Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt ändamål, utan skymmer sig sjelf och ger blott en dimbild af begreppet. För denna
orsak blifver ock nödvändigt att vid definierandet af sådana ord, som ligga inom
abstraktionens område, frånträda den strängt vetenskapliga metoden och söka ett för det
allmänna förståndet begripligare uttryckssätt. Om man t. ex. ville gifva följande rent
vetenskapliga definition på Ande: »att den är frihet, möjlighet att draga sig tillbaka
från allt utom sig varande och i denna abstraktion hafva visshet om sig sjelf«, skulle
den för mängden blifva en olöslig gåta. Att använda en sådan metod vore att sätta
ljuset under en skäppa. Den, som vill upplysa, måste tala ett för alla begripligt språk,
eljest blir sjelfva visheten till galenskap. Att detta framför allt i en ordbok är af
yttersta vigt, inses lätt. Förf. skall derföre främst af allt vinnlägga sig om att med
riktighet förena fattlighet och klarhet.
Hvad definitionens fullständighet angår, är i vissa fall en inskränkning af nöden.
Så t. ex. vore det visserligen orätt, om man för naturalhistoriska föremål uppräknade
många af deras utmärkande kännetecken. Detta tillhör ett naturalhistoriskt lexikon
eller en real-ordbok, men kan ej begäras af en ordbok för sjelfva språket. Å andra
sidan bör man dock vid sådana förklaringar icke vara allt för knapphändig. Så t. ex.,
vid ordet Björk, vore det utan tvifvel icke rätt att inskränka förklaringen till »ett
allmänt bekant trädslag«, enär detsamma kan sägas om så många andra slags träd. Att
härvid träffa rätta medelvägen är en bland de svåraste uppgifterna för en ordbok.
Det ändamålsenligaste torde mellertid vara, att angifva de allmännaste, mest
karakteristiska kännetecknen, men också endast dessa.
Till undvikande af vidlyftighet, innehåller förklaringen af hänledda ord
esomoftast, när så lämpligt befunnits, hänvisning till stamordet. Så t. ex.: Arbetsamhet:
Egenskapen att vara arbetsam; Borstande, Borstning; Handlingen, då man borstar. Här
hänvisas till orden Arbetsam och Borsta, der man ytterligare finner fullständig
förklaring. När stamordet har flera bemärkelser, angifves härvid alltid med siffror den eller
de, som höra hit. Verbalier på ande och ing, af verber, som antingen hafva utländsk
upprinnelse eller äro mindre allmänna, anföras i omedelbar följd med dessa verber,
utan förklaring, så snart de icke betyda annat än sjelfva handlingen af verbet. Hvar
och en fattar med lätthet deras betydelse, och det skulle varit ändamålslöst att
beständigt upprepa dessa enahanda och tröttande definitioner. Deremot är af vigt att
upptaga sjelfva orden, på det man må veta, om ett verb har några sådana verbalier,
och hvilka det har, ty somliga verber äro helt och hållet i saknad af dylika verbala
substantiver, andra deremot hafva antingen det ena eller det andra, eller begge
tillsammans. Alla andra verbalier än dessa på ande och ing anföras hvart och ett på
sitt ställe i den alfabetiska ordningsföljden.
Adverber, härledda af adjektiver, återfinnas under dessa, utan bifogad särskilt
förklaring, så ofta deras bemärkelser öfverensstämma.
7) Liktydiga eller till begreppet närbeslägtade anföras omedelbart efter
ordförklaringen, eller hänvises för dem till det ord, der de finnas upptagna. Förf. har
härigenom trott sig göra en tjenst åt nybegynnare i språkets skrifvande, eller dem, som
deri äro mindre hemmastadde. Det är ofta af mycken nytta att hafva tillgång till ett
ords synonymer, dels för att finna det för tillfället mest passande uttrycket, dels äfven
för att undvika tavtologier och gifva stilen mer omvexling eller välljud.
Äfven ord af rent motsatt betydelse uppgifvas, enär de ej sällan bidraga att
gifva stöd åt ordförklaringen.
8) Vid hvarje ord eller bemärkelse, som tillhör någon viss kunskapsgren eller
konst, något visst yrke eller handtverk, antydes detta, före sjelfva ordförklaringen, genom
förkortningar inom parentestecken, t. ex. (vetensk., jur., teol., mål., bildh., bag., skrädd.
o. s. v.). Likaledes uppgifves, der så nödigt är, i särskilt tillägg näst efter
ordförklaringen, huruvida ordet brukas i god eller dålig bemärkelse, uteslutande eller
företrädesvis i någon viss slags stil, o. s. v.
9) Exempel anföras, så vidt arbetets inskränkta plan det tillåter, dels för att
derigenom närmare belysa den gifna ordförklaringen, dels för att angifva
konstruktionssättet och de vanligaste ordställningarna. Äfven upptagas talesätt, ordstäf och brukligare
ordspråk, med bifogad förklaring. Här torde äfven vara stället anmärka, att sådana
sammansatta verber, som kunna skiljas ifrån de partiklar och ord, hvilka ingå i deras
sammansättning, alltid återfinnas i den alfabetiska ordningen, med särskilt tillkännagifvande,
huruvida de mera brukas i skiljaktig eller oskiljaktig form. Men, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
