kom hit,” h viskade Kassy; och läggande sin hand på hans,
förde hon honom till foten af trappan. “Känner ni igen det liär, säg?
Lyssna! ”
Ett vildt tjut hördes uppifrån vinden. Legrees knän darrade, och
han bleknade af fasa.
“Vore det inte bäst, att ni ginge efter edra pistoler?” hånade Kassy.
“Det är tid på, att den här saken blir undersökt nu. Jag önskar, att
ni ginge upp genast, ty nu hålla depå som bäst”
“Jag bryr mig inte om att gå!” förklarade Legree med en ny svor¬
dom.
“Hvarför inte? Det finnes ju inte någonting sådant som spöken,
påstår ni själf! Kom bara!” och Kassy sprang hånskrattande uppför
vindeltrappan, seende sig om efter Legree. “Nå, kommer ni inte?”
“Jag tror du är besatt af den lede !” utropade Legree. “ Kom ned
igen, din häxa — kom ned, Kassy! Du far inte gå !”
Men Kassy fortsatte under vildt skratt. Han hörde henne öppna
dörren till vinden. I detsamma kom en vindil där uppifrån och släckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
