- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
42

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afskeppning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42 AFS AFS

AFSKEPPNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afskeppar. — 2) Varorna, som afskeppas. En
betydlig a.

ÄFSKICKA, v. a. 4. Skicka bort ifrån elt
ställe (person eller sak). A. bud, kurir, bref,
varor. A. något ifrån Stockholm till Göteborg.
— Äfv. Skicka åf. — Syn. Se Sända. —
Af-skickande, n. 4.

AFSKICKNING, f. 2. 4) Handlingen att
af-skicka. — 2) Sjelfva saken, som afskickas.

AFSKIFTA, v. a. 4. Genom skiftning afskilja
för sig.

AFSKIFVA, v. a. 4. 4) Bortskära i skifvor.
— 2) Afskära, sönderskära i skifvor. — A. sig,
v. r. Aflossa, affalla i skifvor.

AFSK1LD, a. p. 2. Afsöndrad från andra, för
sig sjelf. Lefva på en a. ort. A-l tillstånd,
lefnadssält. — Syn. Aflägsen, Afsides,
Undangömd, Enstaka.

AFSKILDHET, f. 3. Egenskapen att vara
afskild.

AFSKILDRA, v. a. 4. Se Afmåla. — Afv.
stundom Skildra åf. — Syn. Se Afbilda,
Be-skrifva. — Af skildrande, n. 4.

ÅFSKILDRING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afskildrar. — 2) Resultatet deraf: skildcri,
målning, tafla, beskrifning.

AFSKILDT, adv. Afsides, indraget, för sig
sjelf. Bo a. Lefva a. ifrån verldsbullrct.

AFSKILJA, v. a. 2. 4) Skilja en del ifrån
ett belt. A. hufvudet ifrån kroppen. — 2)
Aflossa någonting ifrån ytan af en sak. A. skalen
frän en lök. A. köttet ifrån benen. — 3) Ur
en mängd föremål uttaga vissa, som på något sätt
höra tillsammans. A. ur en boksamling alla
medicinska böcker. — 4) Ställa, lägga, sätta
något afsides, undan för sig sjelft, eller på afstånd
ifrån ett annat föremål. / källaren a. del gamla
vinet ifrån det unga. — 3) Afdela, indela. A.
ett rum i två genom en brädvägg. — 6)
Af-stänga. I fähuset a. ett särskilt rum för fåren.
— 7) Utgöra skilnad emellan två ting. Afuren,
som,, a-ljer dessa begge hus ifrån hvarandra.
— Äfv., men mindre väl, Skilja åf. — Syn.
Frånskilja, Afsöndra, Afstycka, Afskifla, Afstänga,
Afbalka, Äfgärda, Afplanka, Äfskranka, Aflägsna,
Afrösa. — Af skil j ande, n. 4.

AFSKILJELIG, a. 2. Som kan afskiljas.

AFSKINNA, v. a. 4. 4) Taga sk.innet af
någonting. — 2) (fig.) Se Afpreja. — Afv. Skinna
åf. — Af skinnande, n. 4.

AFSKIRA, v. a. 4. (föga brukl.) Genom
skir-ning afskilja.

AFSKJUTA, v. a. 3. (böjes som Skjuta) 1)
Aflossa (pil, skott, kula, bomb, o. s. v.) från eller
ur skjutgevär. —, 2) Affyra, afbränna ett laddadt
skjutvapen. A. en kanon, en mörsare, en bössa.
— Syn. Aflossa, Affyra, Afbränna, Afsmälla. —
3) Genom pil eller skott bortdrifva något ifrån
ytan af en sak. Tell afsköl med pilen äplet af,
från sin sons hufvud. — 4) Genom pil eller
skott afskilja en del ifrån ett helt. Han afsköt
ett finger af handen på honom. Han fick
benet, armen a-len. — S) Slunga, kasta. A. en
lans, elt spjut. — Afv. Skjuta åf. —
Afskju-tande, n. 4. o. Afskjulning, f. 2.

AFSKJUTSA, v. a. 4. 1) På åkdon låta
bortföra någon ifrån ett ställe (egentl. med skjuts,
men i allmänhet äfv. på annat sätt). Alan har
i dag a-t tre fångar till fästningen. — 2) (fig.
fam.) Bortköra, bortdrifva, aflägsna. A. någon ur
tjensten. A. en oförskämd björn. — Äfv.

Skjutsa åf. — Af skjutsande, n. 4. o.
Af-skjulsning, f. 2.

AFSKOFLA, v. a. 4. Med skofvel bortföra
någonting ifrån ytan af något. — Afskoflande,
n. 4. o. Afskofling, f. 2. [Afskafla.]

AFSKOLLA, v. a. 4. 4) Med skollhett vatten
afskilja (hår, borst, öfverhud) ifrån ytan af en
kropp. A. skinnet af eller pä ettjinger. — 2)
Fullborda skollningen af något. — Äfv. Skollaåf.
— Afskollande, n. 4. o. Afskollning, f. 2.
[Afskålla.]

AFSKOTTA, v. a. 4. 4) Genom skottning
bortföra något ifrån en yta. A. snön af, från
vägen. — 2) Genom skottning befria fran något
öfvertäckande. A. en trappa, en väg. — Äfv.
Skotta åf. — Afskollande, n. 4. o.
Afskolt-ning, f. 2. [Afskåtta.]

ÄFSKRANKA, v. a. 4. 4) Medelst skrank
afstänga ett mindre rum i ett större. — 2)
Medelst skrank afdela ett rum i två eller flera smärre.
— Syn. Sc Afskilja. — Af skrankande, n. 4.

AFSKRANKMNG, f. 2. 4) Handlingen, då
man afskrankar. — 2) Rummet, platsen, som
sålunda blifvit afstängd ifrån den större. — 3)
Sjelfva skran ket.

AFSKRAP, n. 5. 4) Hvad som affaller vid
sk rapning. — 2) (i allmänhet) Afskräde. — 3) (fig.)
Det allra sämsta i sitt slag. Han är ell a. bland
menniskor.

AFSKRAPA, v. a. 4. 4) Genom skrapning
borttaga orenlighet eller ojemnheter ifrån en yta.
A. smutsen under sina skor. A. håren af,
från en hud. — 2) Genom skrapning rengöra.
A. hudar, en mur, en häst. — Äfv. Skrapa åf.
— Af skrapande, n. 4. o. Af skrapning, f. 2.

AFSKRIDA, v. n. 3. (böjes som Skrida)
Skrida ned ifrån ytan af något.

AFSKRIFNTNG, f. 2. 4) Handlingen, då man
afskrifver. — 2) Afskrifvet papper, dokument. —
Syn. Se Afskrift. — 3) Afskrifven fordran, skatt.

AFSKRIFT, f. 3. Skrift, till innehållet lika
med en annan förut befintlig, efter hvilken den
blifvit gjord. Taga a. af ett dokument. Framte
en handling i a. — Syn. Kopia, Afskrifning.

AFSKRIFVA, v. a. 3. (böjes som Skrifva)
4) Efter en förut befintlig skrift göra en annan,
som är dermed till innehållet fullkomligt lika. A.
ell bref, ett dokument. — Syn. Kopiera. — 2)
Afföra ur räkenskap en skuld, ehuru den icke
blifvit betalt. Jag har måst a. återstoden af
hans skuld, emedan han ej äger något alt
betala med. Han har fått 500 R:dr a-fna på,
af sin skuld till kronan. — Äfv. Skrifva åf. —
Afskrifvande, n. 4.

AFSKRIFVARE, m. 5. Person, som afskrifver
handlingar o. d. •

AFSKRUBBA, v. a. 4. Medelst skrubbning
borttaga, afskilja något ifrån en yta. Slölen har
a-t skinnet från, af armen på honom. — Äfv.
Skrubba åf. — Af skrubbande, n. 4. o.
Af-skrubbning, f. 2.

AFSKRUFVA, v. a. 4. Medelst skrufs eller
skrufvars urtagande skilja någonting ifrån ett
annat, hvarvid det varit fastskrufvadL A.
ryggstycket af eller ifrån en soffa. — Äfv. Skrufva
åf. — Afs’krufvande, n. 4. o.
Afskruf-ning, f. 2.

AFSKRÄCKA, v. a.2. Genom råd, föreställningar,
hotelser eller på annat sätt väcka fruktan ocb
så-medelst afvända från utförandet af ett beslut,
fullföljandet af ett företag, o. s. v. Hotelser ifrån
Englands sida a-äckle honom ifrån del till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free