Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afhållen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFH
AFK
33
hönsen ifrån trädgården. — 2) (fig.) Hindra
någon ifrån att deltaga uli, att öfverlemna sig åt
eller göra något. A. någon ifrån dåligt
sällskap, ifrån spel. A. någon ifrån all för
myckel söka nöjen. — 3) (mindre brukl.) Älska.
Bättre Hålla åf, som äfven (i sjömansstil) brukas
i bem. i., men ej i bem. 2. — A. sig, v. r.
A. sig ifrån, neka, förbjuda sig bruket, nöjet,
njutningen af något. A. sig ifrån vin, ifrån
kortspel, dans, fett, o. s. v. A. sig ifrån all
dricka. — Af hållande, n. 4.
AFHÄLLEX, a. p. 2. neutr. — et. Älskad,
omtyckt. e
AFH AR A, v. a. 4. (föga brukl.) Taga bort
håret ifrån ytan af något. — A. sig, v. r.
Släppa från sig håret. Bättre Håra af sig. —
Af-hårande, n. 4. o. Afhårning, f. 2.
AFHÄCKLA, v. a. 4. 4) Fullända häcklingen
af något. — 2) Genom häckling lossa, lösbryta.
A. en häcklepinne. — Af häcklande, n. 4. o.
Afh dcklin g, f. 2.
AFHÄFVÄ, v. a. 2. o. 3. Hafva någonting
så, alt det faller ned ifrån öfre ytan af ett
föremål. — Äfv. Häfva åf. — Afhäfvande, n. 4.
o. Afhäf ning, f. 2.
AFHÄKTA, v. a. 4. 4) Afiossa något, som
blifvit påhäktadt. — 2) Brukas äfv. stundom i
samma mening som Afhaka; se d. o. — Äfv.
Häkta af. — Af häktande, n. 4. o. Af
häktning, f 2.
ÄFHÄLLA, v. a. 2. 4) Ur ett kärl hälla
bort en del af den deruli innehållna vätskan. Af
blandningen a-lles ett qvarter. — 2) (kem.)
Sakta och med den varsamhet, att intet spillos,
hälla en vätska ur ett kärl i ett annat; äfv. hälla
bort det våta ur ett kärl, så att endast fällningen
stannar qvar. — Äfv. Hälla åf. — Af häl
lande, n. 4.. o. Af hållning, f. 2.
AFHÄMTA, v. a. 4. På grund af rättighet
eller öfverenskommelse, antingen sjelf eller genom
andra, från ett ställe hemföra person eller sak.
A. sin familj ifrån landet. A. varor hos
herr N. A. flyllgods ifrån staden Ull sin
landlegendom. — Mindre brukligt Hämta åf.
— Syn. Se Hämta. — Afhämtande, n. 4.
o. Af hämtning, f. 2.
AFHÄNDA, v. a. 2. Under sken af lag, eller
genom list och försåt, beröfva någon den
rättmätiga besittningen af något. A. någon hela hans
egendom. A. någon lifvet genom försåt. —
A. sig, v. r. Afträda något, hvartill man äger
rättighet. Han a-nde sig hälften af sin
förmögenhet, till förmån för sin dotter, då hon
trädde i gifte. A. sig lifvet, taga lifvet af sig.
— Afhändande, n. 4.
AFHÄNDELIG, a. 2. Som kan afhändas.
AFHÄNGIG. a. 2. Underkastad en annans
vilja eller godtycke. Ordet brukas helst om folk
och stater. A. af Turkiet. — Syn. Sc
Beroende, a.
AFHANGIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
afhängig. Landets a. af England. — Syn. Se
Beroende, n.
AFHÄRFLA, v. a. 4. 4) Afnysta (garn, o.
s. v.) från en härfvel. — 2) (helst absolut)
Afnysta allt garnet o. s. v. från (härfveln). Skynda
dig att a. — Afv. Härfla åf. —
Afhärflan-de, n. 4. o. Afhärfling, f. 2.
AFHÖLJA, v. a. 2. 4) Borttaga något
höljande från (person eller sak). A. en liggande.
A. en staty. — Syn. Se Blolla. — 2) Från person
eller sak borttaga (något, som höljer). A. täckel
af en sofvande. — 3) (fig.) Blotta, lägga i öppen
dag. A. ens fel, brister, svagheter. — Äfv.
Hölja af. — Af höljande, n. 4. o.
Afhölj-ning, f. 2.
AFHÖRA, v. a. 2. 4) Höra ända till slut (om
tal, föredrag, vittnesmål, o. s. v.) A. någon
uppmärksamt. A. vittnen. A. en predikan, en
föreläsning, ett vittnesmål. — Syn. Se Höra. —
2) (fam.) Få vela, inhämta underrättelser. Jag
har derom ingenting a-örl ifrån Upsala, från
herr N. I denna bem. brukas allmännare Höra
åf. — Afhörande, n. 4 (i bem. 4.).
AF JAGA, v. a. 4. (jäg.) Se Afdrifva, 2. —
Af jagande, n. 4. o. Afjagning, f. 2.
AFJEMKÄ, v. a. 4. Småningom jemka.
AFJEMNA, v. a. 4. Småningom jemna. —
Äfv. Jemna åf. — Afjemnande, n. 4.
AFJEMNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afjemnar. — 2) Sjelfva det afjemnade.
AFKAMMÄ, v. a. 4. 4) Genom kamning
borttaga lösa hår, orenlighet o. s. v. från (t. ex.
huf-vudet). — 2) Kamma bort. A. dam, orenlighet.
— 3) Genom kamning bortrycka. Du. kammar
så häftigt, alt du a-r allt håreL — Äfv.
Kamma åf. — Afkammande, n. 4. o.
Afkam-ning, f. 2.
AFKANTA, v. a. 4. 4) Taga bort kanten
ifrån något. A. en slen. — 2) Från någonting
borttaga (det yttersta, som utgör kanten deraf).
A. kransen på en tårta. — Äfv. Kanta åf. —
Af kantande, n. 4. o. Afkantning, f. 2.
AFKAPA, v. a. 4. (föga brukl., skämlv.)
Genom våld eller bedrägeri fråntaga. Han har a-t
mig tio riksdaler. — Bättre Kapa åf.
AF KAPPA, v. a. 4. Jsjöt.) Afhugga. A. ett
ankartåg, en mast. — Äfv. Kappa af. —
Af-kappande, n. 4. o. Afkappnin g, f. 2.
Anm. Ordet skrifves af somliga Afkapa. Jfr.
Kappa, v. a.
AFKARDA, v. a. 4. 4) Genom kardning
afbryta (t. ex. en pinne på en karda). — 2) (föga
brukl.) Fullända kardningen af ett visst q vantum.
— Äfv. Karda åf (i bem. 4.). —
Afkardan-dc, n. 4. o. Afkardning, f. 2.
AFKASTA, v. a. 4. i) Kasta ned. Hästen
a-de sin ryttare. — 2) Hastigt aflägga, nedlägga
från sig. A. sina kläder. A. bördan. (Fig.) A.
oket, befria sig ifrån en träldom, ett tryckande
tvång. — 3) (fig.) Gifva i inkomst, i ränta (om
fast egendom). Detta hus a-r tio procent, 6000
B:dr om året. — Syn. Inbringa, Rendera,
Äf-ränta, Gifva. — Äfv. Kasta åf o. Kasta af sig.
— Afkastande, n. 4. (i bem. 4. o. 2.).
AFKASTNING, f. 2. 4) Handlingen, då någon
eller något afkastar (i bem. 4. o. 2.). — 2) Ärlig
behållning af fast egendom. Landtmannen lefver
af a., tillverkaren och arbetaren af förljenst,
handlanden af vinst. Hemmanet, huset ger 6
procents a., 600 R:dr i a. — Syn. Ränta,
Af-komst, Inkomst.
AFKEDJA, v. a. 4. (föga brukl.) Lossa från
kedjan. A. en hund.
AFKILA, v. n. 4. (fam.) Fort och vigt
springa bort. Bättre Kila åf.
AFKIMMA, v. a. 4. (tunnb.) Slå kimmarna
af (en lunna, o. s. v.). — Afkimmande, n. 4.
AFKLAGA, v. a. 4. Genom klagomål få
bort eller afskaffad. A. en sökande från
förslaget. A. ett missbruk, ett monopol,
olagligheter, för hög beskattning, en lag, en
förordning, o. s. v. — Afv. Klaga af (ej om personer).
— Afklagande, n. 4.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
