Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afsegla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFS
AFS
41
AFSEGLA, v. n. 4. Bortresa på ett seglande
fartyg. — I hvardagstal brukas äfv. Segla åf. —
Afseglande, n. 4. o. Af segling, f. 2.
AFSELA, v. a.. i. Taga seldonen af (häst,
åsna, o. s. v.). — Äfv. Sela åf. — Af selande,
n. 4. o. Afselning, f. 2.
AFSIDES, adv. 4) Långt bort ifrån mer
bebodda eller besökta trakler. Bo a. i staden.
J. belägen ort, stadsdel. — Syn. Aflägse,
Afskildt, Afväges. — 2) Afskildt, för sig. Föra,
laga, kalla a., d. v. s. på afskildt ställe, så att
ingen kan höra, hvad man säger, eller se, hvad
man gör, i ändamål att yttra något i tysthet,
meddela en hemlighet, varna eller näpsa.
AFSIGKOMMEN, a. 2. neutr. — el. Som
kommit i klena omständigheter, blifvit fattig och
behöfvande. En a. handlande. Brukas
vanligtvis i föraktlig mening. — Syn. Se Fattig. ,
AFSIGT, f. 3. Viljans riktning till ett visst
mål: ändamål, syftemål, syfte, uppsåt, akt och
mening. Hans a. med detta steg var ganska god.
Han har alltid de bästa a-er. Jag gjorde det
i, med a. all ... . Han kom i elak a., i den
a-en alt. Hafva för a. att göra en ädel
handling. Del vare sagdl utan all afsigt all
förolämpa.
AFSIGTLIG, a. 2. Som säges eller göres med
bestämd afsigt. En g. förolämpning. — Syn.
Uppsåtlig, Öfverlagd, Öfvertänkt.
AFSIGTSLÖS, a. 2. Som göres eller säges
utan afsigt. ।
AFSIGTSROMAN, m. 3. Roman, som har
något visst moraliskt syfte. Detsamma som
Tendensroman.
AFSILA, v. a. 4. Genom sil afskilja ett
flytande ämne från tjocka eller orena tillsatser. A.
en kemisk lösning ifrån grumlet. Kan äfven
hafva det orenande, som afskiljes, till objekt, t. ex.:
A. smolk och hår från mjölken. — Äfv. Sila af.
— Af siland e, n. 4.
AFSILNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afsilar. — 2) Sjelfva det afsilade, flytande ämnet.
AFSINA. v.*n. 4. 4) Småningom sina. — 2)
(fig.) Minskas, aftaga. Hans hjelpmedel hafva
börjat a. — Afv. Sinaåf. — Af sinande, n. 4.
o. Afsining, f. 2.
AFSIPPRA, v. n. 4. Sippra bort ur något
föremål, ämne.
AFSITTA, v. n. 3. (böjes som Sitta; milit.)
4) Stiga af hästen. Låta truppen a. och strida
till fots. — 2) Säges, då en kavalleritrupp blir
indragen. Låta en sgvadron af hästjägarne a.
— V. a. (lagt.) A. skuld, böter, genom fängelse
afljena s., b. — Äfv. Sitta åf. — Af sittande,
n. 4. o. Af sittning, f. 2.
AF SJUKNA, v. n. 4. (föga brukl.) Småningom
sjukna. — Bättre Sjukna åf.
AFSJUNGA, v. a. 3. (böjes som Sjunga) Vid
offentliga, högtidliga tillfällen, eller i sällskap
utföra sången af något sångstycke till slut. A. en
psalm, en aria, en visa. — Af sjungande,
n. 4. o. Afsjungning, f. 2.
AFSKAF, n. 3. Hvad som blifvit afskafvet.
— Syn. Se Skräde. ’
AFSKAFFA, v. a. 4. Upphäfva den
förbindande kraften af (lagar, förordningar, o. s. v.),
tjruket af något, tillvaron af (missbruk, embetcn,
inrättningar, o. s. v.). Vår Frälsare a-dc
cere-waniallagen. A. förbudet emot ekars fällning
A skattehemman. A. en gammal, löjlig sed.
Vår tid fordrar, all alla missbruk skola, så
vidi möjligt, a-s. Lotteriet har nu blifvit
a-dl. Den der ovanan hos honom skall jag
nog veta all a. — I hvardagsspråk äfv. Skaffa
af. — Af skaffande, n. 4.
AFSKAFNING, f. 2. 4) Handlingen, dä man
afskafver. — 2) Det, som blifvit afskafvet.
AFSKAFVA, v. a. 3. 4) Genom skafning
borttaga något ifrån en yta. Slöfveln har a-fvil
huden på ett ställe af foten. A. köttet från, af
benen. — 2) Fullborda skafningen af något. —
Äfv. Skaf va åf. — Afskafvande, n. 4.
AFSKAKA, v. a. 4. Genom skakning lossa
någonting, så att det faller ned. A. frukt af,
frän trädet. (Fig.) A. okel, befria sig ifrån
träl-dom. — Äfv. Skaka åf. — Af skakande, n. 4.
o. Afskakning, f. 2.
AFSKALA, v. a. 4. 4) Taga skalet af
någonting. A. frukt, potatis, o. s. v. — 2)
(oegentligt) Taga af någonting en betäckning, som på
visst, sätt liknar skal. Getter a. barken af träd.
— Äfv. Skala af. — Af skalande, n. 4.
AFSKALNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afskalar. — 2) Det afskalade.
AFSKED, n. 5. Egcntl. skiljsmessa. 4)
Hels-ning, välönskan, då man skiljes ifrån personer, hos
hvilka man vistats eller med hvilka man umgåtts,
varit i sällskap eller tillsammans. Vid a-el ifrån
hemmet, från mina föräldrar, vänner. Taga
a. af släglingar, vänner, när man skall resa
bort eller pa dödssängen. (Fig.) Taga a. af
verlden, draga sig ur affärs- och umgängslifvet;
äfv. dö. Taga a. af sånggudinnorna, upphöra
med vittra arbeten. — Syn. Adjö, Farväl,
Af-skedstagande. — 2) Skiljande eller afgående från
tjenst. Gifva en embetsman, en Ijenare, en
soldat a. Statsråden hafva begärt a. Taga
a. från en tjenst, en syssla. Den der officern
har fått a. Gifva a. på grått papper,
skymf-ligt afskeda, bortvisa. — Syn. Entledigande,
Or-lof; Afskedstagande, Afgång (från tjenst o. s. v.).
— 3) Ord och a., besked, ordhållighet,
ordentlig-het, t. ex.: Del är icke ord och a. med honom,
d. v. s. han är ej alt lita på. Detta talesätt
brukas helst med negation.
AFSKEDA, v. a. 4. 4) Gifva tillstånd att
lemna tjensten, gifva orlof. A. en Ijensteman,
en officer, en soldat, en tjenare. Han har
blifvit a-d från, ur tjensten. — Syn.
Föraf-skeda, Entlediga; Afsätta, Afdanka; Gifva orlof;
Hemförlofva, Aftacka. — 2) (fig. skämtv.) Afvisa,
bortvisa, afsnäsa. Han började beskärma sig,
men jag a-de honom helt kort och godt. —
3) (fig. skämtv.) Bortlägga bruket af något. Den
der fracken har jag a-t. Biu har han a-t
både vin och öl och brännvin. — Afskeda
n-de, n. 4.
AFSKEDSBESÖK, n. 5. Besök, som man gör,
för att taga afsked.
AFSKEDSBETYG, n. 5. Betyg, som lemnas
en ur tjenst gående pèrson, angående hans förda
vandel och duglighet.
AFSKEDSPASS, n. 5. Skriftligt betyg, snin
tilldelas en ur tjenst gången soldat, att han fått
afsked.
AFSKEDSTAGANDE, n. 4. Se Afsked (i
bem. 4 o. 2). Vid, efter a-t.
AFSKENA, v. n. 4. (föga brukl.) Skena bort.
— Bättre Skena åf.
AFSKEPPA, v. a. 4. På fartyg afsända
större varupartier Öfver hafvct. Brukas ej gerna om
lastbåtar, o. d. Jag a-de i går med briggcn Hebc
800 sk^ slångjern till Amerika. — Äfv. Skeppa
af. — Syn. Utskeppa. — Af skeppan de, n. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
