Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
God
ton.
600
En ganska svår fråga, som till slut
måste öfverlämnas åt det enskilda
godtycket, är när hälsningar höra utbytas.
Under det att somliga ej anse sig
skyldiga att hälsa på en person, för hvilken
de ej blifvit formligt föreställda, gå
andra till en motsatt ytterlighet genom
att hälsa på alla personer, med hvilka
de varit i någon, äfven tillfällig och
flyktig, beröring. Härvidlag torde vara
bäst att iakttaga den gyllene
medelvägen, d. v. s. man hälsar äfven på
personer, för hvilka man icke blifvit
vederbörligen presenterad, men hvilka man
träffat eller träffar så ofta och under
sådana omständigheter, att en bekantskap
kan sägas föreligga. Om den andra
personen genom sitt sätt att besvara
hälsningen låter förstå, att han ej anser den
nödvändig, bör man naturligtvis rätta
sig efter detta afböjande.
På gatan hälsar en civilklädd herre
alltid med hufvudbonadens aftagande.
I skarp kyla kunna äldre herrar tillåta
sig att hälsa genom att endast föra
handen till hufvudbonaden, men för yngre
gäller ej detta undantag. Hälsningen
kan vara mer eller mindre vördnadsfull
allt efter den person den gäller. En
dam hälsar man alltid med aktningsfull
vördnad, i ali synnerhet om det är en
äldre sådan. Högtstående personer eller
sådana, till hvilka man står i
underord-nadt förhållande, bör man naturligtvis
i sättet att hälsa äfven bemöta med
tillbörlig vördnad, dock bör denna aldrig
taga formen af kryperi. Jämnlikar kan
man hälsa mera kamratligt, naturligtvis
dock alltid med tillbörlig artighet. Att
besvara en artig hälsning med en
flyktig och vårdslös sådan verkar som en
förolämpning.
Hos oss är bruket att en herre är
skyldig att hälsa först, då han på gatan
möter en dam, som han känner. I
.Amerika råder däremot den seden, att da-
men hälsar först och att herrn
kvitterar artigheten genom att hälsa igen.
Att inlägga ett uttryck af förtrolighet
i den hälsning man ägnar en dam, med
hvilken man ej är intimare bekant, är
sårande. Det passar sig ej heller att
en herre tilltalar eller hejdar en
mötande dam, som han ej står på mera
förtrolig fot med. Det är damens sak
att anknyta ett samtal, om hon önskar
ett sådant.
Närmare bekanta herrar bruka endast
nicka åt hvarandra, då de mötas på
gatan. Har någon af dem en dam i
sällskap, tillhör det dock den andre att
hälsa genom hufvudbonadens aftagande,
hvilken hälsning af damens följeslagare
besvaras på samma sätt.
På senare tiden har det blifvit bruk
att vid hälsning på en person, som har
en annan i sällskap, denne senare
jämväl besvarar hälsningen, äfven om han
icke personligen känner den hälsande.
Detta gäller dock icke beträffande
militärisk honnör, därvid hälsningen ju
mindre gäller personen än graden.
Yngre personer äro skyldiga att hälsa
först såväl på gatan som i salongen.
Om en herre blir på gatan
presenterad för en annan, herre eller dam, bör
han under presentationen blotta
hufvudet. Samma regel följes, om en dam
inleder ett samtal med en herre.
Då en herre inträder i ett rum, där
damer befinna sig, bör han buga sig
för dem, äfven om han icke känner
dem eller blir presenterad för dem.
Vid presentation nämner den
presenterande först namnet på den person han
presenterar, hvilken alltid är den yngste
eller i rang lägste, vanligen med
tillägget »tillåt mig presentera» eller »får
jag lof att föreställa». Därefter nämnes
dens namn, för hvilken presentationen
sker. En herre presenteras i regeln för
en dam; undantag göras endast för unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
