Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1813
Uppfostran.
1814
vändt. I våra dagar gör sig en nyare
och i det hela sundare uppfattning
gällande, nämligen att man i främsta
rummet skall vädja till barnens känsla af
eget ansvar och pliktuppfyllelse och söka
väcka och utveckla denna känsla genom
framför allt moraliska medel. Såsom en
reaktion mot den forna strängheten har
denna mildhetsprincip nog stundom gått
till öfverdrift, i det man förbisett, att
det yttre tvånget under vissa
omständigheter är en nödfallshjälp, som icke helt
och hållet kan umbäras; men i det stora
bela torde principen få anses-som riktig.
Det gäller blott att tillämpa den med
förstånd och urskiljning och att taga
hänsyn till de medfödda anlagen. Det
kan icke undgå någon uppmärksam
iakttagare, att barn förete af naturen stora
olikheter i själsligt afseende — det ena
är fogligt och lätt att leda, det andra
styfsint och envist, det ena är ömsint
och mottagligt för ädla grundsatser, det
andra åter hårdt och själfviskt. Att
motverka de dåliga anlagen och befordra de
goda, det är uppfostrarens uppgift.
En viktig sak vid ali uppfostran är
att så tidigt som möjligt motverka
barnets egoistiska böjelser. Alla barn äro
födda egoister, så till vida som de ej af
sig själfva taga hänsyn till andras
önskningar och tycken, när de komma i
konflikt med deras egna. Så länge barnen
äro späda, är just ingenting att åtgöra,
men så snart tankeförmågan börjar vakna,
så att barnet ej längre behärskas
uteslutande af de naturliga drifterna, bör
uppfostraren gripa in. Härvidlag kom
mer man längre med fast och följdriktig
mildhet än med stränghet. Barnet bör
få veta ej blott att det icke får göra
det eller det, utan äfven hvarför. Med
andra ord, man måste bibringa barnet
insikt om de moraliska motiven, så att
det inser, att ej blott tyranniskt
maktspråk dikterar uppfostrarens handlings-
sätt. Man kan med käppen eller riset
skrämma ett barn från att pina djur,
men så länge barnet ej förstår motivet
till denna stränghet, skall det lika fullt
begagna hvarje tillfälle att göra om det,
när det tror sig tryggadt för straff.
Bibringas åter barnet insikt om det
moraliskt fördömliga i sitt handlingssätt,
skall det af sig själft bekämpa lusten.
En uppfostran, som ej ledes med
fasthet och konsekvens, är ej mycket värd.
Den liknar en byggnad, af hvilken man
nedrifver ena dagen hvad man byggt den
föregående. Barnen äro skarpare
iakttagare än man tror, och få de se att
föräldrar eller lärare ena dagen tillåta hvad
de den andra dagen förbjuda och
tvärtom, att de, kort sagdt, ledas af sina
nycker, faller snart den moraliska respekt,
som måste utgöra grundvalen för en
uppfostrares myndighet, i spillror. Många
föräldrar och uppfostrare ha på detta
sätt, mer och mindre omedvetet,
omintetgjort sin auktoritet för alltid. Särskildt
äro mödrar benägna för inkonsekvens
och nyckfullhet i förhållande till sina
barn.
En sann uppfostrare bör icke allenast
ha förskaffat sig nödig respekt hos dem,
hvilkas uppfostran han skall handleda,
han skall äfven söka vinna deras
förtroende. Barnet skall, med andra ord,
lära sig betrakta uppfostraren som en
äldre, erfaren och förståndig vän, för
hvilken det kan öppna sitt hjärta och
hos hvilken det kan söka råd och hjälp.
Uppfostraren bör därför å sin sida göra
sig förtrogen med barnets idévärld, så
att ban kommer det så att säga andligt
närmare, och inplanta lärdomar och
kunskaper i en form, som närmar sig det
kamratliga umgänget. Han bör äga
tillräckligt tålamod att ej irriteras af det
vetgiriga barnets frågor ocb bör begagna
hvarje erbjudet tillfälle att osökt vidga
dess kunskaper. Det vetapde, som för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
