Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1837
Vasaorden
— Vatten.
1838
randen i målet lyder i mål, som angå
hans person.
Eätt till varumärke kan ej utmätas.
Vasaorden (se Ordnar.)
Vatten är en oundgänglig
nödvändighetsvara för allt organiskt lif. Huru
viktigt detta ämne är för den mänskliga
organismen framgår tillräckligt af det
faktum, att människokroppen till mer
än hälften (58 procent) består af vatten,
som genomtränger alla dess väfnader och
oupphörligt afskiljes genom hud,
lungor, njurar och tarm under
ämnesomsättningsprocessen. Behofvet af vatten
uppväcker den bekanta känslan af törst.
Vattnet utgör, som bekant,
hufvudsakligen en kemisk förening mellan de
två grundämnena syre och väte. Allt i
naturen förekommande vatten innehåller
därjämte inblandningar af salter och
andra ämnen. Kemiskt rent vatten kan
endast erhållas genom destillation.
Det vatten, som står närmast det
destillerade vattnet i fråga om renhet från
främmande ämnen, är regnvatten. Dock
kan detta vatten på vissa orter, t. ex. i
städerna, vara betydligt förorenadt
genom ämnen, som det medfört under
passerandet genom luf:en, t. ex. damm och
hvarjehanda organiska ämnen,
ammoniak, salpetersyrlighet och saltsyra. Det
är på grund däraf föga ägnadt till
dricksvatten och ruttnar lätt. Däremot
lämpar det sig såsom ett mycket »mjukt»
vatten synnerligen väl till tvätt och andra
hushållsändamål.
Flodvatten, hvarmed menas vatten i
insjöar, floder, åar och bäckar, är
likaledes mjukt, d. v. s. fattigt på kolsyra
och mineraliska beståndsdelar, Det kan
användas som dricksvatten, förutsatt att
det ej förorenats. I många städer
begagnas dylikt vatten, sedan det
genomgått fil trering, att mata
vattenledningarna, men kan aldrig i renhet och frisk-
het blifva fullt jämförligt med ett godt
grundvatten.
Grundvatten kallar man det vatten,
som träder i dagen i brunnar och källor.
Det är ursprungligen regnvatten, som
nedträngt i marken, och erhåller sina
utmärkande egenskaper genom att det
löser och urlakar fasta beståndsdelar i
de jordlager, som det passerar. Det är
rikt på kolsyra, men däremot mera
syre-fattigt än annat vatten. Som kolsyradt
vatten har egenskapen att lösa alkalier
och alkaliska jordarter, innehåller
käll-och brunnsvatten rikligt med salter, i
synnerhet kalk, koksalt och kalisalter.
Genom kolsyran erhåller dylikt vatten
äfven en uppfriskande och angenäm smak,
då däremot smaken hos det
kolsyrefattiga regnvattnet är ganska fadd.
En annan omständighet, som gör
käll-och brunnsvatten särskildt lämpligt lill
dryck, är dess låga temperatur, hvilken
vattnet erhåller därigenom att det ofta
kommer från betydliga djup och ej är
utsatt för solens strålar.
För att en källa eller brunn skall
lämna ett rent och godt vatten är det
emellertid nödvändigt, att man hindrar
ytvatten och spillvatten att nedrinna
däri. Utom det att vattnet blir mindre
godt och klart genom dylik förorening,
föreligger också fara för att det kan
därigenom bemängas med smittosamma
ämnen. En sjukdom, som mycket ofta
sprides på detta sätt, är nervfeber. Det
säger sig själft, att brunnar och källor,
som äro belägna i närheten af
kyrkogårdar, afträden, gödselhögar o. d.,
mycket lätt kunna förorenas i allvarsam
grad, särskildt om markens lutning
tvingar äfven ytvattnet a’.t söka sig väg dit.
Ett godt dricksvatten skall vara
färglöst, »kristallklart» som man säger,
alldeles luktlöst, äfven då det uppvärmes,
och kallt, omkring 8—10 grader, samt
äga en god och uppfriskande smak. Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
