Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Benådning—Bergshandtering.
112
uppträdande sår är åderbråck, vidare
yttre åverkan såsom slag och stötar.
Mycket stående disponerar äfven för
bensår, hvarför sådana ej äro sällsynta
hos personer, som måste arbeta i
stående ställning, t. ex. sättare.
Det utmärkande för bensåren är att
de ha ytterst svårt att läkas och när de
läkas gärna bryta upp igen. Med tiden
gripa de omkring sig alltmer och tränga
allt djupare, hvarmed utsikten till
läkning ytterligare förringas. Ej sällan
förvärras bensåren genom ingrepp af
kvacksalfvare och »kloka gummor».
För att läka bensår . fordras framför
allt hvila och högt läge för det
angripna benet samt lämpligt förband.
Omslag med Burows lösning och därefter
zinksalfva ha visat sig mycket effektiva.
I svårare fall är operation nödvändig.
Benådning. Rätten att benåda för
brott dömda personer, d. v. s. antingen
helt befria från eller efterskänka eller
mildra ådömdt straff, återgifva
medborgerligt förtroende och till kronan
för-verkadt gods, t. ex. böter och skadestånd,
tillkommer enligt § 26 Regeringsformen
konungen. Ansökning om nåd kan
in-gifvas antingen af den dömde själf
eller af hans anhöriga eller dem, som i
saken äga del. Öfver nådeansökningar
skall konungen före afgörandet inhämta
yttranden af Regeringsrätten eller Högsta
domstolen, beroende på målets
beskaffenhet, hvarefter konungen fattar sitt
beslut i statsrådet. Det står sedan den
dömde fritt att mottaga den nåd
konungen förunnat honom eller undergå
det straff, hvartill han blifvit dömd.
Bergarter kallas hvarje af ett eller flera
mineral sammansatt stenmassa, som
ingår i den fasta jordskorpans byggnad.
Efter deras struktur skiljer man mellan
kristalliniska, t. ex. marmor, och klastiska,
i hvilka kornen äro liksom
sammankittade af ett bindemedel, t. ex. sandsten.
Vidare skiljer man mellan massformiga
eller vulkaniska bergarter, hvilka
antagas ha i smält tillstånd framträngt
ur jordens inre, samt skiktade eller
sedimentära, hvilka bildats genom
aflagring, hufvudsakligen genom vattnets
inverkan.
De massformiga bergarterna indelas i
följande tre grupper:
1. Granit- och syenitbergarter. Hit
höra: granit, syenit, eleolithsyenit,
gra-nitporfyr, syenitporfyr,
eleolithsyenit-porfyr, minette, kvartsporfyr, kvartsfri
ortoklasporfyr, pechsten, kvartstrachyt
eller liparit, sanidin, fonolith, obsidian,
pärlsten, pimsten och trachytpechsten.
2. Di oritberg arter: Diorit, tonalit eller
adamellogranit, dioritporfyrit, kersantit,
porfyrit och andesit.
3. Gabbro- och olivinbergarter: Gabbro,
hyperit, lherzolith eller olivin, pikrit,
labradorporfjT, pikritporfyrit, diabas,
melafyr och basalt. Denna sistnämda
bergart delas i flera underafdelningar:
fält-spatbasalt, nefelinbasalt, melilitbasalt,
leucitbasalt, magmabasalt samt
hyalo-melan och tachylyt.
De skiktade bergarterna delas i fyra
grupper:
1. Kristallinisk skiffer: Gneis,
granu-lit, glimmerskiffer, kalkglimmerskiffer,
kvartsitskiffer, kloritskiffer, talkskiffer,
grafitskiffer, tnrmalinskiffer,
hornblendeskiffer, eklogit och granatsten, fyllit.
2. Kristalliniska sedimentbergarter:
Anhydrit, gips, stensalt, kiselsten,
järnmalm, kalksten.
3. Klastiska och halfklastiska
bergarter: tuffsten, konglomerater, breccia,
sandsten, grus, sand, rullsten, lera,
skifferlera, märgel, myrjärnmalm.
4. Organogena bergarter: Antracit
eller kolblende, stenkol, brunkol, torf,
asfalt, kiselgur, trippel, korallkalk.
Bergshandtering har af ålder
varit en af vårt lands förnämsta näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
