Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - A ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A.
A. n. 4. 1) Första bokslafven i alfabetet. Har
i allmänhet sitt rena, öppna ljud, men uttalas i
slutet af ord, åtminstone i hvardagstal, med en
lindrig dragning åt ä. (Fig.) A och O,
begynnelsen och slutet. — 2) (i musik) a) Sjette noten i
c-sealan. — b) Den ton, hvarefler flera
instrumenter stämmas. — c) Namnet på den sträng,
den tangent, som ger tonen a. — 3) Ljudet, som
uppkommer, då bokstafven a uttalas eller noten
a i sång eller musik återgifves. — Man säger
äfven a-ton, a-ljud, a-slräng, o. s. v.
ABALIENERA, v. a. 1. Afsöndra jord ifrån
hemman. — Abaliener ande, n. 4. o.
Aba-lienering, f. 2.
ABANDONNERA, v. a. 4. (sjöf.) Till
assu-radörerna afstå de hos dem försäkrade varor
eller fartyg, som genom sjöskada blifvit odugliga,
mot utbekommande af försäkringssumman. —
Abandonner ande, n. 4. o.
Abandonne-ring, f. 2.
ÅBBÉ, m. 3. Se Abbot.
ABBEDISSA, f. 4. 4) Förestånderska för ett
abbedissekloster eller i ett qvinligt ordensstift.
— 2 Titel, som tillädes vissa fursleliga eller
ade-liga fruntimmer, ulan åtföljande befattning.
ABBEDISSEKLOSTER, n. 5. Nunnekloster,
hvars förestånderska kallas abbedissa.
ABBORRE, se Aborre.
ABBOT, åbbålt o. abått, m. 3. 4)
Föreståndare för ett abboUkloster eller abbotsstift. — 2)
Titel, som tilldelades vissa personer utan åtföljande
syssla. — Abbolsdöme, n. 4. Se Abbotsstift.
ABBOTL1G, a. 2. (föga brukl.) Som tillhör,
tillkommer en abbot.
ABBOTSKLOSTER, n. S. Munkklosler, hvars
styresman är en abbot.
ABBOTSSTIFT, n. 5. Ecklesiastikt område,
som lyder under en abbots styrelse och
förvaltning.
ABBREVIATION, abreviattschön, f. 3.
För-kortadt skrifsält. — Ss. A-skonst, — stecken.
ABBREVIATUR. abreviatür, f. 3. Förkorladt
teckningssätt i skrift, förkorlningslecken.
ABBREVIERA, v. a. 4. Förkorta ord i skrift.
— Abbrevicrande, n. 4.
ABBREVIERING, f. 2. 4) Handlingen, då
man abbrevierar. — 2) Det, som blifvit
abbrevi-eradt: förkortadt ord.
ABC, ABCD, n. 4. Se Alfabet.
Anm. Skrifves äfven Abece, och kan då i plur.
tecknas Abece’n.
ABCGOSSE, ABCPOJKE, m. 2. pl. — gossar,
— pojkar. Gosse, som håller på alt lära abc.
ABCBOK, f. 3. pl. — böcker. Lärobok, som
bibringar barn undervisning i konsten att läsa.
ABDERITISK, a. 2. 1) Som tillhör eller har
afseende på Abdera, en stad fordom i Grekland,
bvars invånare voro beryktade för sin dumhet. —
-) (fig-) Afvita.
ABDIKATION, - - - tschön, f. 3. Frivillig
aisägelse af regeringen. [Abdication.]
ABDIKATIONSAKT, m. 3. 4) Dokument,
hvaruli en regerande person afsäger sig regeringen.
— 2) Sjelfva högtidligheten, då afsägelsen sker.
(Abdicationsact.]
ABDIKERA, v. n. 4. Frivilligt afsäga sig
regeringen. [Abdicera, Abdiquera.]
ABECEDARIE, m. 3. 1) Barn, som håller
på att lära abc. — 2) (fig.) Nybegynnare. [-[Abc-darie.]-] {+[Abc-
darie.]+}
ABERRATION, abärrattscbön, f. 3. 4) (aslr.)
En fixstjernas skenbara rörelse från ett ställe till
ett annat. — 2) (opt.) Ljusslrålarnes spridning
genom återstudsning eller brytning.
ABITURIENT, –––––-ä’nnt, m. 3. Lärjunge
vid gymnasium eller annat högre läroverk, som är
färdig att afgå till akademien.
ABLATIV, - - Iv, m. 3. (gram.) Sjetle kasus i
den latinska och efter denna bildade språkläror.
Frånslällning. [Ablatif. Ablativus.]
ABNORM, abbnå’rrm, a. 2. (vetensk.) Afvi—
kande från det regelmessiga förhållandet.
ABNORMITET, abbnårrmitél, f. 3. (vetensk.)
Afvikelse från det regelmessiga förhållandet.
ABONNEMENT, abånemånng, n. 3. 4) På
förhand gjordt beting af platser vid ett skådespel,
o. s. v.; se Abonnera. — 2) Betalningen, som
derför erlägges.
Anm. Man har temligen allmänt börjat skrifva
Abonnemang.
ABONNENT, abånännt, m. 3. Person, som
betingat plats vid ett skådespel, o. s. v.; se Abonnera.
ABONNERA, v. a. 4. På förband betinga sig
något emot en förut erlagd betalning. Brukas
mest om platser vid skådespel. —
Abonnerande, n. 4. o. Abonnerin g, f. 2.
ABORDERA, v. a. (sjöt.) Äntra (ett fartyg).
ABORRE, m. 2. pl. aborrar. Toggfenig benfisk,
gröngul, på sidorna guldglänsande, med svartgröna
bälten, buk- och stjerlfenor röda. — Ss. A
borrfiske, -krok, -nät, -sump, m. fl. [Abborre.]
ABORRGRUND, n. 5. Grundt ställe i vattnet,
der aborrar gerna uppehålla sig.
ABORRGRÄS, n. S. ABORRNATE, m. 2. sing.
(bot.) En mångårig sjöväxt, äfven kallad Bläcken,
Gäddnate. Potamogelon natans.
ABORRHÄF, m. 2. pl. -håfvar. Fiskredskap,
beslående af en större håf, som nedsänkes till
sjöbottnen på ställen, der aborrar uppehålla sig,
och, då dessa samlat sig uppöfver den, varsamt
uppdrages.
ABRAHAMSROT. f. 3. pl. -rötter, (bot) En
art Storknäf (Geranium).
ABRAKADABRA,–––––-då-, n. Ö. sing. 4)
Trollformel. som okunnigheten fordom lillskref en
förborgad kraft, hvarföre ordet ock bars skrifvel på
en sedel på bröstet, för att skydda mot och
för-drifva sjukdomar. — 2) (fig.) Något meningslöst,
osammanhängande, förvirradt; oförnuft,
galenskaper. [Abracadabra.]
ABROGERA, abråschèra, v. a. 4. Afskafla.
upphäfva.
ABROTSÖRT, f. 3. (bot.) Se Åbrodd.
ABRUPT, abbrüppt, a. 2. Afbrulen (i skrift
ocb tal), hård, kantig. A. stil.
ABSCESS, abbsä’ss, m. 3. (med.) Varsår, böld
(mest invertes).
ABSENTERA SIG, v. r. 1. Vara frånvarande,
uteblifva, hålla sig undan. — A bse nter a n de,
n. 4. o. Absen tering, f. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
