Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga glåpord, hvarmed de liksom litet förnämare
Östgötharna i alla tider behagat apostrofera sina
kära grannar söderut. Den gamla folktraditionen
„hvarföre en småländning aldrig kommer till
himmelen“, har till och med blifvit behandlad af en
svensk poet och på sin tid gjort verklig furore.
För åtminstone en del af mina läsare torde
imedlertid sjelfva den ursprungliga berättelsen, sådan
den tagits ur folkets mun, vara obekant, och jag
vill derföre här meddela den, välförståendes
endast som ett kuriosum och ingalunda för att på
minsta vis sjelf vilja raljera med så galant och
hedersamt folk, som Smålands ärade innevånare.
Saken berättas vara den, att på den tiden, då
Sancte Per gick häromkring i verlden och stöfvade,
råkade han en vacker dag på en småländning, som
syntes honom en beskedlig och bra karl,
hvarföre han också tog honom med sig till himmelen
och lemnade honom ett litet ströhemman i sjelfva
paradiset. Småländningen trifdes här ganska bra
en tid bortåt. Det bästa är godt nog. En morgon
fick likväl vår Herre se den fremmande gynnaren
gå och hänga läpp midt bland lustgårdens lilje- och
tulpanrabatter, och han kallade på Sancte
Peter.
— Hör på, Sanct Peter! Hvem är den der,
som går och ser så hjertans hängfärdig ut midt i
min himmels herrlighet?
— Det är en småländning, — svarade Sanct
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
