Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Absolut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ABS
ACC
ABSOLUT, - - üt, a. 4. i) Ovilkorlig. A.
nödvändighet. — i) Oinskränkt. A. regent. —
3) Sjelfrådig, egenmäktig, befallande. — 4) (fil.)
Som betraktas i och för sig sjelft, utan hänseende
till något annat. Motsats: Relativ. Det a-a
sanna — 3) (gram.) Säges om ett ord, som har
afseende på något annat. — 6) (fys.) A. vigt,
vigten af en kropp, utan jemförelse med någon
annan såsom vigtsenhet. Motsats: Specifik. —
A. höjd, som beräknas ifrån hafsytan. — 7) (fil.
substantivt) Del a-a, yttersta grunden till allt.
ABSOLUT, – üt, adv. 1) Ovilkorligt. — 2)
Oinskränkt. — 3) Sjelfrådigt, egenmäktigt, på ett
befallande sätt. — 4) 1 och för sig sjelft, oberoende
af något annat. — 3) Alldeles, helt och hållet,
rent af.
ABSOLUTION, – - tschön, f. 3. (lcol.)
Aflös-ning, syndaförlåtelse.
ÄBSOLUTISM,–––––-issm, m. 3 sing.
Oinskränkt styrelsesyslem, envåldsstyrelse,
envålds-systern.
ABSOLUTIST,–––––-isst, m. 3. Anhängare af
enväldet.
ABSOLUTISTISK, a. 2. 4) Som tillhör,
innefattar eller har afseende på envälde. — 2)
Enväldet tillgiften.
ABSOLVERA, v. a. 4. 4) Fullborda. A. sina
sludier. — 2) Gifva aflösning. —
Absolverande, n. 4. o. A bsolver in g, f. 2.
ABSORBERA, v. a. 4. 4) (vetensk.) Insupa,
draga åt sig (en vätska). — 2) (fig.) Uppsluka,
medtaga; uteslutande upptaga eller sysselsätta. —
Absorberande, n. 4 o. Absorbering, f. 2.
ABS0RPT10N, abbsårfplschön, f. 3. 4)
(vetensk.) Insupning (af vätskor). — 2) (fig.)
Uteslutande upptagning eller sysselsättning. — Ss.
A-s-krafl, — skärt.
ABSTRAHERA, v. a. 4. 4) (i allm.) Afsöndra,
frånskilja. — 2) (fil.) Betrakta ett föremåls
egenskaper i och för sig sjelfva, såsom ifrån detsamma
afsöndrade. A från något, afsöndra det i tanken,
ej taga det i betraktande, afse derifrån. —
Abstraherande, n. 4 o. Abslrahering, f. 2.
ABSTRAKT, abbstrackl, a. 4. 4) (fil. o.
vetensk.) I tanken afsöndrad; genom afsöndring
bildad; i. och för sig sjelf betraktad; som tänkes
eller brukas utan afseende på något visst giftet
föremål. Motsats: Konkret. A. föreställning,
begrepp. A-a tal. storheter. — 2) Öftersinlig.
— 3) Svårfattlig, mörk, dunkel. [Abslract.]
ABSTRAKT, abbstråckt, adv. 4) Afsöndradt,
i och Tör sig sjelft. — 2) Svårfattligt, mörkt.
| Abstract.]
ABSTRAKTION, abbstracktschön, f. 3. 4) (fil.)
a) Handlingen, då man i tanken afsöndrar vissa
egenskaper, förhållanden, och betraktar dem för
sig sjelfva, utan hänseende till något annat. —
b) Abstrakt föreställning, abstrakt begrepp. —
2) 1 plur. har A. någon gång betydelsen af:
Tankegriller. [Abstraction.]
ABSURD, abbsürd, a. 2. Orimlig.
ABSURDITET, abbsurditét, f. 3. Orimlighet.
ACADEMI, m. fl., se Akademi, m. fl.
ACCELERERA, ackselerèra, v. a. 4. Påskynda.
ACCENT, acksä’nnt, m. 3. 4) Röstens
uthåll-ning på vissa stafvelscr i ett ord, eller på vissa
ord i en mening. Tonvigt, Ljudvigt. I ordet
Begrepp ligger a-en på andra stafvelsen, i
ordet Fana på den förslå. Grammalikalisk
a., röstens uthållning på en stafvelse i ett ord;
metrisk a., på en stafvelse i ett versmått;
ora-I orisk a. eller meningsaccent, på vissa ord i en
mening, t. ex. icke som jag vill, utan som du
vill. — 2) Röstens olika höjning eller sänkning
vid uttalandet af ett ords särskilta stafvelscr.
Kallas egentligare: Ton. I ordet Riddarhus ligger
a-n på första och tredje stafvelsen. — 3) Från
allmänna språkbruket afvikande, i vissa landsorter
bruklig tonvigt eller ton på stafvelserna i ord.
Äfven: Brytning. Skånsk, gotlländsk a.
Utländsk a., oriktig tonvigt, lånad ifrån bruket i
någol främmande språk. — 4) Tecken, hvarmed i
skrift betecknas stafvelsers olika tonvigt.
Ton-vigtstecken. Franska språket har tre a-er:
aigu (’), grave (’) och circonflexe f) — 3)
Musikalisk a., den vigt eller tryckning, vissa toner,
af samma tonhöjd och samma tidsmått, i en
melodi erhålla, i förhållande till de öfriga. Äfven:
Tonvigt. — Ss. Å-beleckning.
ACCENTLÖS, a. 2. (gram.) Som saknar
ton-vigt eller tonvigtstecken.
ACCENTLOSHET, f. 3. (gram.) Egenskapen
att vara utan accent.
ACCENTUATION, acksänntuattscbön, f. 3. Se
Accenluering.
ACCENTUERA, v. a. 4. 4) I uttalet lägga
tonvigt eller ton på vissa stafvelscr eller ord. —
2) Beteckna med accent. — Accentuerande,
n. 4.
ACCENTUERING. f. 2. 4) Handlingen, då
man accentuerar. — 2) Sätt att accentuera.
Denne aktörs a. är ofta oriktig. — 3) Sättet,
hvarpå ord i skrift blifvit betecknade med accent.
Fela kl ig a. i en bok.
ACCEP1SSE, acksepisse, n. 4. Se Recepisse.
ACCEPT, acksä ppt, m. 3. (handelst.) Ä vexel
eller räkning tecknadt godkännande dcraf, jenite
förbindelse till dess betalning. Godkännande.
ACCEPTANT, acksäpplånnt, m. 3. (handclst.)
Den, som accepterar en på honom dragen vexel.
Vexelgodkännare.
ACCEPTERA, v. a. 4. 4) (i allmänhet)
Antaga, cmottaga. — 2) (handclst.) Genom påteckning
erkänna vexel eller räkning; till betalning
godkänna. — A ccepleran de, n. 4.
ACCEPTERING, f. 2. 4) Antagande,
emotla-gande. — 2) (handclst.) a) Handlingen, då man
accepterar vexel eller räkning, b) Accepl.
ÄCCESSIT, acksässitt, n. oböjligt.
Utmärkelse, som tilldelas den, hvilken, vid läfling i en
vetenskaps- eller vitterhetsakademi, ett lärdl eller
vittert sällskap, näst efter den, som vunnit priset,
bäst besvarat den uppgifna prisfrågan.
ACCESSOIRER. acksässoårcr, m. pl. (mål.)
Bisaker, bipartier på en t alla.
ACCIDENTEL, acksidänntä’l, a. 2. Tillfällig.
ACCIS, acksis, m. 3. 4) Tullafgift för
lifsmc-dcl, som till en stad införas till försäljning. A-en
var af tre slag: Husbchofsaccis: för hvad
hvar och en förtärde i sitt hushåll; Saluaccis:
för rättigheten all sälja lifsmedel;
Månglcri-accis: för rättigheten alt mångla eller
små-handla dermed. — 2) Landtull i allmänhet. —
3) Afgift, som i några städer i Sverige erlagts för
den uteslutande rättigheten att försälja vissa
lifs-mcdel, såsom kött, bröd, dricka, m. m. — 4) Se
Acciskammare. — Ss. A-afgift, — fri, —
skrif-varc, m. fl.
ACCISA, acksisa, v. a. 4. Erlägga accisafgift
för. Brukas nu ej mera.
ACCISBAR, ackslsbar. a. 2. Hvarför accis
bör erläggas.
ACCISKAMMARE, acksis–-, m. 3.
Tjan-steverk, som besörjde accisens uppbärande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
