Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afförande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFF
AFG
34
Äfv. Fora af (utom i bem. 4.). — Afförande,
n. 4. (i alla bem.) o. Afföring, f. 2. (helst i
bem. 5. o. 4.).
AFFÖRANDE, a. p. 4. (läk.) A. medel, som
rensar magen.
AFFÖRINGSMEDEL, n. 3. (läk.) Se föreg. —
Syn. Afförande medel, Laxativ, Purgaliv...
AFFÖSA, v. a. 2. Se Borlfösa. — Afv. Fösa
af. — Affösande, n. 4.
AFGARFVA, v. a. i. Sluta garfningen^ af
någon viss mängd hudar, som på samma gång
beredas. — Afgarfvande, n. 4. o. Af gar
f-ning, f. 2.
AFGE, förkortad form af verbet Af gifva.
AFGIFT, f. 3. En summa penningar eller
vissa varor, som til) följe af stadgande eller
åtagen skyldighet måste erläggas för åtnjutandet af
någon förmån. A. för arrende, för
brännvinsbränning, vid inträdet i en orden, vid
passerandet af ett slussverk, en bro, o. s. v. — Syn.
Se Skatt. — Ss. A-sbelopp, — sberäkning,
— s för höj ning, m. 11.
AFGIFTSPRÖCENT, m. 3. Afgift, beräknad
efter hundradel af förmögenhet eller inkomst.
AFGIFVA, v. a. 3. (böjcs som Gifva} 1)
(mindre brukl.) Gifva från sig, Jemna. — Syn. Se
Gifva. — 2) (i embctsmannastil) ’ Till
vederbörande myndighet lemna eller insända (förklaring,
svar, utlåtande, berättelse, o. s. v.). —
Afgif-vande, n. 4.
AFGJORD, a. p. 2. i) Beslutad, bestämd,
gifven. Del är en a. sak, alt det lyckas. Taga
för a-l, all så sker. — 2) Obestridlig, fullkomlig.
A. sanning. A. motvilja för någon.
AFGJORDT, adv. Bestämdt, onekligen.
AFG J UT A, v. a. 3. (böjes som Gjuta] Genom
gjutning i form, efter modell, afbilda. — Äfv.
Gjuta af. — Af gjutande, n. 4.
AFGJUTNING, f. 2. 1) Handlingen, då man
afgjuler. — 2) Den afgjutna pjesen.
AFGLESNA, v. n. 1. (föga brukl.) Småningom
glesna. — Af glesnande, n. 4.
AFGL1DA, v. h. 3. (böjcs..som Glida) Glida
ned ifrån ytan af något. — Afv. Glida åf. —
Af glidande, n. 4.
AFGLÄTTA. v. a. 4. (tekn.) Genom
glättnings-verktyg göra fullkomligt glatt. — Äfv. Glätta åf.
— Af glättande, n. 4.
AFGLÖDGA, v. a. t. Genom glödgning
af-skilja. — Äfv. Glödga åf. — Af glödgande,
n. 4. o. Af glödgning, f. 2.
AFGLÖMMA, v. a. 2. Småningom glömma.
— Äfv. Glömma åf. — Af glömmande, n. 4.
AFGNAGA, v. a. 3. 4) Gnaga bort ifrån ytan
af något. A. köttet af benen. — Äfven säges:
A. ett ben, d. v. s. Gnaga bort och förtära det
sista ätbara derpå. — 2) Medelst„gnagning
småningom afskära. A. ett rep. — Äfv. Gnaga åf.
— Af gnagande, n. 4. o. Af gnagning, f. 2.
AFGNIDA, v. a. 3. (böjes som Gnida] 4) Genorn
gnidning borttaga från ytan af något. A. rosten
af en sax. — 2) Genom gnidning rengöra. —
3) Gnida något så hårdt, att det brytes af. —
Äfv. Gnida åf (i bem. 4. o. 3.). — Af
gnidande, n. 4. o. Af gnidning, f. 2.
AFGNO, v. a. 2. Se Afgnida. — Afv. Gno
åf. — Af gnoende, n. 4.
AFGNUGGA, v. a. 4. Genom gnuggning
borttaga från ytan af något. A. smutsfläckar ifrån
en rock. — Äfv. Gnugga åf. — Af
gnuggande, n. 4. o. Afgnuggning, f. 2.
ÅFGRAVERÄ, v.’ a. (tekn.) Genom gravering
afbilda. — Afv. Gravera åf. — Af gr av er
ande, n. 4. o. Afgravering, f. 2.
AFGRENA, v. a. (föga brukl.) Skilja grenarna
från (t. ex. ett träd).
AFGRUND, m. 3. 4) Vidt och stort (egcnll.
bottenlöst) djup. En a. emellan klippor.
Haf-vets a. — 2) Nyttjas i fig. mening, för att
beteckna en öfverdrifven grad af känslor, passioner,
o. s. v. En a. af last, af brott, af olyckor, af
jemmer och nöd. — 3) (fig.) Helvete. A-ens
furste. En a-ens ande, engel. A-ens slraff,
gval. — Ss. A-sande, — seld, — sfoster,
— sfurste, — splåga, — sqval,
—ssmärta, — sslraff.
AFGRUNDSBROTT, n. 3. (poet.) Rysligt brott.
AFGRUNDSHÄR, m. 2. (poet.)
Äfgrundsan-darnes skara.
AFGRUNDSDJUP, n. 3. 4) Bottenlöst djup.
— 2) (poet.) Helvete.
AFGRUNDSLÅGA, f. 4. (poet.) Brottslig
begärelse.
AFGRUNDSLÖJE, n. 4. (poet.) Löje, liknande
afgrundsandarncs.
AFGRUNDSPORT, m. 2. Se Helvctesport.
AFGRUNDSTANKE, m. 2. pl. - tankar.
(poet.) Tanke, som tyckes vara fostrad af
afgrun-dens makter.
AFGUD. m. 2. 4) Falsk, inbillad gud.
Hed-ningarne dyrka a-ar. — 2) Beläte, bild, stod,
som föreställer en falsk gud. — 3) (fig.) Person,
som alltför öfverdrifvet hyllas, älskas, beundras.
Hon är hans allt, hans a. Napoleon har
varit mångas a. — Ss. A-aallare, — abeläle,
— abild, — aoffer, m. fl.
AFGUDA, v. a. 4. (fig.) Öfverdrifvet hylla,
älska, beundra.
AFGUDADYRKAN, f. sing. indef. Tro på
afgudar och deras dyrkan.
AFGUDADYRKARE, m. S. En, som dyrkar
afgudar.
AFGUDAHÜS, n. 5. Se Afgudatempel.
AFG UD APREST, m. 3. En man, som
förestår en hednisk gudstjenst och sköter afgudaoffren.
AFGUDASVAR, n. 3. So Orakelsvar.
AFGUDATEMPEL, n. 5. Offentlig byggnad,
hvaruti afgudar dyrkas ocb deras bilder äro
uppställda.
AFGUDERIh n. 3. 4) Falska gudars
dyrkande, — 2) (fig.) Öfverdrifven kärlek eller beundran,
som egnas en person eller sak.
AFGUDISK, a. 2. 4) Som tillhör eller har
afseende på afgudadyrkan. — 2) (fig.) Som liknar
afgudadyrkan. A. kärlek.
AFGULNA, v. n. 4. Småningom gulna.
AFGUNGA, v.e>a. 4. Genom gungning afbryta.
A. ett bräde. — Äfv. Gunga åf.
AFGÄ.^ v. n. 2. (böjes som Gå) 4) Afresa, fara,
skickas ifrån något ställe. Låta ett bud. en
skrif-velse a. Ull honom, fartyget afgick i går.
Posten afgår i morgon. (Fig.) Med döden a.,
aflida. — 2) Lemna tjenst, enibete. Han ämnar
med första a. från sin syssla. — 3) (med.)
Genom uttömning bortgå ur kroppen. — 4) Minskas
i qvantitet och vigt (helst vid beredning eller
tillverkning). Under smältningen a-r alllid något
af metallerna. — 3) Afdragas i räkning. På ell.
från denna summa a-r omkoslnadsbcloppet. —
Mindre väl Gå åf. — Af gående, n. 4.
AFGÄNG, m. 2. 4) Äfrcsa. bortfarande,
bortskickande från något ställe. Vid budets,
bref-vels, fartygets, postens a. A. ifrån skolan till
gymnasium. (Fig.) A. med döden, död, frånfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
