- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : En skildring af de förtrycktes lif /
646

(1902) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XL. Martyren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

646 ONKEL TOMS STUGA.
Kassys och Emmelines flykt retade till det yttersta Legrees redan
förut onda sinne; och såsom var att vänta utbröt hans raseri öfver
Toms värnlösa hufvud. Då han högljudt förkunnade för sina slafvar,
nyheten om flykten lyste det till i Toms ögon och han upplyfte sina
händer liksom till bön, hvilket allt ej undföll Legrees skarpa blick.
Han märkte jämväl, att Tom ej slöt sig till förföljarnes skara. Han
tänkte först tvinga honom därtill; men med kännedom om den öd¬
mjuke trälens oböjlighet, när han befalldes deltaga i någon grymhet,
ville Legree ej i brådskan uppehålla sig genom att inlåta sig i strid med
honom.
Tom stannade därför kvar i barackerna jämte några andra medslaf-
var, hvilka af honom lärt att bedja; och de uppsände här gemensamt
de innerligaste förböner för de båda flyktingarne.
När Legree återkom med oförrättadt ärende, började det länge närda
hatet mot hans slaf flöda öfver sina bräddar. Hade icke denne “ nig-
ger ” vågat trotsa honom med otrolig hårdnackenhet och envishet, allt
sedan han köpte honom ? Bodde ej i honom en ande, hvilken, tyst och
tålig som han var, likväl brände Legree som med eld?
“ Jag hatar honom !” gnisslade Legree, sättande sig upp i sängen un¬
der natten; “ja., jag hatar honom ! Är han inte min f Kan jag inte
göra med honom, hvad jag behagar? Jag undrar just, hvem som kan
hindra mig?”
Legree knöt näfven krampaktigt och skakade den med ursinnig häf¬
tighet.
Men Tom var å andra sidan en trogen, värdefull tjänare; och än-
skönt Legree hatade honom ännu mera därför, låg det dock i denna
omständighet någonting, som sträfvade att hålla honom tillbaka.
Följande morgon beslöt han att tills vidare ingenting säga ; han skulle
först från närliggande plantager hopsamla så mycket folk som möjligt
med bössor och hundar samt anställa ordentlig skallgång rundt omkring
hela moraset. Om jakten lyckades, vore allt godt och väl; i motsatt
fall skulle Tom ställas inför honom, och då — Legree skar tänderna
och blodet sjöd i hans ådror — då skulle han stuka niggern eller också
. . . Den gräsliga tanken blef outtalad, men det var en röst inom ho¬
nom, som hviskade ja och amen till densamma.
Man påstår, att husbondens egen fördel är ett tillräckligt skydd för
slafven. Men för att obehindradt kunna följa sina pockande lidelser
säljer människan med fullt medvetande och öppna ögon sin egen själ åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:30:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltoms/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free