Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från min tid som teaterrecensent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömmas, fir att herr Belletti utom sitt melodiska
namn äfven egde ett par superba kolsvarta
mustascher, ett det yfvigaste skägg kring haka och
kinder, samt ett mörkt, melodramiskt långlockigt hår,
allt i högsta m&tto interessanta accessoirer,
mäg-tiga att eröfra damernas oblandade sympatier.
Därtill kan man ytterligare lägga allehanda
småhistorier, sanna eller falska, lika godt! som från man
till man hviskades om hérr Bellettis föregående
lefnadsöden, alla af den art att återkasta på
personen en pikant och halfromantisk dager. Jag
slår vad om, att hvem som helst skulle under så
fördelaktiga omständigheter blifvit ett lejon i
vår goda stad, och herr Belletti dröjde icke att
hlifva det,
Herr Belletti blef sedan dess för en lång tid
högsta hönset i korgen inom ett visst slags
artist-aristokrati, som småningom hade bildat sig i vår
hufvudstad; han betraktades i allmänhet ungefär
såsom någonting stötande på diplomat, på utländsk
chargé d’affaires inom vår konstverld. Med ett
ord sagdt, hans bas-toner ansågos såsom litet
förnämare än alla andra bassångares, och när hert
Belletti på en enskild soirée i ett hus vid
Drottninggatan eller Skeppsbron slog sig ned vid
fortepianot för att qväda en »canzonetta«, var det en så
utmärkt heder med det, att sjelfva hofmarskalken
Beskow, hvilken af gammalt varit en sådan både
kompetent och nobel konstdomare, gjorde sig
mödan stiga fram och försäkra sångaren om sitt höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
