Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1341
Näringsmedel.
1343
kost, i hvilken endast fett eller
kolhydrat ingå. Hvart och ett af dessa
ämnen spelar sin särskilda roll i
kroppens hushållning, och ju mera födans
sammansättning, d. v. s. blandningen
af olikartade näringsmedel, närmar sig
den proportion, i hvilken de olika
beståndsdelarna äro erforderliga för
organismens vidmakthållande, i desto högre
grad skall kroppen kunna motsvara de
kraf, som ställas på densamma i fråga
om ansträngningar af hvarjehanda slag.
Man beräknar, att en fullvuxen person
i medeltal dagligen behöfver 118 gram
ägghvita, 66 gram fett och 500 gram
kolhydrat.
I våra vanligaste födoämnen ingå
dessa ämnen i följande proportioner,
räknadt på 100 delar:
[-Vatten Ägghvita-]
{+Vat- ten Ägg- hvita+} Fett 1 [-Kol-ydrat-] {+Kol- ydrat+}
Magert oxkött 75,9 21,9 0,9 —
Kalfkött ...... 78 15,3 1,3 —
Hönsägg ...... 73,9 14,1 10,9 —
Mjölk ......... 87,1 4,1 3,9 4,2
Fettväfnad ... 3,7 1,7 94,5 —
Smör............ 17 0,9 92,1 —
Ost............... 40 43 7 —
Fint hvetebröd 31,5 7,1 0,75 58,1
Groft d:o 35 13,6 0,55 59
Rågbröd , , 44,02 6,02 0,48 45,3
Ris.............. 13,5 7,5 — 78,1
Ärter............ 14,3 22,5 — 58,2
Potatis ......... 85 2 — 21,8
Spenat ......... 75 3,1 0,5 4,1
Hufvudsallad 90,3 1,4 0,3 2,8
Äpplen......... 83,6 0,4 — 12,9
Jordgubbar o. smultron ...... 87,7 1,1 _ 6,8
Apelsiner...... 89 0,7 — 7,3
Af ofvanstående sammanställning
finner man, att medan somliga ämnen, i
främsta rummet ost, men äfven ärter,
kött och ägg, äro särdeles rika på
ägghvita, äro andra ämnen, t. ex. bröd, ris,
ärter och potatis, särdeles rika på kol-
hydrat, medan fett ingår som
huvudbeståndsdelen i smör. För att nu födan
skall i största möjliga grad motsvara
kroppens behof är det således
ändamålsenligt att den sammansättes af
näringsmedel, som tillsammantagna tillföra
kroppen hvad den behöfver af hvart och
ett ämne. Fattas den ena eller andra
beståndsdelen i födan eller förefinnes
den blott i otillräcklig grad, blir
kroppen lidande därpå. Den föda, som
innehåller ägghvita och kolhydrat i
förhållandet 1: 3—41/2, är den för kroppen
lämpligaste, men en sådan kan endast
åstadkommas genom blandning af olika
födoämnen. En ensidig köttdiet tillför
visserligen kroppen tillräckligt med
ägghvita, men lämnar dess behof af
kolhydrat otillfredsställdt, liksom å andra
sidan en föda af uteslutande
ägghvite-fattiga vegetabilier visserligen kan fylla
kroppens behof af kolhydrat, men
däremot ej tillfredsställer dess behof af
ägghvita. En blandad animalisk och
vegetabilisk kost motsvarar bäst kroppens
anspråk på en lämplig näring.
Födans riktiga kemiska
sammansättning är dock icke alldeles hufvudsaken.
Man måste äfven tillse, att
näringsmedlen kunna i behörig grad smältas och
tillgodogöras. Ju fortare och
fullständigare ett födoämne sönderdelas i
matsmältningskanalen och dess
beståndsdelar upptagas af kroppen desto
värdefullare är det, medan å andra sidan ett
näringsmedel, som visserligen innehåller
för kroppen värdefulla beståndsdelar,
men som är af så svårsmält
beskaffenhet att dessa blott delvis kunna
tillgo-göras under passagen genom
matsmältningskanalen, måste betraktas såsom mer
eller mindre värdelöst. På
smältbarhe-ten inverka för öfrigt i hög grad dels
beredningssättet och födans ordentliga
tuggande, dels också individuella
olikheter. Ett och samma födoämne kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
