Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Digifning—Dispens.
282
Småningom förlängas mellantiderna till
respektive 3 och 5—6 timmar. Man
bör akta sig för att så snart barnet
skriker tro, att det är hungrigt, så framt
ej anledning föreligger att antaga det
mjölktillgången är otillräcklig. Genom
att vid minsta kink söka lugna barnet
genom att bjuda det bröstet, blir det
blott ännu mera kinkigt och nyckfullt,
hvarjämte man riskerar att det, genom
att intaga föda innan den senaste
måltiden är smält, kan bringa sin ömtåliga
måge i olag. Ännu sämre är det att
lugna ett kinkande barn genom att
stoppa suddar o. d. i dess mun, emedan
därigenom lätt sjukdomsfrön kunna
bibringas det. Man bör ej heller låta
barnet somna med bröstvårtan i
munnen, enär däraf lätt alstras torsk och
dålig måge hos barnet, hvarjämte
bröstvårtorna kunna bli såriga och
inflammerade. Efter hvarje digifning skola
vårtorna tvättas först med vatten och
sedan med litet utspädd konjak.
Det är ej nödvändigt att föra någon
speciell diet under digifningen, så framt
ej särskilda omständigheter i öfrigt
påkalla det. Modren — eller amman —
bör sålunda ej äta eller dricka mera än
hon är van vid. Däremot bör man
tillse, att födan är så mycket som
möjligt närande och lättsmält. Därjämte
bör hon undvika sådana ämnen, som
inverka på mjölkens smak eller
beskaffenhet, såsom lök och starka kryddor,
sprithaltiga drycker, omogen frukt, gröfre
kålsorter o. s. v. Hon bör också vara
försiktig med medicin, i det att många
läkemedel öfvergå i mjölken och kunna
verka på barnet som ett gift. Är hon
nödsakad att medicinera under
digifningen, bör läkare rådfrågas, liksom i
den händelse mjölken börjar sina. I
dylika fall användes ofta s. k. ammpulver
och andra husmedel, men vanligen med
klent resultat.
Klädedräkten bör vara enkel och
ändamålsenlig, och särskildt är det af
vikt att brösten skyddas för tryck, slag
och stötar. Nattvak och alla slags
öf-veranstiängningar böra undvikas och
likaledes alla starka sinnesrörelser, enär
dessa, såsom ofvan antydts, kunna
utöfva en menlig inverkan både på
mjölk-afsöndringen och mjölkens beskaffenhet.
Om barnet dött eller digifningen af
andra orsaker måste plötsligt afbrytas,
uppstår vanligen spänning och ej sällan
våldsam smärta i brösten, hvilken
lindras, om mjölken utdrages. Detta bör
dock ske ytterst försiktigt, så att ej
det onda förvärras genom
mjölkafsönd-ringens påskyndande. Att i dylika fall
mjölken kastar sig på hjärnan, om den
ej aftappas, är en gammal villfarelse,
föranledd däraf, att hos barnaföderskor
stundom uppträda anfall af raseri,
hvilka emellertid ej ha något med
mjölkaf-söndringen att göra.
Afvänjningen bör ske långsamt och
småningom samt taga sin början på
hösten, enär under den varma årstiden
dibarn mest äro utsatta för oordningar
i matsmältningen. Då barnet nått en
ålder af 8—9 månader, kan man börja
ge det äggula i litet svag buljong och
efter ytterligare en månad andra
födoämnen. Kött gifves först mot slutet af
första lefnadsåret. Att ge barnet
»tuggor» är i och för sig snuskigt och kan
äfven vara ytterst farligt. Afvänjningen
bör] i allmänhet vara afslutad, då
barnet fullbordat sitt första lefnadsår.
Dill (se Köksväxter).
Diplomati (se Beskickning).
Dipsomani (se Periodsuperi).
Dispens är ett uttryck, som vanligen
begagnas i betydelsen af frikallelse från
en skyldighet eller föreskrift eller
tillåtelse till något eljest förbjudet. Dispens
brukar t. ex. understundom beviljas i
fråga om betingelser, som äro förenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
