Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLI. Master Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 655
Han lefde ännu, ty den fängslade anden skiljes icke lätt från en stark
kropp; men han låg för det mesta försänkt i känslolös dvala. Natte¬
tid hade han fått emottaga besök af stackars öfvergifna varelser, hvilka
offrade en del af sin knappa hvila för att i någon mån återgälda alla de
kärlekstjänster Tom visat dem. Visserligen hade de föga att gifva —
endast en dryck kallt vatten, men den gafs med hjärtan fulla af del¬
tagande.
Tårar hade gjutits vid den kärleksfulle vännens dödsläger — tårar
af en sen ånger hos de arma, okunniga hedningar, hvilka hans tålamod
och ståndaktighet in i döden hade väckt till besinning; och brinnande
böner hade vid hans sida uppsändts till en sent funnen frälsare, som de
knappast kände mer än till namnet, men hvilken ett trängtande, okun¬
nigt människohjärta aldrig förgäfves åkallar.
Kassy, som smugit sig ut från sitt gömställe och genom att lyssna på
tjänarne fatt kännedom om det offer Tom bragt henne och Emmeline,
hade, trotsande faran att upptäckas, besökt honom föregående natt.
Rörd af de få ord han förmått framhviska, hade äfven hon, den dystra,
förtviflade kvinnan, ändtligen bragts till tårar och bön.
Då Georg inträdde i skjulet och hans blickar möttes af den sorgliga
synen, kände han sitt hufvud svindla, och hans hjärta intogs af ångest.
“ Ar det väl möjligt — o, är det möjligt?” utbrast han, kastande sig
på knä bredvid den döende. “ Onkel Tom, min stackars käre gamle
vän ! ”
Tom rörde sakta hufvudet och mumlade småleende:
“ Så mjukt som yppigt äjderdun
kan Jesus dödens läger bädda.”
Med tårfyllda ögon böjde sig den unge mannen ned öfver sin gamle
vän.
“ O, käre onkel Tom, vakna, tala / ännu en gång till mig! Se på
mig ! Det är master Georg — din egen lille master Georg. Känner
du inte igen mig?”
“ Master Georg ! ” ljöd det svagt från Toms läppar, och han öppnade
ögonen. u Master Georg ! ”
Hans blick var förvirrad. Men småningom klarnade medvetandet;
den irrande blicken blef stadig och full af lif; ansiktet uttryckte gladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
