Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1345
Närsynthet—Nässelfeber.
1346
exempelvis smaka den ena, men ieke den
andra, och detta inverkar i hög grad på
smältbarheten i och med att i förra
fallet inträder en förökad afsöndring af
magsaft, som däremot uteblir i det
senare fallet.
Närsynthet (se Ögonsjukdomar.)
Näsblödning är i många fall blott
ett symtom af en annan sjukdom. Detta
har man anledning misstänka, då
blödningarna ofta upprepas antingen utan
synbar yttre anledning eller ock af
någon obetydlig sådan, exempelvis en
häftigare snytning, en kroppslig
ansträngning, upphettning e. d. Ofta är
näsblödningen beroende på en kronisk
sjukdom, såsom hjärtfel, skrumpnjure,
skörbjugg o. s. v., samt är äfven
rätt vanlig i akuta febersjukdomar,
såsom tyfus och skarlakansfeber. Den kan
naturligtvis äfven mycket lätt inställa
sig vid sjukdomar i näsan. Någon gång
kan näsblödningen äfven ha sin grund
i ärftlig disposition. Upprepade
näsblödningar förekomma ofta nog äfven på
grund af en särskild skörhet hos de
blodkärl, som ligga inbäddade i näsans
slemhinna, i hvilka fall läkaren brukar
kunna lämna varaktig bot genom
bränning.
I de flesta fall är näsblödningen snart
öfvergående och kan till och med
stundom bereda lindring i hufvudvärk och
dylika krämpor. Farlig blir den endast
hos blodfattiga och svaga personer samt
om den är så ymnig att symtom på
stark blodförlust eller förblödning
inträda, t. ex. stark blekhet, svindel,
öron-susning och tilltagande svaghet med
förminskad puls.
I fråga om behandlingen är hvila och
stillhet att tillråda. Vanligen är det
tillräckligt att tilltäppa den näsborre,
från hvilken blödningen kommer,
antingen med fingret eller genom
instoppande af en ren bomullssudd. I regel bil- i
85 — Fröléene Rådgifvare.
das då vid blodets stelnande en skorpa,
som stillar blödningen. Kallt vatten,
insprutadt eller uppdraget i näsan,
brukar också vara bra, antingen ensamt
eller tillsatt med litet ättika eller
citronsaft. Sedan blödningen upphört, bör
man under någon tid akta sig för att
nysa, snyta sig, skratta eller förtära
något hetsande.
Vid mycket svåra blödningar bör
läkare snarast möjligt eftersändas.
Näskatarr (se Snufva.)
Näspolyp (se Polyper.)
Nässelfeber är en egendomlig
inflammation i huden, som har sin grund i
cirkulationsrubbningar i denna. Den
yttrar sig med ett utslag, som alldeles
liknar det, som uppstår efter beröringen af
en brännässla, och är, liksom detta,
åtföljdt af stark klåda. Större eller mindre,
rundade, något upphöjda kvisslor af en
viss degig konsistens visa sig å huden,
försvinna på ett ställe för att snart åter
visa sig på ett annat. Utbrotten, som
komma skoftals och i synnerhet
nattetid, äro ofta åtföljda af feber och
illamående. Under de fria
mellanperioderna synes huden alldeles frisk, dock
förråder sig en ökad retbarhet hos
densamma genom att röda, uppsvällda
strimmor uppstå, om man stryker med en
nagel eller något kantigt föremål.
Sjukdomen, som antages bero på svaghet i
de s. k. kärlnerverna, kan ofta uppträda
efter yttre retningar af huden, t. ex.
insektstyng, loppbett o. s. v., i andra
fall efter förtärandet af vissa födoämnen,
såsom kräftor, ostron, smultron etc., vid
dietfel eller efter intagande af vissa
läkemedel, t. ex. sådana som innehålla
terpentin eller kopaivabalsam. Äfven
knnna någon gång rubbningar i
menstruationen beledsagas af denna åkomma.
I allmänhet går nässelfebern hastigt
öfver, men kan hos för densamma
disponerade personer återkomma när som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
