Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Affabel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFF
AFF
29
AFFABEL. -fåbl, a. 2. Som gerna låter fala
▼id sig: Medtalig, tillgänglig.
AFFALL, n. 5. i) (foga brukl.) Händelsen, dä
något a (Ta Her. Bättre: Affallande. — 2) (fig.)
Handlingen, då man öfverger troslära, parti,
system (brukas vanligtvis om vedersakare, olika
tänkande. lians a. ifrån lutherska läran
förvånade alla. — 3) (fig.) Handlingen, då en del af
en stat (koloni, provins, o. s. v.) skiljer sig
der-ifrån; äfv. dä undersåter upphöra att lyda en
re-gent eller regering. Nederländernas a. ifrån
Spanien. Chefernas och armeens a. medförde
folkets. — 4) Aflopp för rinnande vatten. Gifva
vattnet fritt a. ifrån ängen. — 5) Sluttande yta,
sluttning. Ett bergs a. — 6) (tekn.) Hvad som
faller af vid en hushållsförrättning eller ett ämnes
beredning. Kallas Skräde, Afskräde, när det som
odugligt bortkastas. A. efter ett slugladl djur.
A. af ull vid klädes öfver skärning. A. af
skinn och läder i garfverier. — 7) (bergv.) En
malmarts förändring i grufvan eller sjelfva gången,
dä den blir inindre rikhaltig.
AFFALLA, v. n. 3. (böjes som Falla) 4) Falla
bort ifrån ett helt. Löfcen a. Håret a-ller ofta
efter sjukdom. — 2) (med från) Öfvergifva
(troslära, parti, system). A. från lutherska läran,
från liberalismen, från del hegelska systemet.
— 3) Skilja sig ifrän föreningen med en stat (om
kolonier, provinser, o. s. v.), eller upphöra att lyda
en regcnt. en regering. Spanska kolonierna
af-föllo från moderlandet. Mänga af hans
undersåter. flere civile och militäre chefer samt
en del af trupperna hafva a-llit från honom.
— 4) Blifva mager, förlora sitt friska utseende. —
5) (sjöt.) Med rörets eller seglens tillhjelp öka
vindens tillfallsvinkel. A. för vinden. Man
säger äfv.: Falla. — 6) (milit.) Afskilja sig ifrån en
tågande trupps front, för att tåga bakefter. — I
bcm. 1. 4. o. 5. brukas äfv. Falla af. — Af
fallande, n. 4. (mest i hem. 1. o. 4.)
AFFALLEN, a. p. 2. neutr. — et. 4) Som
öfvergåu till annan lära, annat parti. — 2)
Af-inagrad.
AFFALLNING, f. 2. (sjöt. o. milit.) Den
handling, då ett fartyg eller en tågande trupp affaller.
Jfr Affalla.
AFFALLSULL, f. 2. sing. Det yllna affall,
som erhålles vid öfverskärning af kläde.
AFFALSA, v. a. 4. 4) (garf.) Medelst
fals-knifven renskafva insidan af en hud. — 2)
Fullända falsningen af något. Se Falsa. — Af
falsande, n. 4. o. Affalsning, f. 2.
AFF AR A, v. n. 3. (böjes som Fara: föga brukl.)
1 Bortfara. — 2) Affalla. — Allmännare Fara af.
— Af far ande, n. 4.
AFFART, c. 3. Bortfart. — Syn. Se Afresa.
AFFATTA, v. a. 4. 4) Skriftligt uppsätta,
författa (med afseende! hufvudsakligen fästadt på
formen, ej på innehållet). — Syn. Se Skrifva. —
2) (landtni.) A. på karla, uppmäta och i
reducerad skala på papper upprita en viss jordrymd, till
figur, och med angifvande af derinom befintliga
anmärkningsvärda föremål, t. ex. vattendrag, berg,
skogar, städer, byar, o. s. v. A. en socken på karta.
— Af fa Ilande, n. 4. o. Af fattning, f. 2.
AFFEJA. v. a. 4. 4) Genom fejning rena
från (orenlighet, rost. o. s. v.). — 2) Genom
fejning rena (värja, sabel, gevär, o. s. v.). — Syn.
Se Rena. — Äfv. Feja af. — Affejande, n. 4.
o. Affejning, f. 2.
AFFEKT, affa’ekt, m. 3. Stark och liflig känsla,
sinnesrörelse. Råka, komma i a. [Affect.1
AFFEKTATION, affäcktattschön, f. 3.
Till-gjordhet, förkonstling. [Affectation.]
AFFEKTERA, v. a. 4. Gifva sig sken,
anseende af. A. ömsinthet, ädelmod. —
Affekterande, n. 4. o. Affeklering, f. 2. (bada föga
brukliga). [Affectera, etc.]
AFFEKTERAD, a. p. 2. Tillgjord, konstlad.
[Affecterad.]
AFFEKTFULL, a. 2. (föga brukl.) 4)
Lättrörd. — 2) Häftig i åtbörder. [Affectfull.]
AFFEKTION, affäcktschön, f. 4) (föga brukl.)
Tillgifvenhet. — 2) (med.) Sjukligt tillstånd. [-[Af-fection.]-] {+[Af-
fection.]+}
AFFEKTIONERAD, a. 2. (föråldr.) Väl a.,
tillgifven, bevågen. [Affectionerad.]
AFFEKTLÖS, a. 2. (föga brukl.) Ej fallen för
häftiga sinnesrörelser, kall. [Affectlös.]
AFFICIERA, v. a. 4. (i vetenskapsstil) Göra
intryck på, verka på, angripa.
AFFILA, v. a. 4. 4) Med fil borttaga (hörn,
kanter, ojcmnheter, o. $. v.). — 2) Med fil jemna
ytan på något. A. en lapp, en skruf. — 3) Med
fil genomskära. A. ett jerngaller. — Afv. Fila
af. — Af filande, n. 4. o. Affilni ng, f. 2.
AFFILIERA, v. a. 4. Med sig förena. Säges
blott om korporationer, offentliga inrättningar och
samfund.
AFFINGRA, v. a. 4. (föga brukl.) Genom
fingring lossa eller bryta tvärs af.
AFF1NITET,–––––ét, f. 3. (kem.) Frändskap.
AFFINNA SIG, v. r. 3. (böjes som Finna)
A. sig med någon, godtgöra ens fordran, träffa
öfverenskommelse med någon till en skulds
betalande. Ordet är numera mindre brukligt.
AFFIRA, v. a. 4. (sjöt.) Sakta och jemt släppa
efter på ett tåg med vidhängande last. —
Affirande, n. 4. o. Affiring, f. 2.
AFFIRMATIV, –-iv, a. 2. Jakande. [—if.]
AFFIRMERA, v. a. 4. Bekräfta, bejaka.
AFFISCH, m. 3. Offentligt, vanligtvis tryckt
tillkännagifvande om teatralisk representation,
konsert, musikalisk soaré, o. s. v. [Affiche.]
AFFISCHERA, v. a. (föga brukl.) Låta
påskina. [Aflichera.]
AFFISKA, v. a. (skämtv., föga brukl.) Se
A/lura.
AFF1X, - ix, n. (gram.) Småord, som tillägges
i slutet af andra ord.
AFFJÄDRA, v. a. 1. Bortrycka fjädrarna af
(en lefvande fågel). — Affjädrande, n. 4.
AFFJALLÄ, v. a. 4. Borttaga fjällen ifrån.
A. en fisk. — V. n. o. A. sig, v. r. Fälla fjällen.
— Af fjällande, n. 4. o. Affjältning, f. 2.
AFFLISA, v. a. 1. Aflossa. frånskilja i form
af flisor. — .1. sig, v. r. Affalla i form af flisor.
AFFLOTTA, v. a. 4. Genom flottning
bortföra.
AFFLYGLA, v. a. 4. (jäg.) Säges, då vid
skallgång drefvets flyglar efter fasta hallen få gå
fortare framåt än midten.
AFFLYTA, v. n. 3. (böjes som Fly fa) Flyta
bort, ifrån ett ställe. Vattnet a-ler ifrån ängen.
— Äfv. Flyta af. — Af fly lande, n. 4. o.
Af-flylning. f. 2.
AFFLYTTA, v. a. o. n. 4. (lagt.) Flytta från ett
ställe. — Af fly t lande, n. 4. o.
Afflytt-ning. f. o2.
AFFLA, v. a. 2. Afdraga hel den
fastsittande betäckningen på en kropp, ett ämne. A.
huden af en oxe, skinnet af en katt. .4. en
strumpa. — Afv. Flå. af. — Syn. Se Afdraga.
— Afflåendc, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
