Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afgången ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
AFG
AFH
— 2) Afträde från tjcnst, embete. — 3) (med.)
Bortgående ur kroppen genom uttömning. A. af
urin, af blod, af maskar ifrån cn sjuk. —
3) Minskning i qvantitet och vigt (helst vid
beredning eller tillverkning). A. på mynl genom
nötning. A. på spånad. A. på metall under
arbelningen. — 4) Afsältning af varor i handel.
Denne köpman har god a. på sina varor.
Varorna sakna all a. — 3) (skämtvis) Åtgång.
Punschen hade en strykande a. — Ss.
A-s-dag, — sort, — slid, — stimma.
AFGÅNGEN, a. p. 2. neutr. — et. i) Som
afgåtl ifrån tjenst, embete, o. s. v. — 2) (fig.)
Med döden a., afliden.
AFGÅNGSBETYG, n. 5. Kunskapsbelyg, som
lemnas en studerande vid dess afgång ifrån ett
lägre undervisningsverk till ett högre.
AFGÄLD, c. 3. (lagt.) Årlig afgift, som
erlägges för besittning af jordegendom eller
begagnande af annans rättighet. — Syn. Afrad. Ränta.
AFGÅLDA, v. a. 4. (föga brukl.) Betala. A.
en skuld.
AFGÅNGA, v. a. 4. Sluta att göra gängor
på något.,
AFGÅRDA. v. a. 1. (kameral.) i) (föråldr.)
Genom gärdesgård eller annan stängsel afskilja ett
stycke mark ifrån ett annat. A. en åkerteg ifrån
gärdet. — Syn. Afhägna. — 2) Genom inhägnad
afskilja en lägenhet ifrån bolbyns ägor. A. en by,
ett hemman. — Syn. Inhägna. — Af
gärdande, n. 4. o. Afgärdning, f. 2.
AFGÅRDA, a. i. oböjl. (kameral.) A. by,
hemman, som på bolbys utmark blifvit upptagna.
— Ss. A-by, — hemman.
AFGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra) 4)
Bringa något till ett visst slut, afsluta. Låtom oss
a. saken i godo. A. en träta, en tvist med
vapen i hand. Ett kast, ett flytt, som afgör
spelet. — 2) Besluta, bestämma. Hvad har man
afgjorl vid sammankomsten? Denna händelse
afgjorde landets öde. — 3) Afdöma. A. en sak,
en fråga, ett mål genom slutlig dom. —
Afgör an de, n. 4.
AFGÖRANDE, a. p. 1. Som afgör, ger
utslag (vid omröstning, i tvist, fråga, strid, o. s. v.).
A. röst, bevis, inkast. A. seger. A. ton. A.
ögonblick. — Syn. Se Viglig.
AFGÖRDLA, v. a. i. (föga brukl.) Taga
gördeln af någon.
AFHACKA, v. a. 4. 4) Genom hackning dela
i tu. A. ett stycke socker. — 2) Genom
hackning borttaga, afskilja (en del. ifrån ett helt). J.
topparna af granris. — Äfv. Hacka åf. —
Afhackande, n. 4. o. Af hackning, f. 2.
AFHAKA, v. a. 4. 4) Nedtaga, aflyfta (ring,
ögla, o. s. v. eller något som dermed är fästadt)
ifrån hake, krok, spik, o. s. v. A. ett fönster,
lyfta ett fönster af hakarna. — 2) Från en
fastsittande ring, ögla, o. s. v., nedtaga, aflyfta något,
§pm med hake, krok o. s. v. dervid är fästadt. —
Åfv. Haka åf. — Afhakande, n. 4. o.
Af-hakning, f. 2.
AFHALKA, v..,n. 4. Glida ned af en hal och
sluttande yta. — Åfv. Halka åf. — Af
halkande, n. 4. o. Afhalkning, f. 2.
AFHAMRA, v. a. 4. Hamra något så hårdt,
alt det brister af. — Äfv. Hamra af. —
Af-hamrande, n. 4. o. Afhamring, f. 2.
AF HANDLA, v. a. 4. 4) I tal eller* skrift
framställa ett ämne och betrakta det ifrån alla
sidor, i afsigt att uttömma hela dess innehåll.
A. ett ämne, en fråga, i en skrift (afbandling),
i elt tal, i cn akademisk disputation. A. en
fråga i en rådplägande församling. — 2)
Underhandla om. A. ett köp. — Af handlande,
n. 4.
AFHANDLING, f. 2. i) Handlingen, då man
afhandlar. — 2) Skrift, hvaruti ett ämne, cn fråga
afliandlas. En lärd a. Han har skrifvil en a.
om uldunslningen. — 3) Öfverenskommelse,
af-tal, efter skedd underhandling.
AFHANKA, v. a. 4. 4) Genom hankning
.af-lossa isnöre, tåt, garn o. s. v.) från något. — Åfv.
Hanka af. — Af hankande, n. 4. o.
Af-hank ning, f. 2.
AFHARKA, v. a. 4. 1) Genom harkning
bortrensa (gräs, ogräs, o. s. v.). — 2) Fullborda
harkningen af något. A. en trädgårdsgång. —
Åfv. Har ka åf. — Afharkande, n. 4. o.
Af-harkning, f. 2.
AFHASPLA, v. a. Se Afhär/la.
AFHATTA, v. a. 4. (föga brukl.) Taga hatten
af (t. ex. sädesskylar).
AFHEMTA, se Afhämta.
AFHISSA, v. a. 4. Genom hissning lyfta
.nigot ned af (t. ex. ett fartyg, o. s. v.). — Åfv.
Hissa af. — Af hissande, n. 4. o.
Afhiss-ning, f. 2.
ÅFHJELPA, v. a. 2. o. 3., (böjes som Hjelpa)
4) Hjelpa någon att komma ned af (l. ex. en häst).
I denna bem. säges bättre Hjelpa åf. — 2) Lemna
hjelp emot, afskafTa något förhandenvarande ondt.
A. behof, missbruk, olägenheter, svårigheter.
A. ens klagomål, skaffa någon rättvisa i
anledning af dess klagan. — Afhjelpande, n. 4.
AFHJELPLIG, a. 2. Som kan afhjelpas.
AFHOPPA, v. n. 4. Hoppa ned af något. —
Åfv. Hoppa åf. — Af hoppande, n. 4.
AFHUGGA, v. a. 3. (böjes som Hugga) 1)
Genom huggning tvärs öfver skilja en
sammanhängande kropp i två delar. A. ett vedträ, cn
stock. A. elt växande träd. — 2) Genom
huggning afskilja en del ifrån det hela. A. grenarna
af elt träd. — 3) Hugga något i ändan, så alt
det blir kortare. — Äfv. Hugga af. — Af
huggande, n. 4. o. Afhuggning, f. 2.
AFHVÅLFVA, v. a. 2. (mindre brukl.)
Hvälf-va någonting så, att det faller ned ifrån öfre ytan
af ett föremål. — Äfv. Hvälfvaåf. —
Afhvälf-vande, n. 4.
AFHVASSA, v. a. 2. 1) Väl hvässa. — 2)
Fullända hvässningen af något. — Äfv. Hvässa
åf. — Afhvässande, n. 4. o.
Afhväss-ning, f. 2.
AFHYFLA, v. a. 4) Medelst hyfvel göra jemn
och glatt. A. en planka, ett bräde, elt golf. —
2) Borthyfia. A. ojemnheler, q vi siknölar ifrån
elt bräde. A. en uppstående kant på en
golf-tilja. — 3) Hyfla något så, att det blir tunnare
eller smalare. — 4) (fig. föga brukl.) Lära någon
bättre seder. — Äfv. Hy/la åf (utom i bem. 4).
— Afhyflande, n. 4. o. Afhyfling, f. 2. *
AFHYFSA, v. a. 4. Se Hyfsa.
AFHYSA, v. a. 2. (kameral.) A. elt hemman,
nedtaga byggnaderna dera och lägga dess ägor
under brukcl af elt annat, som svarar för dess
räntor och skattebesvär. A. en åbq, skilja honom
ifrån åborättcn till ett hemman. — Af hy sande,
n. 4. o. Afhysning. f. 2.
AFHALL, n. 5. (sjöf.) Den kraft, som vid
hal-ning af ett tåg hindrar dess tillbakalöpande.
AFHÅLLÅ, v. a. 3. (böjes som Hålla) i)
Hindra någon ifrån att närma sig. hålla aflägsnad
ifrån. A. en ’mötande bål med båtshake. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
