Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Aflossna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
AFL
A FL
en mössa. A. en klyfta lök. — 2) Afskjuta.
A. ett gevär. A. ett skott. — 3) Föra fraktgods
af ett fartyg, o. s. v. Jag har i dag a-l 100
tunnor spannmål. — 4) Fullända lossningen af
ett fartyg. — Äfv. Lossa af. — Af lossande,
n. 4. (i alla bom.) o. Aflossning, f. 2. (i bem.
3. o. 4.)
AFLOSSNA, v. n. 4. Blifva lös ifrån något.
— Äfv. Lossna af. — Aflossnande, n. 4.
AFLOTSA (o har slutet ljud), v. a. 4. Lotsa
ett fartyg ifrån ett ställe, ur en harnn, o. s. v.
AFLJJDDA SIG, v. r. 4. Släppa ludd ifrån
sig. — Afv. Ludda af sig.
AFLUFVA, AFLUGGA, v. a. 4. Genom
lugg-ning rycka (hår) af ens hufvud. A. någon allt
håret. — Vanligare Lufva eller Lugga af.
AFLUFSA, v, n. 4. (föga brukl.) Aflägsna sig
I tungt, ovigt språng. — Vanligare Lufsa af.
AFLUGNA, v. a. o. n. 1. Småningom lugna.
— Afv. Lugna af.
AFLUNKA, v. n. 4. (föga brukl.) Aflägsna sig i
smått lunk. — Vanligare Lunka af.
AFLURA, v. a. i. (fam.) Se Afnarra. —
V. n. (fam.) Falla i en kort sömn (lur). —
Vanligare Lura af (både för aktiv och neulrum).
AFLYFTA, v. a. 1. o. 2. Upphöja och borttaga
någonting uppifrån något. A. dörren af, ifrån
hakarna. — Afv. Lyfta af. — Aflyf lande,
n. 4. o. Af lyftning, f. 2.
AFLYSA, v. a. 2. 4) Offentligen förkunna
afskaffandet eller upphörandet af något. A. lagar,
förordningar, mynt. A. en riksdag, en
marknad. — 2) (fig.) Förbjuda. — Någongång brukas
äfv. Lysa af. — Af lysande, n. 4. o.
Aflys-ning, L 2.
AFLANG, a. 2. 4) (om fyrkantiga ytor) Som
är mycket mera lång, än bred. Eli a-l bord.
En a. trädgård. — 2) (om runda ytor) Som är
något längre i ena riktningen, än i den andra.
Långrund, oval. A-t ansigte.
AFLATA, v. a. 3. (böjes som Låta} 1)
Öfver-låta, afstå. A. sina rättigheter åt, till en
annan. — 2) Sälja, föryttra. Han har myckel
varor att a. — 3) (i embets- och affärsslil) Låta
afgå, afsända. A. en skrifvelse till ett
embels-verk. A. ell cirkulär till sina korrespondenter.
Brukas i embetsstil, när fråga är om en högre
myndighet, som meddelar något till en
underordnad. — 4) (teol.) A. synderna, göra fri från s.
— V. n. o. impers. (föga brukl.) Upphöra. —
Aflåtande, n. 4.
AFLÄGG, n. 5. Se Afläggare.
AFLÄGGA, v. a. 2. (böjes som Lägga} 1)
(om kläder och hvad man bär på sig) a) Aftaga
och lägga från sig. När han kom in, a/lade
han genast rock och väst. A. sin värja. —
b} Upphöra att bruka. A. gamla, utnötta kläder.
— 2) Lägga afsides, i förrad, till besparing. Jag
har a/lagl del största och vackraste äplel för
din räkning. Han a-gger årligen ell par
hundra riksdaler af sin inkomst. — Syn.
Af-sätta. — 3) (fig.) Öfvergifva (vana, bruk, sed).
A. elaka vanor. A. bruket af brännvin, att
supa b. A. sorg, upphöra att bruka sorgkläder.
— 4) (fig.) A. prof, examen, göra någonting till
prof, taga examen. A. ed, högtidligt och
offentligt genom ed försäkra om trohet, sannfärdighet i
vittnesmål, o. s. v. A. besök, göra besök hos
högre personer, än man sjelf är. A. räkenskap,
göra redo för sig. — 3) (trädg.) Plantera medelst
rotskott (afläggare). — 6) (boktr.) Åter lägga
uppsatt stil tillbaka i kasten, och dervid fördela den
i dess behöriga fack. — Äfv. Lägga af (utom i
talesätten under 4). — Aflägg ande, n. 4.
AFLÄGGARE, m. 5. 4) Person, som
afläg-ger något. — 2) (trädg.) Rotskott, som begagnas
till plantering. — Syn. Aflägg, Afsättarc, Sätlqvist,
Sättgrcm,
AFLÄGGNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
aflägger (i alla bem., utom 4). — 2) I förråd eller
till besparing allagd sak.
AFLÅGSE, adv. Långt bort, på långt afstånd.
Bo a. hen gården ligger a. från stora vägen.
AFLÄGSEN, a. 2. neutr. —el. 4) Belägen på
långt afstånd. En a. landsort, stad, o. s. v. —
2) Afsides belägen. Han bor på en a. gata,
icke långt härifrån. — 3) (fig.) Som icke är nära
för handen,* som icke har nära beröring eller
samband med något. En a. tid. Del uppstod
hos honom en a. (anka härpå. Gifva någon
en a. vink om en sak.
AFLÄGSENHET, f. 2. Egenskapen att vara
aflägsen.M
AI LÅGSET, adv. Se Aflägse.
AFLÄGSNA, v. a. 4. 1) På längre afstånd
bortflytta, borlföra något. A. stolarna från
elden. Brukas äfven om tid, t. ex.: Hcar dag
a-ar oss ifrån denna lyckliga tidpunkt. —
2) Hindra eller förbjuda en person alt vidare bo,
vistas på något ställe eller hos någon, att
uppvakta, bivista, besöka, sällskapa med någon. A.
någon ifrån hufvudstaden, från hofvel, från
elaka sällskaper, från dess föräldrar.
Konungen a-de honom ifrån sin person. — 3)
(fig.) Hindra fortfarandet af, fortsättningen med
något, låta upphöra, afvända. Konungen har a-l
honom ifrån stalsbeslyren. A. alla misstankar.
Måtte Gud a. denna olycka från
fäderneslandet! — 4) (fig.) Göra obenägen, kallsinnig. Detta
steg skall a. alla hjerlan ifrån er. — 3) (fig.)
Fördröja, uppskjuta. Alla dessa svårigheter a.
freden. — A. sig, v. r. Skilja, undandraga sig
ifrån (både cgentl. o. fig.) A. sig ifrån elden.
A. sig ur verlden. Deras lärosatser a. sig föga
från hvarandra. — Aflägsnande, n. 4.
AFLÖFVA, v. a. 4. Afskilja löfven ifrån
(träd, qvist, gren, o. s. v.). — Aflöfvandc, n. 4.
AFLÖNA, v. a. 1. 4) Betala lönen för viss
tid till någon. A. fabriksarbetare på lördagen.
A. matroser på ett fartyg. — 2) Tilldela, anslå,
låta åtnjuta större eller mindre lönebelopp. Han
a-r sitt, folk väl. Kronan a-r många sina
tjenare illa. — Mindre väl Löna af. — Syn. Se
Löna. — Aflönande, n. 4.
AFLÖNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
af-lönar. — 2) Beloppet af den summa, som betalas
åt en person till dess aflönande. Min a. för
veckan blef 10 B:dr. — 3) Lön. Huru stor a.
har han om året?
AFLÖPA, v. n. 3. (böjes som Löpa} 4) Glida
ned ifrån en yta. Brukas mest om nybyggda
fartyg, när de skola föras ned af stapeln i sjön.
1 morgon a-per fartyget. Löpa af stapeln
sä-ges dock allmännare. — 2) (fig.) Få god eller
dålig utgång, slutas, ändas. Saken aflopp bättre,
än jag tänkte. A. väl, illa. Brukas äfv.
im-personelt, t. ex.: Den^gången aflopp det
lindrigt för honom. — Afy. Löpa af. — Af
löpande, n. 4.
AFLÖPNING. f. 2.. Ett fartygs gående af stapeln.
AFLÖPMNGSSLÄDE, m. 2. pl. — slädar.
Släde eller medar under ett fartyg, som löper af
stapeln.
AFLÖPNINGSTÅG, n. 3. Se Törntåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
