Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1839
Vattenfallsstyrelsen —• Vattuskräck.
1840
käll- och brunnsvatten är mer eller mindre
hårdt, d. v. s. salthaltiga dock hör
hårdhetsgraden ej öfverstiga en viss gräns,
om vattnet skall vara riktigt hälsosamt.
Särskildt är för stor kalkhalt icke bra.
Ett godt vatten hör på 100,000 viktdelar
ej innehålla mer än 16—20 viktdelar
kalk och magnesia.
Vattenfallsstyrelsen är benämningen
på ett 1909 inrättadt, under
civildepartementet lydande centralt verk, som har
till uppgift att förvalta såväl den
egendom, som vid ingången af år 1909 hörde
under styrelsen för Trollhätte kanal-och
vattenverk, som äfven andra staten
tillhöriga, mera betydande vattenfall jämte
för deras tillgodogörande nödig mark
m. m.; att handlägga ärenden angående
vattenfallens disposition och sättet för
deras bebyggande samt angående inköp
och försäljning af vattenfall; att besluta
om uthyrning af kraft från statens
kraftverk och om de anläggningar, som
därför erfordras; att planlägga och utföra
större sjöregleringar m. m. I spetsen
för verket står en på 6 år tillförordnad
vattenfallsdirektör. Jämte honom
utgöres styrelsen af fyra för en tid af 3
år tillförordnade ledamöter.
Verket har tillsvidare en provisorisk
karaktär, d. v. s. det är icke uppfördt
å ordinarie stat.
Vattenkoppor kallas en i sig själf
ganska oskyldig infektionssjukdom, som
erhållit namnet koppor endast med
anledning af det koppliknande utslaget.
Den angriper mest barn och
förekommer blott undantagsvis hos fullvuxna
personer.
Från 13 till 17 dagar efter smittans
bibringande visa sig å huden —
företrädesvis å bålen och i ansiktet — en
mängd små, vanligen af en tydlig röd
gård omgifna blåsor, fyllda med en
vattenklar vätska. Välbefinnandet är ofta
icke alis stördt, på sin höjd kan lindrig
114 — Fröléens Rådgifvare.
feber, litet dåsighet och brist på aptit
åtfölja utslaget. Efter några få dagar
är det hela vanligen öfver; dock kunna
ibland nya blåsor uppstå. Med
blåsor-nas intorkande försvinna de utan att
efterlämna några ärr.
Någon egentlig behandling är ej af
nöden. Dock böra patienterna hålla sig
inne och smärre barn ligga till sängs så
länge utslaget varar.
Vattensot kallar man
vattensamlingar, som uppstå i kroppen till följd af
vissa kroniska sjukdomar eller
svaghetstillstånd. Vattensot är således icke att
betrakta såsom någon speciell sjukdom.
Särskildt utpräglad uppträder
vatten-soten vid njursjukdomar (se detta ord).
Hjärtlidande åtföljes också ofta af
vattensot i buken. För öfrigt kan
vattensot förekomma vid tuberkulos, kräfta
och en bel del andra sjukdomar. När
den når större grad, brukar man genom
vattnets aftappning bereda den sjuke
lindring.
Vattuskräck (rabies eller
hundgalenskap). Denna egendomliga sjukdom
uppstår genom infektion och öfverföres på
människan genom bett af hundar, mera
sällan andra djur, såsom varg, räf, katt;
dock äro, efter hvad man trott sig finna,
icke alla människor mottagliga för
sjukdomen. Denna bryter ut först långt
efter bettet, vanligen först 3 till 6
månader efteråt. Sjukdomen börjar med
allmänt illamående, bristande aptit,
hufvudvärk, sömnlöshet, orolig
sinnesstämning samt en påfallande motvilja för
vätskor. Vid försök att svälja
uppträder antydning till kramp.
Lymfkörtlarna omkring det bitna stället börja
svullna och smärta. Efter en eller ett
par dagar inställa sig anfall af
svälj-kramp, förenade med stark andnöd och
en förfärlig känsla af ångest och
beklämning. Krampanfallen stegras vid
hvarje försök att svälja, ofta vid blotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
