Samlade skrifter av Olavus Petri / En Swensk Cröneka (1914-1917) Author: Olaus Petri Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

En Swensk Cröneka

efter handskrift (O. Petri krönika Nr 1, KB)
utgifven af Jöran Sahlgren

Allom them som thenna Cröneke läsande eller hörande warda, önskar jach Olauus Petri, predikere i Stocholm, saligheetennes kundtskap. etc.

Gudh som all ting haffuer skapat menniskione til godho och gagn, han haffuer thet ock aff sinne ewiga godheet och försyyn så förordinerat och skickat, at theres liffuerne och regemente som fordom dags i werldenne leffuat haffua bescriffuas skulle, theres epterkommandom til en rettilse och warnagel, aff huilkom the lära motte, hwad anslag lyckosameliga tilgå pläga, och hwad som plägar illa bekomma och lyktas med en oond affgong, Så at epterkommarene mogha lära aff theras förfäders welferdh eller forderff, huru the sich i all stycke skicka skola, och hwad nyttoght eller skadeligit wara pläghar, Ja epterkommarene haffua och ther en stoor fordeel aff, Ty thet är jw betre bliffua wijs aff en annars ofärdh än aff sin eeghen, Och böör historier eller Cröneker så scriffna wara, at the föregiffua, så mykit som mögeliget kan wara, alla vmstendigheeter, aff hwad oorsack och tilfelle, obestond örlig och krijgh kommit är, och huru fridh och roligheet bewarat warder, ty the kunna thå med frucht läsna warda, och äro them som epterkomma, såsom en spegel, ther the mogha see vthinnan, hwad som bestond eller obestond med sich haffuer, hwar vthaff land och stedher wexa til, eller huru the förlagda warda, Thet är icke noogh at man weet huru örlig och krijgh haffuer tijdt och offta warit i werldenne Man behöffuer och at weta aff hwad orsack sådana kommit är, Ja, så pläghar jw mäst wara, at the komma på obestånd som sielffue giffua ther tilfelle til, Och the vndtwijka obestond som tilfellen vndtwijka kunna, Ther före är thet nyttogt, at man weet huru örligh krijgh kan förtaghet och förkomit warda Såå är ey heller noogh at man weett huru froma förstar vnderstundom haffua warit i werldenne, the ther fridh och rooligheet hållet haffua, vtan man och weett hwad sätt the ther til hafft haffue, huilkit Cröneke scriffuaren föregiffua skal, them til epterdöme som epterkomma.

Men the äre wel månge som Cröniker scriffuit haffua, och doch ganska få som retta sättet hafft haffua, huilkit noogh är openbart så wel med fremende Cröneke scriffuare, såsom Swenska och Danska. The scriffua wel alle om örlig och krijgh, men huru sådana tilkommet är, och huilkin parten bätre sack hafft haffuer, ther warder ganska ringa omtalat, Och ther före kunna the som epterkomma, icke haffua sådana nytto aff theres förfädhers historier som thet wara borde. Så haffuer och mykit wordet scriffuit aff them som partijske och weelda män i sakenne warit haffua, Och ther före haffua the vphögdt then parten som the haffua hallet med, och then andra platt förachtat, Och är så offta sanningen til baka låten, Och thet är noogh til merkiandes i the Danska och Swenska Cröneker, The Danske prijsa sich aff the stora gerningar theres herrar och förstar haffua giordt här i Swerige, Och the Swenske rekna högt then stora mandom the haffua bedriffuit i Danmark, Så at then ther nw gerna wille veta hwad sannast är, han skal haffua ther nöödh til, och än thå nepeliga kunna thet (i [the] Swenska och Danska Cröneker) vthleeta, Thet haffuer aff ålder (gudh bettret) warit itt inbundit, och endeels naturligitt, haat och agg emellen Danska och Swenska, ty at bådha parterne rekna sich högt, och ingen wil wijka för then andra, Ther före haffue wij nw sådana Cröneker som the haffua til sinnes warit ther scriffuit haffua, Och för then skul komma the Swenska Cröneker icke öffuer eens med the Danska, och ingen parten scriffuar noghot gott om then andra, Ty är thet ock wilsamt noogh, at tagha ther noghor godh rettelse vth, Doch likawel haffuer jach nw taghet mich före, at vthdragha en lijten Cröneke aff the andra, och haffuer jach satt ther in thet som jach haffuer förnummet sanningene lijkast waritt [(ty thet som sant är will jach jw gerna scriffua)], aff huilka man merkia må, huru här i rijkit i förtijdhen tilgonget haffuer, huru rijkit haffuer stådt vnder infödda herrar, och huru thet haffuer wordet regerat aff fremmande herskap, huru thet haffuer stådt vnder konungar, och huru thet stådt haffuer vnder höwidzmän, Och må man doch här altijdh see, hwad obestond, twist och twedreght wora fädher haffua warit bekymbrade med, så at wij icke behöffue förundrat om i wår tijdh illa tilgåår, Woro förfädher haffua försökt werldennes onda wesende så wel som wij, werlden är altijdh sich sielffuo lijck, hon är altijdh billersam och mödhosam at wara vthi, Then i werldenne wara skal han moste wenia sich widh at lijdha mera ondt än gott, mera örligh och annor bedröffuelse, än fridh, Så må man och endeels merkia här aff werldennes ostadigheet, at the högste jw så snart warda niderslagne, som the lägste, jå the högste stå farligast i werldenne, ty the haffua monge som gå them epter, Så at jw höghre en är besatt, jw flere haffuer han owener, Och lyckohiwlet (som man seya pläghar) går snart om kring i werldenne, En ringa man kan snart förhögder warda, och en högbesätten man, kan hastigt til intit göras, aff huilkit the som förtrykte äro mogha haffua thet hopp, at med them kan än bettre warda, Och the ther högt besatte äro, mogha haffua then fara, at hiwlet skal gå om med them, och för then skul haffua öffuerdådh och öffuerwold fordragh, tenkiandes at gudh kan snart fornedhra them, och förhöya them som the förtrykt haffua, Sådana seer man noogh tilförenne skeedt wara, huilkit och än nw så skee kan, Thet är offta skeedt, at the ther [weldeligha] andra vndertryckt haffua, haffua sielffue så förtryckte wordet, at the moste tijgia nådh aff them, som the ingen nådh bewijste mädhen the rådhandes wore, Ja thet är så werldennes lopp, at somblige nidh och somblige vpp, ther monga bådhe höge och låghe retta sich epter.

Nw förra än wij gåå in til wor materie, skal man weta at i woro Swenska Cröneker finnes ganska lijten rettelse, huru här i rijkit haffuer tillstådt förra än Christendomen hijt kom, ty at woro förfädher haffua antingen lithit eller och intit ther om scriffuit, hwar the och noghot scriffuit haffua, thå är thet förkommet med then scrifft som her foordomdags brukades i landet, then man nw kallar rwnebokstaffuer, Haffuer noghot warit scriffuit thå haffuer thet wisseliga warit scriffuit met Rwnescrifft, ty at then Latinska scrifften som man nw brukar, kom först hijt i landet med them som Christendomen hijt förde, Och när then Latiniska scrifften vptooghs, thå med tijdhen förlagdes then andra, så förlagdes och alt thet som med them scrifft scriffuit war, Doch haffuer än thå then förra scrifften noghon tijdh wordet brukat, breddhe widh then Latiniska scrifften, thet noogh är merkiandes aff the Rimstaffuer som bönderne än nw bruka, [och aff mongha Rwnosteenar som vpsatte äro sedhan Christendoomen hijt kom.] Ffinnes och teslikes i gambla laghböker och andra scriffna Swenska böker, noghro Rwnobokstaffuar insatta i bland the Latiniska scrifftene, Men ware nw ther om huru thet wara kan, hwad woro förfädher noghot scriffuit haffua med theres Rwnescrifft eller ey, thet är jw wist at til oss är ganska liten rettelse kommen, huru här i rijkit tilstodh förra än Christendomen hijtt kom, Och än thå at then Danska Cröneken mykit föregiffuer hwad fordomdags skal heetas i tesse try rijke skeedt wara, och reknar longt til baka, Så kan man doch fögho macht giffua henne, Ty at i Danmark haffuer warit samma feelet som när oss är, om gambla Historier, och ther wthoffuer seer man wel at allestedes sökies stoor ära och prijs, Ther fore är befruchtandes, at sanningen är icke framkommen altijdh, then doch aff Crönekoscriffuarenom mest achtas skulle, Och läter jach andra döma ther om, thet är wist, at i tesse try rijke, som och i mong annor land, haffuer warit groofft och oförståndight folk, the ther fögo achtat haffua thet som til godha sedher och skickeligheet hördt haffuer, och begynte endeels thå först lära tocht och sedher, när the wordo Christne, Ther före kan man ock fögho vndra ther vppå at the antingen litit eller och intit scriffuit haffua, Thet seer man wel at woro förfädher haffua hafft thet sätt som the Greker och Latiner med fabeler och poetiska dichter, så at när noghro merkelige män woro för handenne, the ther manligha gerningar och merkeligit bedreff hade, om them dichtade the wijsor, Saghor, Rijm, som the pläghade kalla Ffrijdhe, och andro sådana dichter, och blomerade them med fabeler och förtekt ordh leggiandes them stora äro och prijs til som thet förtient hade, och them ther merkelige män woro som sich bewijste manliga emoot theres fiender, och lagde them nidh som öffuerwold och orätt giorde, them kallade the kiempar, och jempningar, såsom the Greker kallade theres hieltar, heroes, sådana som Hercules war och andra flere, Men them, som tyranniske woro, och giorde allom offuerwold och orett och passade på ingen, kallade the Jettar, Reesar, Troll och annat sådana, och epter thet at samma tyranner, pläghade boo påå fast slott och feste, såå kallade the theres slott, bergh, och them som ther vppå bodde, kallade the bergha troll, och theras hustrur som och onda och argha woro, kallade the Gyghrar eller annat sådana, som gamlba wijsor och Tydhriks van Bern historia eller fabel clarliga betygha, Och när the wille bescriffua onda och argha tyranner, sade the them wara fula, longa och grymma, plumpachtiga och ofanneliga, än thå at the ey woro större och wanskapeligare än annat folk, Men för theris Tyrannij och öffuerwold, sade the i theres dichter them sådana wara, och kallade them i theres wijsor, wnderstundom biörnar och lindormar eller drakar, Och them som sådana skadeliga menniskior i hiäll slogho, prijsade then menigha man högt med wijsor och Ffrijdhe, kallandes them weldiga hieltar och kiämpar, the ther Jättar, Reesar, Troll, biörnar och lindormar fördriffuit och nidherlagt hade, huilkit som mäst skee plägade med kamp ther en emoot enom kampade och fächtade, ty at med sådana slagh vthröntes störste mandomen och ther fore pläghade the största prijsen ther med inleggia, Så pläghade och woro förfädher kalla them dwergher, som med theris list och illfundogheet mykit ondt bedriffuo, huilke än thå at the ikke hade så stora macht som reesanar, bedriffuo the doch likawel mykit ondt med theris hemliga list och argheet, och hade så behendiga skalkheet, at ingen kunde komma vnder theres list, Therföre sade the them haffua sådana hattar vppå sich at ingen kunde see them, aff huilkit man än nw weet tala om dwergha hattar, Tesse dwergher bescriffuas i Rijm och wijsor haffua warit små, ty the haffua hafft liten macht, doch tora listogheet, The seyas och haffua bodt i berg, thet är, the haffua wel bewarat sich så at ingen skulle kunna göra them noghot ondt, Men kiempana pläghade vnderstundom komma vnder theres list och slogho them i hääl, och ther före prijsas the aff theres stora macht och mandom at the kunde niderlegia stora Jättar och Reesar, Teslikes worde the och prijsade, aff theres [stora] förnufft och förstond, at the sådana listigha och illfundogo menniskior öffuerwinna kunde.

Thetta haffuer man nw i then acht foregiffuit at kunnoght warda skal, hurudana dichter och scriffuelse woro förfädher i heedendomen haffua brukat, Ther the och största lustene til hade, så at man clarliga merkia kan, at fögho rettelse finnes i theres dichter eller scriffuelse, epter thet the så blomeradhe äro med fabeler och förtäkt ordh, at man icke weta kan hwad som retta historien är, Doch haffua the som först begynte scriffua Swenska och Danska Cröneker, taghit begynnelsen aff gammul rychte, wijsor och andra sådana blomerade dichter som i landena gonget haffuer, och ther epter haffua the scriffuit, ty är thet och ganska owist om så skeedt är, eller ey, Noghot kan thet wel haffua warit som ryktet och wijsorne haffua hafft sin grund vtåff, men thet som icke är bescriffuit, vtan then eene segher för them andra, thet pläghar wara owist, ty at hwar ökar jw noghot eller förminskar, och [säger] thet icke aldeles så i frå sich som han thet hörde, Teslikes kommer och mykin owissheet ther aff at man icke haffuer wist årataal när ärendet skeedt är, som omtalas, Ty thet kan wara skeedt för itt hundrade åår, thet kan och så snart, wara skeedt för sex eller otta hundrade åår, Och ther före kan [thet] offta settias epter som före stå skulle, Ey är heller thet mykit wist [thet] fremmande Crönekoscriffuare, Danske eller Tydzske haffua sat i theras gambla Crönekor om Swerige, ty the haffua och scriffuit aff lööss ryckte, och seer man för öghonen, huru offta the gå aff retta wäghen i thet som är i manna minne, ty är thet intit twifflandes at med the gambla historier är och så skeedt, Seer man och teslikes offta, at the äre så så owisse på theras eegna historier, som the ära på wora, och thet wil wara retta beslutet, at huaske Swenske, Tydzske eller Danske haffua så wissa Crönekor som wel behöffdes om thet som i thereas land skeedt är förra än Christendomen ther kom, Men sedhan haffuer noghot wordet scriffuit, än doch ganska litit besynnerliga, här när oss, Thet mästa som finnes när oss scriffuit wara, thet är scriffuit, i näst forlidhen tryhundrade åår, huilkit som med gammul register och beseglat breff jw mest bewijsas kan, ther ock thenna Cröneka om sama tryhundrade åår mest wthdraghen är, Men om thet som förra skeedt är, haffuer man icke sådana bewijs, som wij här epter hörandes warde.

The ther historier scriffua, plägha jw mest föregiffua, hwadan thet folket kommet är som the scriffua om, och hwad vrsprung thet haffuer, Men epter thet wij Swenske inga gambla historier haffua som wissa äro, så haffue wij icke heller noghor beskeedh ther vppå, hwadan wort Swenska folk kommit är, och huru Swerige är först beseet wordet, Almenneliga historier giffua noogh före om Götha rijke, huru gammalt thet är, Men thet kan ingelunde wara förstondandes om the Göthar som här i Swerige äro, Ty the gamble Göthar (om the ellies så gamble äre som en part meena) the ther först Göthe kallades, haffua boodt ther nw är Vngern, eller och lenger bort, och skal nepligha noghot folk än thå haffua boodt här i Swerige, ty the haffua hafft thär theras säte icke mykit longt epter Noë floodh, så framt alt sant är som om them scriffuit är, Och ther före kunna the icke haffua then tijdh gått här vth aff wor land, wthan wore lijkare at någhre aff them hade med tijden kommet hijtt och boodt här, Doch är thet alt owist, och är ganska wildsamt, vthleeta thet som rettast är i så gamul ärende, och är för then skul better låta thet bestå, än noghot thet owist är föregiffua, Thet är ganska lijkt, ja thet kan och icke feela, at Tydzske Swenske, Danske, Norske, haffua foordomdags alle warit itt folk, och ther är tungomålet noogh bewijs til, ty at i förtijdhen haffua the alle hafft itt tungomåll, än thå at thet är nw så förwandlat sedhan folket bleff åttskildt, som altijdh hända pläghar, Och thetta kan ther aff noogh merkias, at jw äldre Tydzska och Swenska bööker man finna kan, jw meera dragha the öffuer eens i målet, thå man bäär them til hopa och giffuer acht vppå, Så kan thet och med mong annor stycke bewijsas at the haffua alle warit itt folk, Ty at gamble latiniske historiescriffuare haffua mykit scriffuit om the Tydzskes landzsedher, hurudana regemente och wesende the hade, huilkit än nw meera halles i tesse try rijke än i Tydzsland, Itt gamalt sätt synes thet haffua warit, at the hade skifft theres folk i hundrade taal, och en höffdinga för hwart hundrad, huilkit än här til när oss bliffuit är, Ty at heela landet är skifft i härede, som fordom kallades hundari, epter thet at i förstonne woro ther hundrade bönder vthi, än tå at nw är sommestedes mindre, Och theras höffdinge kallades, hundarihöffdinge [Centurio], then nw kallas, heredzhöffdinge, Så haffuer och folkit i tesse try rijke, sådana sätt, med wijsor, rijm, och annor dicht, som the Tydzske, huilkit alt ther aff kommer, at the alle haffua hafft itt tungomåll och warit itt folk, Och wille förlongt wara at alt vprekna som the gamble historiescriffuare then Tydzska nationen retzliga tileegna, och nw endeels meera halles när oss än när them, Så kan man jw clarliga merkia, at Swenske, Danske och Norske, haffua foordom warit Tydzske, the ther sich haffua så förmeerat at the tesse land besät haffua, ja thet haffuer och altijdh så warit Tydzskernes sätt, at the plägha förwijdhga sich, The haffua besätt Engeland, Wendeland, en stoor deel aff Liffland, Prytzen och mong annor land, Så haffua the [Saxiske Tydzskar] och besätt tesse try rijke, Men när thet skeedt är, och om noghot folk haffuer boodt här tilförenne, thet är owitterligit, Lijkast synest mich thet wara at the Tydzske haffua först besätt thenna landen, så at the haffua warit thet första folk som här boodt haffuer.

Pläghar och wara itt gammalt taal, thet somblige historiescriffuare fulleliga meena, at the Göthar som så mykit bedriffuit haffua i Greken, Valskeland, Spanien och mong annor land, skola haffua hafft theras första vthgång här vthåff Swerige, huilkit om så sant är, låter jach andra döma om, Men thet synes lijkt noogh at the haffua warit aff thet tydzska tungomålet, ty the haffua almenneliga hafft Tydzsk Nampn såsom är, Tidherick, Ermerijck, Ffilmer, Alrick, Ditmar, Adolff, och flere sådana, Ffinnas doch somblige som seya at Göthar och Wender haffua hafft itt tungomål, Men äre the vthgongne aff Swerige, thå haffua the talat Tydzsk måål, haffua the och hafft Wendesk tungomål, thå weet jach icke huru the kunna haffua gonget vthaff Swerige, med mindre man wille seya, at the hade så lenge boodt i bland the Wender, at the hade lärdt theres tungomål, och förgätit sitt eghet, eller och Wendisk tungomål haffuer och warit på then tijdh Tydzsk mål, och thet Wenderne nw tala är Slawisk tungomål, hwilkit intit olijkt är, [äro och somlighe som meena at the Wandali som i förtijdhen mykit haffua bedrijffuit skola haffua warit annat folk än the Wenner, som nw för handenne äro.] Then mening haffua the som seya them här vthgongna wara, at the skola först taghit Rygen in som ligger widh Strålesund, och sedhen kommet ther in i Wendeland som är Pomern, och boodt ther en long tijdh förra än the drogho vp emoot Greken, Men ther läter jach och andra döma om hwad sannast kan wara, Och hwar thet än sant är, at the här vthgongne äro, så kan thet doch icke wara skeedt så longt för Christi byrdh som en part meena, hwilke ther seya at thet skulle skeedt wara widh Abrahams tijdh, wel twtwsende åår för än Christus födder war, Men thet [kan] ingalunde sant wara, longan tijdh ther epter moste thet [haffua] waritt skeedt, om så skeedt är, Doch kan man ther om ingen wiss tijdh föreseya, Fför Christi byrdh synes thet likawel haffua warit, Men huru longt, thet weet man icke, Woro Swenska Cröneker, läggia Swenska män ena stora äro til, ther aff, at the Göthar, som epter theres mening här wthgongne äre, haffua så mykit bedriffuit i främande land, Men när wij sakena rätt besinna wilie, är ther med fögho ära inlagd, Man legger jw fögho äro ther in ther med, at man faar med öffuerwold och orätt, i annars land som oss intit ondt giordt haffua, skinnar och brenner, dräper och förheriar, them som gerna wille sittia med fridh, Thet wore oss mykit större ära at woro förfädher hade altijdh warit fridhsame och sachtmodughe, sittit stilla, warit till fridz med thet gudh them giffuit hade, och icke röffuat och skinnat andra, Doch prijse Göthas mandom hoo ther wil, the som såte för theras hand prijsade them intit, vtan sadhe them wara en hoop med skalkar och tyranner som intogho annars mandz land och städher, ther the ingen rätt til hade, Och kommo så monga hundradetwsende menniskior, bådhe om lijff och godz, thet war och then störste mandoom the giorde, som noogh aff Crönekerne bewijsligit är, [vndhantaghandes then skada the giorth haffua i thet Latineska tungomålett, och Lärda mendz böker, thet en oboteligh skadha war, ther så mång Lärd Man än nw öffuer klaghar,] Then som med brand moordh, örligh och krijgh äro inleggia skal, han skal haffua ena rettferdigha sack på stå, annars är thet tyrannij och öffwerwold meera än mandom, Men ther aff är nw noogh sagt.

Nw skal man och weeta, at i fortijdhen haffuer thetta landet, som ock all annor land och rijke, warit fult med affguderij, Och epter thet at woro förfädher äre aff then Tydzska Nationen vth kompne, så haffua the och (wtan twiffuel) hafft samma affgudha dyrkan som the Tydzske, doch kan hon med tijdhen haffua noghot wordet förwandlat, Alle stedes här i landet haffua the hafft noghro besynnerliga skooghar them man kallar, helgelundar, ther the mykin spökilse eller wiskiepelse hafft haffua, och dieffuulen mykin spökilse bedriffuit haffuer, Och om sådana lundar tala Sweriges laghboock, ther forbudit warder at man icke troo skal på stenar och lundar, och ther haffua the theras gudzz dyrkan vppehallet, Sådana helgelundar finnas än nw här i landet, än thå at the nw intit brukas, ey weet heller then menige man, huru the i förtijdhen brukade wordo, Men i Vpsala, ther som konungs sätit i Swerige warit haffuer, ther haffuer och retta affgudha sätet warit, Och seyes affgudha templet haffua stådt icke longt ther i frå som nw står Domkyrkian, huilkit som seyes haffua kosteliga noogh prydt warit, Och i samma temple skola the haffua hafft tree gudhar, Then första och yppersta haffua the kallat Thoor, och [är] then (vtan twiffuel) som när the Latiner haffuer hetet Jupiter, then the och höllo för then högsta gudhen, Och honom hade the giordt som en nakot pilt, sittiandes på en wagn giordt som karla wagnen, och hade ena spijro i then ena handenne, och siw stiernor i then andra, Och aff honom haffuer Torsdaghen nampn, såsom ock när the Tydzska Dunnerdagh, [Om] thenna gudhen pläghade the almenneliga sweria och seya, Ja Thore gudh, Ney Thore gudh, som än nw när gambla bönder i brukning är, hwilkit oc i laghbokene forbudit warder, at man icke skal affgudhom bloota, thet är, Man skal icke sweria widh them, Thenna gudhen pläghade the dyrka och heedra, at han skulle bewara them för öwädher, liwngeeld, storm och annat sådana, och at han skulle giffua them korn och kierna noogh, och alla handa frucht, Then Andre gudhen, kallades Odhen, huilken när the tydzska, haffuer hetet Vodhen, och är then som the Latiner kallade Mercurium, och ther före är thet icke sanno licht som then Danska Crönekan holler, at här skulle i Swerige haffua warit en trolkarl som hade hetet Othen, huilken ther skulle haffua wordet hallen för en gudh, Ty at the Tydzske haffua och hafft samma gudhen, och kallat honom Vodhen, som then Engelska Crönekan innehaller, och aff samma gudhenom haffua the kallat en dagh i wikunne, Vodhens dagh, then wij och kalle Odhens dagh, Then samma gudhen pläghade the dyrka, at han skulle hielpa them i strijdh och örligh, som woro Swenska Crönekor innehalla, Men lijkare är thet at the haffua dyrkat honom för rijkedomar skul, at the skulle få godz och peninga noogh, Och ther aff pläghar man än nw seya, at the tiena Odhenom, som monga peningar och rijkedomar sammanslagga, Then tridhie war en gudhinna och kallades Ffrigga, huilken (som noogh troendes är) när the Latiner haffuer hetet Venus, och aff henne kallades Ffrigga dagh, när the Tydzska, som Engelska Crönekan segher, Ther aff haffue wij ock Frigga dagh, Ty wij haffue jw samma gudharna som the Tydzske, Thenna gudhinnan wardt dyrkat för then skul, at the skulle få godh gifftermål, mong barn, och fridh oc roligheet, Alle tesse tree gudharna haffua stådt i templet, Thoore mitt vthi, och en aff the andro på hwaria sidhona, Teslikes warder ock berordt i wor Swenska Cröneke om ena gudhinno som när the Latiner kallades Ceres, henne dyrkade the här i landet som [och] i annor land, på thet the skulle få godh åår, på korn och kierna, Neptunus haffuer här ock warit nampnkunnog, Och ther aff weet man än nw tala om Necken som seyes wara i watnet, och at Necken tagher them bort som drunkna, Om här haffua warit noghot flere nampnkunnoga gudhar som the dyrkat haffua, kan man icke weta, men the Tydzske haffua hafft en gudh then the kallade Krodhe, som när the Latiner heter Saturnus, Then gudhen synes ock noghot haffua warit här nampnkunnog, Och ther aff pläghar man kalla them som arghe äro, Krodhan skalkar, En affgudh hade the Tydzske ock epter som en part meena, then ther kallades Jadut, ther aff plägha the som slagne och draghne warda, och illa tracteras roopa Jadut, Aff flere affgudhar weet man icke seya här i Swerige, Tesse förscriffne gudhar Thoor, Odhen, Ffrigga, och til ewentyr Ceres med, haffua hafft hwar för sich, sina besynnerliga prester, som them på theres daghar offer giorde, Och hwart niyonde åår, hade the med theres konung, aff hela rijkit ena almenneliga samqwemd, ther the kommo til hopa med theras offer och skenker, til förberörda tempel, och giorde ther theras gudhom offer för hela landzens welfärdh, och wordo thå noghor liffuandes offer giord, både aff menniskiom och annor diwr, doch altt manköön och theres blodh wardt vthgutit, gudhomen til äro, Och kroppanar bådhe aff menniskior och annor diwr, vphengde the i en helgelund som hart widh affgudha templet war, ther nw står bonda kyrkian, som en almenneligh mening är, Och thetta ware nw sagt noogh aff then affgudha dyrkan som här i landet warit haffuer,

Teslikes haffua och somblige hafft then mening at thet som nw är itt Sweriges rijke, skal haffua i förtijdhen warit fem rijke, Thet första skulle wara Ffinland och heela Aboo sticht, Thet Andra Helsinga land med all nordhlanden, Thet tridhie Vpland, Södermannaland och Nerike, [och thetta skulle haffua warit thet yppersta Rijket, och heetet Swerige eller Swidhia Rijke.] Thet fierde Götha rijke, hela Lincöpings sticht, Werendt, och Westergötzland, Thet femte Wermeland och alla Dalarna, Men om Helsinga land med nordhlanden, och Wermeland med Dalarne skola haffua warit tw rijke, ther låter jach andra döma om, mich synes thet icke lijcht wara, Men om Ffinland är clart noogh, ty thet haffuer icke lenge warit vnder Swerige, vtan med tijdhen, är så itt stycke och så annat vvnnet här vnder, Sompt (som noogh troendes är) toogh Sancte Eric här til rijkit, Sompt Birger Jerl, och sompt konung Birgher, som aff Crönekerne wel merkias kan, Teslikes är och clart noogh, at Götharna haffua hafft en konung för sich sielffua, och synes licht wara, at thet rijkit haffuer rekt alt in til Örasund, Jw besynnerliga haffuer Halland warit ther vnder, ty at epter som wor laghboock innehaller, lydher thet Swerige til, Doch haffuer thet gått aff och till, stundom vnder Danmark och stundom vnder Swerige, Och så haffua tesse tw konunga rijken, Swerige och Götha rijke, med tijdhen kommet vnder en herra, och är wordet itt rijke, Och ther före haffua nw Sweriges herrar then titel, at the kallas Sweriges och Göthas konungar, än thå at för tryhundrade åår sidhen, pläghade konungarna här i rijkit [aldramest] kalla sich Sweriges konungar och [sellan] Götha konungar, huilkit noogh bewijsas kan, aff vnge konung Swerkers och konung Valdemars breff, som än nw wel finnas, Men konung Magnus Ladhulåås och hans epterkommande haffua [altijd] scriffuit sich för Sweriges och Göthas konungar, Och thetta ware nw sagt om thetta stycke,

Plägha och woro Swenska Cröneker föregiffua hurudana land Swerige är, huilkit mich ey syntes behöffuas skola, epter thet at thetta scriffuas för theras skul som här inrijkes boo, the ther better weta landzens leghligheet än thet bescriffuas kan, Men thet skal man doch weta, at i förtijdhen haffuer thetta rijkit mykit rijkare warit än thet är nw, på alla handa [köpmandz] warur, Här haffuer oseyeliga mykit, kopar, jern, blyy, och alla handa skinwarur, wordet vthfördt i fremmande land, och haffuer mykin handel, warit mellan the Engelska och thetta rijkit, och ther aff kom här in så mykit Engelske mynt som i så long tijdh haffuer warit här gäfftt och gengse, och then handel, som skeedde med the Engelske, war mest för fyrahundrade åår sedhen, Ty at på then tijdh, woro inga städher, som nw nampnkunnoga äro, bygda widh östrasiöön, hwarken Lybecke eller noghra andra, Och all land kring om östrasiön woro ochristen, vndantaghandes Swerige och Danmark the woro the land som först bliffuo Christen widh östrasiöön, Och ther före hade thå the Swenske theres seghlatie til Engeland som och Christit war, Så haffuer och thetta rijkit i noghor förlidhen hundrade åår warit ganska rijkt på spannamåla, och haffua monga hundrade lester wordet fördt här vthaff landet, bådhe til Prytzen och annor stedes, som aff gammul breff och register noogh bewijsligitt är, Och war här ganska gott mynt i rijkit som man aff Crönekenne förnimandes warder, Men medh tijdhen är thet så förswaghat wordet, at thet förderffuat haffuer bådhe Land och städher, och daghligha meer förderffuar,

Så skal man och här weta wore Suenske Crönekescriffuare, the ther med någhen skäl och beskeedh scriffuit haffua, The haffua begynnat på the konungar som skulle haffua warit, wedh then tijdh Christus föddher wardt, ty at thet som förra skeedt war, är oss (effter som the seya) platt owitterlighit, huilkit wij och bekenne, och seye ey allenast wara owitterlighit huru här stodh til för Christi byrdh, vtan och, thet är owitterligitt huadh som i en long tijdh skedde effter Christi födelse tijdh, som tilförenne omtalat är, Och therföre är thett ganska owijst med the första konungar som här vpräknadhe warda, Ty thet kan henda, at the haffua warit flere, The kunne och haffua warit fierre, än the här vpreknas, Then Danska Crönekan talar om monga Suenska konungar som woro Crönekor intet om tala, warda här och noghra konungar vpräknade, som inthet haffua warit i riket, som wij hörande warde,

Och effter thet thenna Crönika är scriffuin för theris skuld som eenfaldighe äro, at the skola her vth fåå noghor rettelse, Therföre haffuer man icke allenast scriffuit Historien eller Ärendet som skeedt är, vthan man haffuer och ther bredhewidh (ther tilfelle haffuer så begiffuit sigh) sat noghor besynnerligh lärdom, ther noghor rettilse kunna taghas vtaff, och ther man seer något gott och nyttogt wara skeedt, at man laghar sich ther effter, och tagher ther exempel vthaff, ehwad wij äre höghe eller låghe, Och at ther man seer noghot owijsligha företaghit wara, at wij och moghe lära see widh en annars ofärdh och tagha oss ther wara före, Ty huar man allenast wil läsa Crönekor för förwetenheet skull, eller haffua ther vthi tijdhfördrijff, så är thet gott oläsit som läsit, Icke haffuer heller gudh som thet rådhet haffuer menniskiomen ingiffuit, at thet som skeedt är skulle vptecknat warda, hafft thet vpsåt ther med, at sådana skulle läsas i then acht, at man skulle allenast ther vthi haffua sina lust och tijdhfördrijff, vtan at man skal ther vthaff beskodha werldennes lopp, fåfengeligheet, och ostadigheet, och huru dieffulen (som är thenne werldennes förste som Christus säger) haffuer här sitt speel, och vpwecker ibland högha och lågha altt obestond, skadha och förderff, Teslikes at wij och ther bredhewijdh skole achta och besinna, at än thå dieffulen kommer alt ondt på gång, och inskiuter alle stedes til obestond, Så förtagher doch gudh honom offta hans ondha vpsååt, och drijffuer sakenne til en bettre ända, en dieffulen medh sitt ondha vpsååt och tilfelle achtat hadhe, på thet wij måge lära geffua gudhi then äro honom bör, och bidhia honom om hielp emoot dieffulen, Thetta är thet högsta thet wij som Christne äre, skola giffua acht vppå i alle historier, bådhe hedhniska och Christna, Och när man så läss them så haffuer man gagn och nytto ther aff, och historien är i sitt rätta bruk,

Men ther noghor wille så seya, Hwad görs thet behooff at man talar och scriffuar på the dödhas mull, och asko, och läter theris [breck] och feel komma i hwars mandz munn? The äro framfarne, och haffua sin deel borta, Thet wore bättre at glöma theres synder borth än at minnas så på them &c Ther swarar man så till, Historier eller Crönekor scriffuas icke för theras skull som framfarne äro, och thet som scriffuas bedriffuit haffua, Vthan för theres skulle som effterkomma, at the aff theris förfädheres leffuerne, läro skola, huadh the skola göra, eller hwadh the skola tagha sigh wara före, Så moste bådhe thet onda och thet godha som wåra förfädher bedriffuit haffua, scriffuit warda, Och effter thet meero ondt än gott warder bedriffuit, Och onde äro altijdh flere än the godhe i allehonda stond, Therföre bliffuer och scriffuit meer om thet som meer är, Och thet samma seer man och i the Bibliska historier, som Gudh sielff haffuer scriffua lätit, at han wille så wel läta scriffua thet onda som thet godha, Och at såsom scriffuit är om Abraham, Isaac, Jacob, Mosen, Josua, Dauid &c Så är och scriffuit om Cain, Nimrod, Pharao, Saul, Jeroboam, Achas, Achab, Herodem, om andra flere sådana, Och seer man wel, at the som någhot gott warder scriffuit om i Biblien äro ganska fåå emooth the andra som altt ondht warder scriffuit om, Och såsom the onde haffua frijt giort huadh them tektes, så haffuer och Gudh lätit thett frijtt bescriffuas, och för hwar man vthropas, Nu moste man jw giffua gudhi thet tilförenne, at han wel wijste hwadh nyttogt war til at scriffuas eller icke nyttogt, han haffuer lätit scriffua och tala på theras muull, som dödha äro, Men för theres [besta] skull som effter leffua, Oss til godho är så wel the ondas som the godhas leffuerne bescriffuit, som Paulus säger, At alt thet som är scriffuit, thet är oss scriffuit til lärdoom &c Haffuer nu Gudh lätitt så wel bescriffua the ondas leffuerne som the godhas, Ja mykit flere the ondas, är icke vnder at andra och så göra som man wel seer i alla Crönekor, bådhe heedna och Christna, at the äro fåå, som gått är scriffuit om, The godhe äro fåå, och onde monge altijdh i werldenne, The som scriffua, scriffue jw heller gott än ondt om the dödha, huar sanningen wille thet tilstädia, Then the jw achta moste som Crönekonar scriffua, Then ther nw wil haffua ena godha Cröneko, och itt gott rychte effter sin dödh, han göre thet gått är, Men gör han thet som ondt är, så bliffuer han straffat så wel medt eth ont ryckte som altt annat, som Gudh honom på lägger, Såå seer man at Cain, Pharao, Antiochus, Sardanapalus, Nero och andre sÅdana, haffua medh heluetet eth ewigt ont rychte, Och thetta alt som nw sagt är, må wara för en lijten ingong til then Cröneko som wij nu aff gudhz tilhielp begynna wilie. E n S w e n s k C r ö n e k a .

Then första konung som woro Swenska Crönekor seya haffua warit i Swerige han skal haffua hetet Eric, och the leggia honom thet til at han skal haffua lätit besetia Skåne, Seland, Ffalster, och the andra befluten land som i Danmark liggia, huilkit icke kan sant wara, förty tesse try rijke äre besatt med Tydzt folk, som tilforenne bewijsat är, och ther fore är noogh troendes at Danmark haffuer förra wordet besatt med folk än Swerige, men then Danska Crönekan giffuer så före at then förste konung som här i Swerige warit haffuer aff thet nampnet Eric, then skulle wara här insat för en konung, aff konung Ffrodhe som kallades hin Ffridhgodhe, Och thet skulle så haffua tilgonget, alt emellen konungen i Swerige som heet Alric och konungen i Götha land som heet Gestiblind, war en long feegd, [och så skola i thet rijke som nw är eth, haffua warit twå konungar,] och epter thet at samme Gestiblind icke war Sweriges konunge mechtig noogh, ther före gaff han sich in til konung Ffrodhe i Danmark at han honom hielpa skulle emoot konung Alric, huilkit han och giorde, ty han sende honom til hielp itt stort taal folk med en högberömd man som kallades Eric hin wijse, Then samme Eric drap konung Alric och hans son, och kom så ther til på thet sidzsta at han bleff konung bådhe öffuer Swerige och Götha land, och thet skedde widh then tijdh Christus födder war, Och berörer then Danska Crönekan om noghra andra konungar som här i Swerige skola regerat haffua, förr än Eric then wijse hit kom, Och är thetta theres nampn, Hunding. Regnar, Hothbrod, Attisl, Hiarwer, och så förberörde Alric och Gesteblind, om huilka man intit wist haffuer thet som seyas kan, Ther fore låter man thet bestå, Thå nw fornemde Eric i Swerige lenge regerat hade, bleeff han dödh.

När Eric hin wijse dödh war, wardt hans son Haldan konung epter honom, som then Danska Crönekan innehaller, oc han war mykit betwingat aff tolff brödher i Norige, Men han fick Ffridhleff konung Ffrodhes son til hielp och wan them offuer, Men then Swenska Crönekan segher, at när konung Eric dödh war, fick hans son Godheric rijkit epter honom, och at han skal med mykit folk haffua dragit här vthaff rijkit i fremande land, och bedriffuit ther stoor mandom, huilkit om så sant är, är wilsamt til at döma om,

Epter Godheric seyes [Philimer] hin mykle eller hin store haffua bliffuit konung i Swerige, hwilken i historier och Cröneker högdt beprijsat warder aff sin mandom, och somblige kalla honom Vilcinum eller Vilkin, och alt thet som wår Swenska Cröneka haller om honom thet är alt vthdraget vthaff Tidhrics van bern fabele, och kommer intit Swerige widh, Thet halla fremande Historier noogh inne, at [Philimer] haffuer warit konung öffuer the Göthar som i annor land warit haffua, Men hwad kommer thet them widh som boo i Swerige? Man kan jw icke rekna them för Sweriges konungar som i fremmande land haffua konungar warit öffuer Göthar,

Thå Ffilmar war dödh, seyes Nordian hans son haffua bliffuit konung epter honom, huilkin som aff Hernit konungen i Rytzaland wart fördriffuin, och hade Hernit rijkit inne en tijd long, och satte så sin son i sin stadh som och heet Hernit, Alt thetta segher then Swenska Crönekan wara skeedht här i landet, hwilkit doch icke så sant är, ty thet är alt vthtaghet aff Tydhrics van bern historie eller fabele, och är skeedht i thet Götha rijke som på hinsiden Vngern war om thet ellies så skeedt är, Then Danska Crönekan talar om en konung som här i Swerige skulle haffua warit hetendes Siwardh, Och en konung som rådde offuer Göthaland then ther heet Karl, Tesse bådhe wore på en tijd, och som [thett synes] noghot meer än hundrade år epter Christi födelse, Men aff theres gerningar och regemente weet man intit, vtan at the hade bådhe gifft theres döttrar til Danmark twå konunga söner, then ene heet Ffrodhe, och hade konung Siwardz dotter och hon heet Vlwid, Then andre heet Harald och hade Götha konungens dotter then ther heet Signil, Talar och then Danska Crönekan om en Sweriges konung som heet Eric och han förde lenge örligh med Haldan berghgram aff Danmark, och på thet sijdzsta wan Haldan honom öffuer, widh ottatiyo åår och hundrade epter Christi byrdh, och bleff så han konung bådhe öffuer Swerige och Danmark, och thå war här i landet en herraman som Siwald heet, han satte sich vp emoot Haldan och vpwekte med sina siw söner, hela landet til olydhno, Men Haldan wardt honom förmechtig och drap hans söner och honom med, Så epter thet han ingen barn hade epter sich, ty toogh han Vngwin Götha konung sin skyldman, och satte honom vp för konung i Danmark och bleff så dödh, Noghot ther epter drap Ragwald Sweriges konung samma Vngwin Danmarks konung, och bleff så Siwold Vngwins son konung öffuer Danmark, och eemoot honom strijdde, förnemde Ragwald och droogh med itt stoort taal gott krijges folk in i Seland, Men ther wardt han sielff slaghen, och the Swenske wordo förskingrade, och thet skeedde widh twhundrade och tiwghu åår epter Christi byrdh. Ther epter wardt Inge konung i Swerige, Men aff hans bedreff weet man intet meer, vtan at i hans tijdh bleeff thet endreghteliga samtykt, at konungs sätit skulle wara i Vpsala, och ingen annorstadz i rijkit, ty ther war theres gudha tempel, och tijtt pläghade mesta tilsökningen skee aff heela rijkit. Bleeff och tha (til ewentyrs) beslutat, at alla konungar skulle hyllas widh Morasteen,

Inge hade twå söner epter sich, Neark, och Ffrodhe, the regerade bådhe i rijkit epter theras fadher, och förde så gott regemente, at the wordo håldne aff then meeniga man såsom gudhar, Szå bleff tha Neark dödh, och Ffrodhe wardt konung aleena, Och leggia the Swenske Cröneker, thenna theres Ffrodha the dygder til, som the Danske scriffua om theres Ffrodha, och kan jach ey weta om the Danske haffua noghot taghit thet som tessom tilhörde, och tileeghnat thet theras Ffrodha, Eller haffua och the Swenske beprydt theras Ffrodha med thet som them Danska tilhörde, Thet seer man offta skee i Crönekerne, at ther twå haffua hafft itt nampn, så bliffuer thet them ena tileeghnat som then andre giordt haffuer, Men ware ther om huru thet kan, Jach troor wel at the haffua warit fromme förstar bådhe, och hallet stark fridh i theres rijke, som konungs embete kräffuer, och ther aff haffua woro förfädher hafft en sådana ordhesidh, at the pläghade önska hwar annan, Ffrodha fridh, Thenne Ffrodhe läätt så hårdeliga straffua öffuerwold och orätt, at ingen högh eller lågh dristade sich til at tagha noghot enom androm i frå, Vnder sådana förstar pläghar land och rijke forkoffra sich, Och pläghade the Latiner kalla sådana froma förstar, Patres patrie, Lanzens fädhrar, Ther fore wardt och thenne Ffrodhe så käär och i sådana wördhning hallen aff then meniga Man, som han hade warit en gudh, Och är thet oss som Christne äro, en stoor blygd, at wij see hedningar haffua the dygder, som wij [offta] sielffue icke haffua,

Epter Ffrodhes dödh regerade Vrbar, han seyes haffua hafft tre söner, Östen, Nore och Dan, om thesse tre hans söner, warder mykit sagdt, som icke kan sant wara, ther före läter man thet bestå,

När Vrbar dödh war, bleff Östen hans son konung epter honom, och epter thet the i Norige hade slagit hans brodher Nore i hääl, som theres konung war, ther fore satte han them en hund til konung, them til håån och spott, och läät öffuer Norska män itt sådana bodh vthgå, at huilken som icke giorde them hundenom sådana tienist, som han sinom konunge göra skulle, honom skulle ledh frå ledh huggen warda, Men then Danska Crönekan segher at han heet Gunnar som gaff them Norskom, then hunden til konung, han kan (til ewentyr) haffua warit konung Östeens häärhöffwidzman, och så giordt på sin herres wegna, thet han giorde,

Epter Östen wardt Syolm konung i Swerige, och hans tienare seyas haffua drängt honom vthi itt myödhakar, then Danska Crönekan talar om en konung som här skulle haffua warit longt tilförenne och heet Hunding, at han drängte sich sielff i itt myödhakaar, kan henda at thet ena ryktet är kommet aff thet andra,

Thå Syolm war dödh, bleff Swerker hans son konung epter honom, och han war en mechta stark man, ther aff gick en sådana fabele vth om honom, at han kunde slå sin näffua vthi en hårdan steen vp til almboghan, Thet haffuer så warit wore förfädhers pläghsidh, at the beteeknade stora krafft och macht med sådana fabeler, Ther före seya the om sombliga kiempar, at the haffua rykt vp med rööter, stoor trää och slaget sina fiender med, The haffua stora stenar, som andre icke lyffta kunde, kastat theres fiender med, och annat sådana ther stoor krafft behöffdes til, som nogh är merkiandes aff then Danska Crönekene, ther full är med sådana fabeler, och ther moste han haffua acht vppå som henne rätt förstå wil, Man seer clarliga, at woro förfädher i hedendomen, haffua mera lust hafft, til fabeler och förtäkt ordh, än til clara och enfaldiga sanningene.

Widh thenna tijdh eller noghot för eller sedhan, wore the Göthar (som i fremmande land wore) så mechtige, at the slogho in i Greken med try sinnom hundrade twsende folk, och the slogho keyseren i hääl, then ther Decius heet, och wende sedhen tilbaka i gen in emoot Vngern, och thetta skedde widh twhundrade och try och femtiyo åår epter Christi byrd,

Epter Swerkers dödh, bleeff Valander hans son konung i sin fadhers stadh, Om honom seyes, at Mara haffuer ridhit honom til dödz, Thå Valander dödher war bleeff hans son Visbur konung, och honom brende hans eeghna söner inne med alt hans daghliga folk, på thet the skulle teste snarare få arffua honom, Girugheeten är en roott til alt ondt, och hon achtar hwarken wener eller frender.

Epter Visbur wardt hans son Domalder, konung i Swerige, och i hans tijdh wore hård åår i landet, så at ingen frucht wexa kunde, och är noogh troendes at gudh pläghade heela landet för then misgerning som konungen och hans brödher giordt hade på theras fadher, som offta henda pläghar, at gudh plåghar vndersåterne för herrenes mishandel skul, Thå nw then menige man i rijkit sågh then plågho och nödh som them på gick, kunde the (til ewentyr) haffua hafft then mening, at gudhanar woro förtörnade aff konungens misgerning, Ther fore togho the honom, och med honom wille the blijdhka gudhanar, Offrade så honom then gudhinnone som Ceres kallades, henne til äro brende the honom vp, på thet the skulle få korn och kierna, Och så skeedde honom rätt, ty at epter thet han vpbrende sin fadher för godz och peninga skul, så wardt och han vpbrend för korn och kierna skul, Doch war thet alt hednisk werk,

När Domalder dödh war, bleeff Domar konung epter honom, han liffde fridhsameligha, som en part meena, och bleeff så dödh aff rettom ålder, mera haffuer man intit om honom.

Sedhan Domar dödh war, bleff Attil konung i hans stadh, och seyes mykit aff hans stora werk och mandom som han bedriffuit haffuer, Han skal haffua wnnet Danmark vnder sich, som wora Cröneker innehalla, och the Danska til een neese och blygd, skal han haffua satt them sin hund Racka til konung, för thet the hade slaghit hans skyldman konung Haldan i hääl, Men sedhan at andro hundar hade riffuit konung Racka i hääl, satte Attil, the Danske en konung som heet Laes, och tha han dödh war, satte han them en argh tyran til konung som heet Snyö, och honom åto löss vp, Thetta alt med mong annor ordh haller then Swenska Cröneka inne, och här aff är thet ryktet kommet om konung Racka, Men then Danska Crönekan haller intit ther om, Thet haller hon wel inne, at Swenska män [skola] haffua satt the Norska en hund til konung, huilkin (som wor Cröneka segher) ther heet Snerring, Men om konung Racka, Laes eller förberörda Snyö, talar then Danska Crönekan intit, och thetta skulle ikke longt skeedt wara epter konung Haldans dödh, Hwad nw sannast wara kan om thenna twå hundar Snerring och Racka läter jach andra döma om, En mechta stoor forachtelse haffuer thet warit om så skeedt är, Kan henda at Snerring och Racke haffua warit twå Män, the ther slitzke haffua warit såsom hundar, och för then skul haffua wordet kallade hundar, epter som the fordomdags pläghade bruka fabeler och förtekt ordh,

Thå Attil dödher war, bleff Digner konung, och epter hans dödh wardt Dagher konung i Swerige, han wille twinga Danska män ther til at the skulle giffua honom skatt, såsom the hans fadher och fadherfadher giordt hade, och ther före bleeff han dräpin i eenne strijdh, widh itt waadh som (til ewentyr) aff samma strijdh sedhan kallades, wapna waadh,

Dagher hade twå söner epter sich, Alric och Eric, Men Alric bleeff konung, och ther baar Eric åffwnd widh, ty han wille konung wara, Ther fore sloogh han Alric i hääl med itt betzel, Thet är itt förgifftigt ting, trengta och åstunda, at wara högt besett, ty ther aff pläghar vpkomma haat och affwndh, emellen fadheren och sonen, brodher och brodher, som här skeedt är, Så är ock teslikes farlighit, at wara högt besäten, Ty the bliffua thå offta hans fiender, som förra woro hans brödher och wener,

Epter Alric wardt hans son Ingemar, konung, honom läät hans hustru vphengia med en forgylt kedhie, på en liten holma som kallades Agnafijt, ther nw Stocholm bygt är, Men aff hwad sack hon thet göra läät, weet man icke, Men thet kan man wel merkia, at the som henne ther til haffua behielplige warit, haffua meera kerlek hafft til henne än til konungen, Ty gick thet och såå mett honom,

Ther epter wardt Ingeller konung, och han bleeff i hääl slaghen aff sinom brodher för sinne hustrues onda rykte skul, och hon heet Bera, Men en part meena, at hans brodher som honom drap wille sielffuer warda konung, ty drap han honom, [onth brödhra skipthe,]

Epter Ingel wardt Järunder konung i Swerige, han seyes haffua wnnet Danmark vnder sich, och som han en tijdh long hade tryggeliga warit i Danmark, läät han sitt Swenska krijgsfolk i frå sich, Men thå han thet giordt hade och meente sich wara vtan allan fara, togho the Danske honom och hengde honom vp i Odda swnd, widh Limfiordh. Här segher then Danska Crönekan, at widh thenna tijdh skulle wara en konung här i Swerige som heet Alffuer, och thå han dödh bleff hade han tre söner epter sich, Olaff, Inge och Ingeller, Tesse tre begynte föra örligh med Harald Hildetand konungen i Danmark, Men han wardt them öffuermechtig, och drap Olaff och Inga, och giorde så fridh med Ingelle, och gaff honom sina syster til hustru, Och thå Ingel hade en tijd long konung warit bleeff han dödh, och hade en son epter sich med Haraldz syster och han heet Ring, och epter thet han icke war til moghen ålder kommen, ther före läät Harald hans moderbroder honom få formyndare, och läät honom bliffua widh rijkit epter sin fadher, Men then Swenska Crönekan segher at Järunder hade en son epter sich som heet Håkon Ring, och han bleeff konung epter honom, och han hade i sinnet hempnas ther öffuer, at hans fadher war så skemeliga aff dagha taghen, Ther fore rustadhe han sich til strijdz med Harald Hildetand, huilken the Danske vpsat hade for en konung, Och bereedde the sich mechteliga noogh på bådha sidhor, wel i siw åår förra än slachtingen skedde, och hade Hakon Ring med sich, Götharna, Noriges män och them aff Gothland med the Swenske, Men Harald hade Tydzska, och Danska, Wender, och Ffresar i sin häär, Och kommo så bådha häärana til saman i Wärend, på Brawalla heed, och stridde manliga på bådha sidhor, Men konung Hakon Ring hade i sin häär sådana sköttor at intit harnesk kunde weria för theras pilar, ther fore bleeff stortt sorll och förskreckilse i the Danska häär, Thå Harald thet hörde ther han saat vthi en vagn och war blinder, sporde han sin fooroman til, huru strijdhen hade sich, Men fooromannen war wreedh och storte konungen vtåff wagnen, och sloogh hans hoffwdh sonder med enne klubbo, Thå nw Hakon Ring fornam at konung Harald dödh war, befalte han sitt folk halla vppe aff strijdhenne, och wardt thå befunnet at the Swenske hade aff theres häär mist tolfftusend folk, Men aff konung Haraldz häär war slaghet trettiyotusende gott strijdzfolk vndan taghandes annat ringa folk, som then Danska Crönekan innehaller, och hempnade i så motto, Hakon Ring sin fadhers dödh, När slaghit offuerstådt war gingo the Danske eendrechteliga til, och togho honom til konung och ther med bleeff saken forlijkt och kom til itt gott vpslagh, Och när thet skeedt war läät han vpsökia Harald Hilletandz kropp i bland the dödha, och brende honom vp, toogh så askona och läätt henne begraffua som en konung boorde begraffuen wara, Och aff then gerning koom han mykit i the Danskas hyllest, Ther epter wåro the Danske begerendes at konung Håkon skulle lääta them få ena Jungfru benemd heta, til at rådha och regera offuer them, hwilkit och så skeedde, Doch läät han Scåne bliffua vnder Swerige, och satte ther öffuer en sin skyldman aff Norige, som heet Olo, på thet sidzsta begynte the Danske forachta Hetes regemente, och toogho samma Olo til konung öffuer sich, Men Hakon Ring bleeff så gammal förra än han dödde, at han moste trachteras som itt barn,

I konung Håkon Rings tijdh, eller och litit til förenne, wore åter Götharna in i Greken, och slogho keysaren aff, then ther Valens heet, och brende honom vp ther han sich forstunget och gömdt hade vthi itt torp, och giorde en dråpelig skadha widh Constantinopolen, Men keysarinnan gaff them peningar och så drogho the aff i gen, och thet skedde widh tryhundrade och [otta] och sextiyo åår epter Christi byrdh,

[här är 270 sidor utelämnade]

Tå nw sådana gruffuelighit mord i Stocholm skeedt war, hadhe konung Christiern bodh til Finland, och lät göra ther samaledhes, Ther bleffuo tå affhugne her Åke örianson, Tönne Ericson, Niels Eskilson, och Hemming Gadd, som tå war ther, med monga andra, Och Frw Chirstin med noghra andra friborna quinnor, lät han fånga och the sändes sedhan til Danmark, Och begynte så konung Christiern jw meer läta bemerkia sigh huadh han hadhe i sinnet, at han wille platt göra the Swenska til egna trälar, Estar och Hakar, och lät på biudha, at ingen bonde skulle haffua wärior eller armbröst, Lät sommestedz tagha them frå bönderna, och hugga them sönder, thet han hade med tijdhen wel achtat at göra offuer heela riket, Medh Sueriges laghbook hadhe han och noghot i sinnet, huar tijdhen hade honom tilrecht, Och såsom han som herren war offuer motto blodhgirugh, så hadhe han och sådana befalningesmän, en part som eens woro til sinnes med honom, ibland huilka war Mester Ditterick then ypperste, Jöns Mattzson, Claes Holst, och flere sådana, hadhe och lust see at thet Suenska blodhet ran, Anders person som befalning hade i Örebroo, skickade sigh så ther, at the ther bodde, woro gladhe aff med honom, Och tå gick för itt ordspråk ibland konungens folk, at then Suenska bonden kunde well gå widh ploghen med ena hand, och itt träbeen, Och mong flere sådana ordh, woro tå i brwk, som huar man wel weet, Och theres hoffmän som affhugne woro thordes ingestädz retzligha duka sigh vp, Allenast war Seuerin Norby theres tilflycht, Och effter thet Scara sticht och Strengnes sticht, woro nu Biscop löös, Therföre skickadhe konungen Mester Ditterick til Scara, och Biscop Bellenacke til Strengnes för Biscopar, Merkelige män bådhe til sådana embete, Thet the medh gerninganar wel bewijste,

När konung Christiern hadhe alt bestelt i Stocholm, med embete och befalningsmän, som han på then tijdh bestalla wille, giorde han sigh redho til at dragha offuer land och til Danmark igen, Och allestädz ther han i städerna komma skulle, reestes galge vp, på torghet, Ther war Claes Holst Capitenere före, Han bleeff och sielff effter konungens befalning vphengd i Sudherköping i then galgha han hadhe vpreesa låtit, och hans eghen scriffuare med honom, och en aff hans tienare hengdes i Linköping, och en i Vastena, Så kom tå konungen til Linköping och hölt ther sina Jwl, Ther effter kom han til Wastena, och lät ther qwartera Swen Höök, och Pedher smedh, Och när han kom til Jöneköping, lät han ther affhugga Lindorm Ribbing, och noghra andra, Besynnerligha lät han ther affhugga tw barn aff Ribbings slecht, Thet ena war widh åtta åra, thet andra fyra eller sex åra gammalt, Ther effter kom han til Nydal kloster, ther betaladhe han så i herberget, at han lät drenkia Abboten, med någhra aff hans brödher, På thet sijdsta kom han tå til Danmark igen, Och war thenna hans reesa ifrå Stocholm och til Danmark sådana, at ää til huadh stadh han kom, ther moste jw någhor låta liffuet till, Så at hwar och en förståndigh man wel merkia motte, at han Suenskom mannom een plågha wara skulle, och itt rijsz ther Gudh them medh straffa wille, Men loffuat ware Gudh i euigheet, som haffuer kastat thetta rijszet i eelden.]