Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIX. Kassys plan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638 ONKEL TOMS STUGA.
ljuset i Legrees hand, medan samtidigt det ohyggliga tjutet åter ljöd i
hans öron.
Legree flydde besinningslöst in i sitt rum. Efter några ögonblick
återkom Kassy, blek, lugn och kall som en liämdens gudinna och med
samma hemska glöd som förut i sina ögon.
“ Jag hoppas, att ni är belåten nu,’7 anmärkte hon.
“ Måtte den lede ta dig, Kassy ! ” utbrast Legree.
“ Hvarför det?” genmälte Kassy. aJag gick bara upp och stängde
dörren. Men kan ni förstå, Simon, hur det hänger ihop med vindenf ”
“ Det angår dig inte !” brummade Legree.
“ A, verkligen ? ” återtog Kassy. “ Nå ja, i alla händelser är jag glad,
att jag inte längre behöfver ligga i rummet under.”
Då Kassy på eftermiddagen märkt, att det började blåsa hårdt, hade
hon gått upp på vinden och öppnat det lilla fönstret. Däraf kom sig
vindilen, som släckte Legrees ljus i detsamma Kassy öppnade dörren.
På detta sätt lyckades det Kassy att till den grad skrämma Legree
för vinden, att han hällre velat sticka hufvudet i gapet på ett läjon än
anställa någon undersökning däruppe. Emellertid förde Kassy natte¬
tid, medan alla sofvo, största delen af sina och Emmelines kläder upp
på vinden jämte ett stort förråd af lifsmedel, att de skulle kunna uppe¬
hålla sig där någon tid. När sålunda alla förberedelser blifvit vid¬
tagna, afvaktade de endast ett gynnsamt tillfälle att sätta sin plan i
verket.
När Legree en dag skulle resa till den närbelägna staden, som äfven
låg vid Röda floden, lyckades Kassy öfvertala honom att taga henne
med sig. Med den yttersta uppmärksamhet gaf hon under resan akt
på hvarje krökning af vägen och beräknade inom sig, huru lång tid det
behöfdes att ti11 ryggalägga den till fots.
Slutligen var tiden inne för handling. Det var en dag i kvällnin-
gen. Kassy och Emmeline voro i den sistnämdas rum sysselsatta med
att lägga ihop ett par små knyten.
“ Så där ja, nu är det bra,” sade Kassy. a Sätt nu på dig hatten och
låt oss gå.”
“ Men de kunna ju se oss ännu,” invände Emmeline.
“ Det är just meningen,” genmälte Kassy kallt. “ Förstår du inte,
att de i alla händelser skola förfölja oss? Så här kommer det att gå
till: Vi smyga oss ut genom bakdörren och springa förbi barackerna.
Sambo eller Kvimbo måste då ovilkorligen se oss. De börja genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
