Oraklet eller Fråga du, så svarar jag! / 409-410 (1911) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en båt, som ej får ros allt för fort.
Invid vassar samt utanför uddar med djupt
vatten bruka gäddorna nappa bäst.
Detta fiske lönar sig bäst i mulet oeh
regnigt väder; i klart väder krönes det
sällan med något resultat.

Stångkrok vitsättes äfven för gäddor.
Vid änden af en i bottnen nedstucken
eller å en brant strand med stenar
fastgjord stång fästes refven, som bör vara
5—6 meter lång och försedd med en
stark krok. Refven upplindas mellan en
båge eller grenklyka på så sätt, att den,
när gäddan huggit, lätt löper af. Till
agn användes lefvande mört. Ett annat
slag af stångkrok, som betas på samma
sätt, är klumpkrok, hvilken begagnas
endast för sådana ställen, där antingen
vattnet är så djupt, att stången icke
räcker till, eller bottnen så hård, att
den ej kan nedstickas i denna. I en
grof träklabb om cirka 1 meters längd
göras inskärningar i båda ändarna; i
den ena änden fästes refven, i den andra
ett snöre med en sänksten, som
nedsänkes till bottnen och hindrar klumpen
att flyta från stället.

Ryssja.

Af andra fiskredskap må här endast
nämnas något om ryssjorna. En ryssja
med halfrund båge och en arm eller
landgård af den konstruktion, som
illustrationen utvisar, är en af de mest
använda så väl i skärgården som i större
och mindre insjöar, den tid gäddan,
braxen och abborren leka. De utsättas
rakt från land med landgården så högt
uppe, att ingen fisk kan stryka förbi,
och fästes där liksom i strutändan med
en säker stör. Landgården är så
uppsatt, att inga pinnar behöfvas däri, men
när bottnen är ojämn, kunna sådana
tillsättas. Är vassen lång eller vattnet
långgrundt, göres en risgård från land
så långt ut, att ryssjan kommer på
lagom djup, men står mot bottnen.

Lakstruten eller hängryssjan användes
uteslutande för fångst af lake kort före
och under lektiden. Såsom af
teckningen synes, utgår från nedre ringen
en vid pass en half meter lång nätarm,
vid hvilken är fäst en pinne och intill
densamma bindas ett par sänkstenar, så
att armen kommer att sluta sig till
bottnen. I strutändan fästes ett snöre af
tillräcklig längd för att kunna nedfira
ryssjan till bottnen, och när så skett,
fästes snöret vid en stör eller stake,
lång nog för att kunna hvila tvärs
öfver isvaken, hvilken upphugges så vid,
att ryssjan ledigt går ned genom
densamma. Detta sätt att under isen fånga
lake är ofta högst lönande och det
lättaste af alla fisken, ty sedan redskapet
en gång är utsatt, behöfver man ej vittja
oftare än hvar annan eller hvar tredje
dag. Ryssjorna utsättas på stengrund, där
laken brukar leka, och på djup från 5 till
10 à 12 meter efter lokalförhållandena.

En annan ryssjekonstruktion, afsedd
för fångst af gäddor, är afbildad å sid.
391—392, där äfven användningssättet
beskrifves.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>