Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Hädelse—Häfd.
792
Harvard för barn: Håret fläktas torrt.
svårighet glida genom äfven ett tjockt
hår. Af hårborstar bör man ha en med
styfva borst för grofborstningen och en
mjukare, hvilken man använder efteråt.
Hårvatten af ofvan angifven
sammansättning kunna naturligtvis äfven
användas med fördel för kvinnohår.
Hädelse är en art af religionsbrott,
som i svensk lag är belagd med straff,
liksom ock gäckeri. Med hädelse
menas i detta sammanhang ett uppsåtligt
nedsättande af något, som är föremål
för religiös tillbedjan eller vördnad, med
gäckeri åter vanligen gyckel med
religiösa cermonier o. s. v.
Straffbestämmelserna härom återfinnas i strafflagens
7 kap., som stadgar påföljd af fängelse
i högst ett år eller böter för den, som
genom att häda Gud eller
genom att lasta eller gäcka
Guds heliga ord eller
sakramenten åstadkommer
allmän förargelse. Gäckeri af
gudstjänsten, så att allmän
förargelse däraf väckes,
straffas med böter eller
fängelse i högst sex
månader. Som synes kunna här
nämnda brott straffas
endast om allmän förargelse
åstadkommits, d. v. s. att
de begåtts under sådana
former, vare sig muntligen
eller skriftligen, att brottet
erhållit en viss offentlighet.
Begås åter brottet i en
sluten krets eller i ett
enskildt samtal eller bref, kan
det således ej falla under
lagens bestämmelser.
Häfd, en
äganderättsgrundsats, i kraft af
hvilken egendom kan
förvärf-vas genom fortsatt
oklandrad besittning under en
viss längre tid. Enligt
svensk lag förekommer två slags häfd:
urminnes häfd och häfd på viss tid.
Den förra formen innebär enligt 15 kap.
jordabalken, att besittningsrätten till
fast egendom eller rättighet innehafts
och okvald nyttjats så länge, att ingen
kan minnas eller ådagalägga någon
vetskap om huru innehafvarens förfäder
eller fångesmän ursprungligen
förvärfvade nyttjanderätten. Med vissa
undantag, gällande särskilda jordområden,
öfvergår i sådana fall genom häfd
besittningsrätten till verklig äganderätt.
Häfd på viss tid grundar sig på k.
förordningen om 20-årig häfd af den 22
april 1881, enligt hvars § 1 den, som
i god tro åtkommit fast egendom
och den, efter vunnen lagfart, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
