Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1687
Stöld—Svamp.
1691
helt hvit, hos späda exemplar har
hatten ofta en dragning i blekt rosenrödt.
Hatten är tjock och köttig med länge
inrullad kant, foten tjock, skifvorna
mycket tätt stående. Lukten erinrar
om nymalet mjöl. Växer vanligen i små
grupper och framkommer i början af
juni på ängsmarker, där den bildar
s. k. älfringar med högre och mörkare
gräs.
Blåmusseronen är helt violettblå, äldre
exemplar med en brun ton. Foten vid
basen ofta vidgad. Lukten påminner
om kokt kött. Förekommer om hösten
i skogar och lundar, på gamla sophögar
o. d. Bör ej förväxlas med de odugliga
blåfärgade spindelskiflingarna, från
hvilka den emellertid lätt kan skiljas genom
lukten.
Pudrad trattskifling. Denna svamp
skiljer sig från öfriga, mindre goda
tratfcskiflingar — namnet har
uppkommit däraf att hatten har en mer eller
mindre trattlik form — hufvudsakligen
därigenom, att den grå eller i gulgrått
stötande hatten vanligen är liksom
hvit-pudrad eller mjölig här och där. Hatten
är i början hvälfd, blir sedermera platt
eller inbuktad. Skifvorna hvita med en
dragning i blekgult, något nedlöpande
på foten, och smaken mild.
Förekommer i trädgårdar och skogsbryn.
Gråhvit eller allmän mjölskifling
liknar i formen något föregående art, men
är mindre. Hatten är hvit, stundom
med dragning i gråblekt. De täta,
röd-aktiga skifvorna löpa långt ned på
foten. Lukten påminner i hög grad om
nymalet mjöl. Förekommer ganska
allmänt i skogar och skogsängar.
Kantarellen torde vara den
populäraste och lättast igenkännliga af alla
ätliga svampar. Den vanliga
kantarellen är helt äggul med låga, tjocka, glest
sittande skifvor, trattliknande form och
kort fot. Den förekommer allmänt, syn-
nerligen i barrskog, och är med rätta
mycket värderad.
Nejlikbrosksvamp är i torrt väder blek
eller blekt rödlätt med förhållandevis
hög fot, den 2—4 cm breda hatten har
en puckel i midten. Skifvorna äro glesa
och smaken mild. Denna svamp växer
å gräsmark, vid vägkanter o. s. v.,
nästan alltid gruppvis eller i kroklinjer
och ringar.
Vaxskillingarna äro små svampar med
vaxartadt spröda och ganska saftrika
skifvor, trådigt och klyfbart kött.
Följande tre arter äro goda matsvampar:
Ängsvaxskifling. Rödgul med ljusare,
nedåt afsmalande fot, glesa, långt
nedlöpande, i ändarna spetsigt afsmalnande
skifvor. Liknar något en kantarell,
ehuru hatten är mindre platt. Växer
å öppen skogsmark och torra
ängsbackar.
Hvit vaxskifling liknar till formen
den föregående, men brukar vara mindre
och hvit till färgen. Växer som
föregående.
Skarlakansröda vaxskiflingen är
blodröd eller purpurröd med inblandning af
gult, särskildt på fot och skifvor, är
inuti gul eller hvitaktig. Växer å
ängsbackar.
Blodriskan eller läckra riskan är
gul-röd eller nästan tegelröd med bleka,
slutligen grönaktiga koncentriska ringar
å hatten samt rödfläckig fot. Den
ymniga saften är gulröd, men blir vid
intorkning grönaktig. Växer på
gräsbevuxna ställen i skogar och är en mycket
god matsvamp, särskildt lämplig att
blanda med annan svamp på grund af
dess aromatiska smak. En riska, som
mycket liknar denna, är skäggriskan,
men skiljes på sin i kanten liksom
ludna hatt och den hvita och skarpa
saften.
Mandelriskan har ljust brungul hatt
och fot med torr, matt, liksom pudrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
