Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
God
ton.
597
rättas, desto effektfullare verkar
poängen.
Att flera personer samtidigt prata om
och öfver hvarandra verkar alltid
otrefligt och är absolut stötande mot god
ton. Man kan mycket väl gemensamt
behandla ett tema utan att
konversationen behöfver urarta till oväsen.
Det anses opassande, att två personer
föra ett hviskande samtal i andras
närvaro.
Till slut må framhållas såsom en
allmän regel, hvilken särskildt bör läggas
på hjärtat, att man aldrig skall tala om
saker eller i ämnen, som man icke
begriper.
Hållning. Äfven i fråga om
hållningen uppställer goda tonen vissa
fordringar. En hufvudregel är, att hållningen
skall verka naturlig och otvungen vare
sig man sitter, går eller står. Man bör
lara sig att gå vackert utan att vagga
med kroppen eller slänga med armarna.
I sittande ställning böra damer ej
lägga benen i kors eller sträcka ut dem,
om främmande personer äro närvarande.
Det passar ej för någon, vare sig dam
eller herre, att vårdslöst vräka sig i en
soffa eller stol i andras sällskap,
särskildt gäller detta ungdom.
Då man gäspar eller hostar, skall man
hålla handen för munnen. Äfven, om
man verkligen har tråkigt på en
bjudning, bör man akta sig för att gäspa.
Detta innebär en förolämpning mot
värdfolket och likaså mot den person,
hvilken man för tillfället samtalar med.
Att gestikixlera är oskönt och ofint.
Likaså strider det mot god ton att
fingra på allt hvad man ser i en salong
eller att hålla händerna i oupphörlig
rörelse eller snurra tummarna om
hvarandra.
Hållningen bör i stående ställning
alltid vara rak, i ali synnerhet om man
står inför en öfverordnad eller en dam.
Händerna låter man hänga ledigt utmed
sidorna. Att stoppa händerna i
rock-eller byxfickorna medan man talar med
någon är högst ofint, likaså att sätta
armarna i sidorna eller sticka händerna
under röck- eller frackskörten. Mindre
stötande, men i alla fall oskönt är att
hålla armarna på ryggen.
Kommer en dam in i ett rum, där
herrar befinna sig, böra dessa resa sig
till dess hon tagit plats. Yngre
personer skola alltid vänta att taga plats, tills
närvarande äldre eller öfverordnade satt
sig. En herre bör aldrig tillåta att en
dam bär en stol i hans närvaro, utan
skynda sig att taga den.
En bugning skall man ej göra för
djup, men ej heller för vårdslös.
Det är ohöfligt att svara på en fråga
endast med en skakning på hufvudet,
en nick eller en axelryckning utan att
samtidigt svara ja eller nej.
Att peka med tummen öfver axeln,
när man vill visa på någonting, är
ofint.
Det behöfver väl knappast sägas, att
man ej får rensa sina naglar eller
vidtaga några toalettbestyr i en salong eller
en sällskapslokal. Sådant hör
toalettrummet till. Ytterst oborstadt är at.t
peta sig i näsan eller klia sig vare sig
i hufvudet eller på kroppen uti andra
personers närvaro.
En herre, som ledsagar en dam, bör
rätta sina steg så mycket som möjligt
efter hennes gångtempo.
Vid passerandet af dörrar etc. bör en
herre alltid lämna damen eller damerna
försteget, sedan ban, om ingen betjäning
finnes till hands, öppnat dörren. I
folkträngsel banar däremot en herre väg för
sitt kvinnliga sällskap, och vid
passerandet uppför en trappa går alltid herrn
före damen.
Hälsning. I sättet att hälsa kan
nedläggas mycken förfining och takt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
