Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLI. Master Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654 ONKEL TOMS STUGA.
reda de intrasslade affärerna. Hon beslöt att, kosta hvad det ville,
göra affärsställningen fullt klar och till sista centen betala hvarenda
skuld, hvari sterbhuset häftade.
Emellertid anlände svar från advokaten i New Orleans med under¬
rättelse, att han ingenting vidare hade sig bekant i saken, än att slafven
i fråga blifvit såld å offentlig auktion.
När därför Georg vid pass ett halft år senare gjorde en affärsresa
för sin mor nedåt floden, beslöt han använda sig af tillfället att besöka
New Orleans för att där själf höra sig för, livad det blifvit af Tom.
Det visade sig svårt nog att få några tillförlitliga underrättelser, men
omsider kröntes Georgs oförtrutna bemödanden med framgång, och
däraf kom det sig, att vi nu finna honom på Legrees plantage i afsikt
att ändtligen återköpa den gamle trotjänaren.
Sedan han bedt en negergosse se efter hästen, beredde han sig att gå
in för att träffa Legree, men mötte denne vid trappan.
Legree välkomnade främlingen tämligen buttert och frågade om hans
ärende.
“ Jag har sport,” svarade Georg, “ att ni i New Orleans köpt en slaf
vid namn Tom. Han har i många år varit på min fars egendom och
jag kommer för att fråga er, om ni inte skulle vilja sälja honom till
mig.”
Legrees uppsyn mörknade, och han utbrast med en viss hetta:
“ Ja, visst köpte jag den karlen, och det var den sämsta affär jag nå¬
gonsin gjort! Den mest uppstudsige, näsvise och oförskämde kanalje !
Han sätter i mina niggrer att rymma; har nyss hjälpt i väg två flickor,
värda åtta hundra eller ett tusen dollars stycket. Då jag befallde honom
säga, hvart de begifvit sig, svarade han näsvist, att han nog visste det,
men inte ämnade tala om det; och det stod han fast vid, ehuru jag gaf
honom det värsta kok stryk jag någonsin bestått på någon nigger. Jag
tror nästan han stryker med på kuppen ; men det är inte godt att säga,
hur det kan gå.”
“ Hvar är han ? ” sporde Georg häftigt. “ Låt mig få se honom ! ”
Ynglingens kinder glödde, och hans ögon sköto blixtar, men han lade
försiktigtvis band på sig.
“Han är i det där skjulet,” upplyste gossen, som höll Georgs häst.
Legfee gaf gossen en kraftig spark och svor öfver honom; men
Georg skyndade genast till det anvisade stället.
Tom hade legat i skjulet tvänne dagar sedan den ödesdigra aftonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
