Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Berzelii lefnadslopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på skolbänken, så blef han det icke häller vid
universitetet, och såsom en egendomlighet förtjänar särskilt
anföras, att han redan från början råkade i spänt
förhållande till läraren i den vetenskap, hvars studium sedan
skulle blifva hans lifsuppgift, kemie professorn Johan
Afzelius. Härtill kom, att han till följd af sin
medellöshet upprepade gånger måste afbryta sina studier för att
genom enskild undervisning på landsbygden eller på
annat sätt vinna sitt lifsuppehälle.
Trots dessa motigheter aflade Berzelius så småningom
de föreskrifna akademiska lärdomsprofven och stod 1802
färdig att träda ut i lifvet som praktiserande läkare. Han
afflyttade nu till Stockholm, där han under de första åren
förtjänade sitt lefvebröd genom smärre förordnanden dels
såsom läkare, dels såsom lärare i naturvetenskapliga ämnen
vid medicinska skolan (det sedermera s. k. Karolinska
institutet) och vid krigshögskolan på Karlberg.
Samtidigt fortsatte han emellertid på lediga stunder med ifver
sina redan i Uppsala påbörjade kemiska arbeten,
härutinnan understödd och uppmuntrad af flera inflytelserika
vänner och gynnare inom hufvudstadens vetenskapliga
värld. Särskilt bör bland dessa nämnas den lärde
brukspatronen Wilhelm Hisinger[1], tillsammans med hvilken
Berzelius utförde den undersökning, som först gjorde hans
namn känt i utlandet, nämligen angående den elektriska
strömmens invärkan på saltlösningar (1803).
Efter åtskilliga motgångar i befordringsväg lyckades
han slutligen uppnå en tryggad ställning, då han 1807
utnämdes till professor i medicin och farmaci vid
Karolinska institutet. Året därpå invaldes han som ledamot i
kongl. vetenskapsakademien. Nu vidtog för Berzelius det
värksammaste skedet af hans lif. Med outtröttlig flit och
en häpnadsväckande arbetsförmåga utförde han den ena
betydelsefulla och uppseende väckande undersökningen efter
den andra, hvarjämte han utvecklade sin uppfattning af
kemiens hufvudläror i ett stort antal större och mindre
skrifter, hvilka inom kort spredos på alla viktigare
europeiska tungomål. Också dröjde det icke länge, innan
hans världsrykte såsom mästaren inom den kemiska
vetenskapen var stadgat. De yttre utmärkelser, som pläga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
