Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afdanka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
A FD
A FD
vägen. — Äfv. Damma af. — Af dammande,
n. 4. o. Afd amning, f. 2.
AFDANKA, v. a. 4. 1) (ford.) Aflacka,
föraf-skeda. A. ett regemente. — 2) Utesluta ur
krigstjensten ulan formligt afsked. — 3’ (förakll.)
Gifva snöpligt afsked, bortköra ur tjensten. —
Syn. Se Af skeda. — Afdankande, n. 4. o.
Afdankning, f. 2. — V. n. (nyligen upptaget
ifrån tyskan Frivilligt afsäga sig regeringen.
Af-träda torde lämpligare kunna brukas, för att
uttrycka det osvenska Abdikera.
AFDANSA, v. a. Genom dansning vålla, att
någonting (klädespersedel, o. s. v.) faller af ifrån
en dansande. A. någon hatten. — V. n. (fig.)
Häftigt afkastas. Han slog till honom, så att
hatten a-de. — Bättre Dansa åf.
AFDARRNING, f. 2. (bergv.) Operation,
hvarigenom silfverhaltig koppar befrias ifrån sista
halten af silfret, och detta sednare tillgodogöres
medelst behandling i darrugn.
AFDELA, v. a. 4. och 2. 1) Indela ett helt i
vissa delar. A. en bok i /lera kapitel. — Syn.
Se Dela — 2) Skilja en del ifrån ett helt. 1
denna bem. mindre brukligt. — Afv. Dela åf. —
Af delande, n. 4.
AFDELNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afdclar. — 2) Derigenom uppkommen del af det
hela. En a. af ett rum, i en bok, af en arme.
— Syn. Se Del.
AFDELNINGSSKARM, m. 2. Skärm, som
begagnas till boningsrums afdclning.
AFDELNINGSVIS, adv. I afdelningar; hvar
afdelning för sig.
AFDIKA, v. a. 4. 1) Genom diken göra
af-lopp för vattnet ifrån ett (alt. A. en äng — 2)
Genom diken afleda. A. vatten ifrån ett
ängs-fält. — Kan äfv. sägas Dika af. — Af di
kände, n. 4. o. Af dikning, f. 2.
AFDISKA, v. a. 4. Sluta att diska. Nyttjas
äfv. absolut. — Af di sk an de, n. 4. o. Af
diskning, f. 2.
ÄFDOFTA, v. n. 1. ’Bortgå i form af fint
stoft. — Afdoftande, n. 4. o. Afdoftning,
f. 2.
AFDOMNA, v. n. 1. Småningom domna.
AFDRAG, n. 5. 4) Handlingen, då man
af-drager en del af en summa. Göra ett a. af 10
R:dr på hela summan. Med a. af
omkostnaderna — 2) Belopp, som afdrages af en summa.
A-et är så stort, all det blir icke myckel öfver
på hela summan. — Syn. Afkortning,
Afräk-ning, Afslag. — 3) (boklr.) Aftryck af ett ark, på
försök, innan tryckningen börjar.
AFDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga) 1)
Draga någonting så, att det skiljes ifrån ett
inunder varande föremål. A stöflarna, handskarna.
A. huden af en död häst. A. schalen ifrån ett
fruntimmers axlar. — Syn. AlTlå, Afllänga,
Af-taga. — 2) Draga någonting så, att det brister.
A. en tråd. — 3) (fig.) Minska en summa med
en del deraf. A. beloppet af si?) fordra?) ifrå?i
skulden. — Syn. Afkorta, Afräkna. — 4) (fig.)
Afskilja, afsöndra, tänka sig någonting särskilt
ifrån ett annat. — S) (boktryck.) Göra första
af-trycket af (ett ark); äfv. aflrycka (i allmänhet).
A. ell ark till prof. A. 300 exemplar. — Äfv.
Draga åf. — Af dragande, n. 4. o. Af
dragning, f. 2.
ÄFDRAGARE, m. 5. Person, hvars
befattning är att afdraga huden af ihjelskjutna gamla
hästar, hundar, o. s. v. — Syn. Flåbuse.
AFDRICKA, v. a. 3. (böjes som Dricka) 1)
Dricka något af innehållet i ett drickeskärl. —
2) (föga brukl.) Sluta att dricka (skålar).
AFDR1FMNG, f. 2. 4) Metallers rening
genom eld. — 2) Handlingen, då man afdrifver en
skallplats. Se Afdrifva, 2:o.
AFDRIFNTNGSHÄRD, m. 2. (metall.) Botten
af utlutad, hård t hopstampad träaska, som
begagnas vid afdrifningar.
AFDRIFT, c. 3. (sjöt.) Ett fartygs sidorörelse
åt lä, eller den vinkel, som kölvattnets direktion
formerar med kölens, då vinden ej blåser rätt
ifrån aktern.
AFDRIFTSLINIE. f. 3. (sjöt.) Den verkliga
kursen, ett fartyg gör i följd utaf afdriflen.
AFDRIFVA, v. a. 3. (böjes som Drifva) 4)
(föga brukl.) Bortdrifva. — 2) (vid jagtskall) Låta
skallfolket genomtåga jagtplatsen och under rop
och buller drifva djuren framför sig till den
ändan af platsen, der skyttarne och näten befinna
sig. A. en skallplats. — 3) Genom eld rena
(ädla metaller). A. guld, silfver. — V. n. 4)
(föga brukl.) Bortgå. Vanligare Drifva åf. —
2) (sjöt.) Göra afdrifl; se d. o. —
Afdrifvan-de, n. 4.
AFDRIFVARE. m. 5. (bergv.) Arbetare, hvars
befattning är att afdrifva metaller.
AFDRYPA, v. n. 3. (böjes som Drypa) 1)
Bortfalla i droppform ifrån ett föremål. — 2)
Genom drypning befrias ifrån ett ämne. — V. a.
Låta någonting vara i ett läge, att det genom
drypning befrias ifrån ett ämne.— Äfv. Drypa åf.
— Af drypande, n. 4. o. Afdrypning, f. 2.
AFDROJA, v. n. 2. (föga brukl.) Dröja. —
Dröja åf är brukligare.
ÄFDUFNA, v. n. 4. Småningom dufna.
AFDUKA, v. a. 4. Borttaga duken och
bord-sakerna från (ett bord). — Nyttjas ofta absolut,
t. ex.: Är del a-dl ännu? — Äfv. Duka åf. —
Afdukande, n. 4. o. Afdukning, f. 2.
AFDUNA SIG, v. r. 4. Släppa dun ifrån sig.
Bättre Duna åf sig.
AFDUNSTA, v. n. 4. 4) (om vätskor) Skiljas
ifrån pn mängd af sina partiklar, som bortgå i
luflform. Låla en vätska a. för elden. — Syn.
Evaporera, Afröka, Förflyga, Gå bort i rök, i ånga.
— 2) Befrias ifrån ett vått ämne, genom dess
bortgående i luflform. Låla e?\ massa a. —
V. a. (kem.) Låta borlgå i luftform. A.
upplösning. — Äfv. Dunsta åf. — Af dunstande,
n. 4. o. ^fdunslning, f. 2.
AFDÄNA, v. n. 4. Falla i vanmakt. — Afv.
Dåna åf. — Sy?i. Se Dåna. — Afdånande,
n. 4.
AFDANING, f. 2. 4) Händelsen, då någon
faller i vanmakt. — 2) Se Vanmakt.
AFDÄMMA, v. a. 2. Genom en dam
afslän-gå. A. valin et ifrån en äng. — Af dä?n
mande, n. 4.
AFDÄMNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afdämmer. — 2) Sjelfva rummet, som genom
dammen blifvit afstängdt. — 3) Dammen, hvarmedelst
afstängningen skett.
AFDÖD, a. 2. (föråldr.) Död, afiiden.
AFDÖFVA, v. a. 4. (mindre brukl.)
Småningom döfva. — Afdöfvande, n. 4. o.
Afdöf-n i n g, f.. 2.
ÄFDÖMA, v. a. 2. 4) Genom slutlig dom
eller utslag afgöra. A. en rättegång, ell brollmål.
— Syn. Fälla utslag, dom i, Afgöra. — 2) (fig.)
Fälla afgörande omdöme om, afgöra. A. en
litterär strid. — Afdömande, n. 4. [-[Af-dömma.]-] {+[Af-
dömma.]+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
