Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Fiskredskap.
407
meterlånga tafsar med krokar. Till bete
användes daggmask eller löja. Lägges
längrefven för ål, kan äfven i bitar
skuren strömming användas. För att
refven ej skal] trassla in sig, lägges den i
en vid, cirka 10 cm djup låda med
botten af korsade tunna spjälor, medan
krokarna fästas i med en såg
åstadkomna rännor i lådans kanter. Vid ålfiske
lägges refven ut i skymningen och
vittjas före dagningen. Dröjer man tills
det blir ]just, frigör sig ålen i regeln
från kroken. Under mörka nätter
brukar fångsten bli rikligast.
Ett rätt nöjsamt fiske är med stimspö.
Detta begagnas att meta abborrar, då de
under stimtiden på sommaren stimma
på grund och sluka de mindre fiskar,
som finnas uppe vid vattenytan. Häraf
har detta metspö ock fått sitt namn.
Det utgöres utom spöet endast af ref
och krok, emedan hvarken sänke eller
flöte här kan komma i fråga, åtminstone
icke det sistnämnda. Spöet är alldeles
likt ett flötspö, som nyttjas vid
strand-rnete, men bör vara längre. Refven får
här äfven vara längre än på flötspöet.
Man kan också helt och hållet undvara
spö, ehuru det kan bli krångligt att vid
refvens inhalande få abborren in i båten.
Kroken är vanlig abborrkrok. Några
nyttja väl sänke på refven, men detta
bör då icke vara tungt och sättas
omkring 1/s meter från kroken. Agnet till
denna sorts mete kallas stimlapp. Till
denna sökes en liten abborre, som
afskäres tvärt under buken, litet ofvan
nafveln (analöppningen), och klyfves, så
att något af stjärtfenan finnes
kvarsittande vid lappens ända. Kroken trädes
genom den i lappens bredare ända
varande nafveln. Detta fiske bedrifves
från båt, som ros ej för fort, hvarvid
refven släpar efter båten.
För vinterfiske å abborre begagnas
huggkrok eller pimpelkrok. Den utgö-
res af en fiskliknande kropp af tenn
eller blandadt bly och tenn. I nedre
änden är den försedd med en krok, som
till hälften döljes af en fastbunden liten
röd lapp, som föreställer fiskstjärten.
Refven nedsänkes i en uti isen
upphuggen vak, som rensats från is, till nära
botten, hvarefter metaren gör rörelser
med handen (leker) upp och ned samt
åt sidorna, så att kroken hålles i en
viss rörelse. Vid detta fiske beror
mycket på huruvida fiskaren känner till de
ställen, där abborren har sina
uppehållsställen för vintern. Vanligast träffas
han i kanten af grund ute i fjärdarna
eller vid bråddjupa stränder och uddar.
Ett spännande fiske är slantmete eller
slantning, som bedrifves å gädda.
Härtill behöfves ett mycket långt och starkt
spö samt en lång och hållbar ref, som
kan lindas upp med en å spöt fastgjord
vef. Vefven kan också undvaras. Å
kroken, som äfven måste vara stark och
ganska stor samt fästad vid refven med
en mässingstråd, som ej kan afbitas af
gäddan, sättes en mört. Fiskaren tager
plats i aktern af en båt med ryggen
vänd mot fören, hvarpå roddaren backar
båten in mot den vass, där gäddor
förmodas hålla till. Refven slungas in mot
vassen så långt från båten som möjligt
och föres med svängande rörelser af och
an. När en större gädda huggit, är
inhalandet en sak, som fordrar både
skicklighet och sinnesnärvaro. En
undertags-håf är i regeln nödvändig för att få
fisken upp i båten.
Gäddor fångas också med drag eller
svirfvel. Gäddraget består vanligast af
en i fiskform böjd ganska tjock
metallbit af blank mässing, ibland förgylld
eller försilfrad. Ett annat, omtyckt
gäddrag utgöres af en smal metallstång
med krok i änden; stången stickes genom
en mört på längden och fästes vid linan.
Fisket tillgår så att draget släpas efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
