Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afslicka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
44 AFS
AFSLICKA, v. a. 1. 1) Med tungan borttaga,
afl vätta något ifrån en yta. A. krämet af
tallriken. — 2) Med tungan göra en sak fri från
något på dess yta. A. en tallrik. — Äfv.
Slicka af. — Af slickande, n. 4. o.
Afslick-ning, f. 2.
AFSLINTA, v. n. 3. (böjes som Slinta) Slinta
bort eller ned af en yta. — Äfv. Slinta åf.
AFSLIPA, v. a. 4. 4) Genom slipning
borttaga (ojemnhetcr, kanter o. d.) — 2) Medelst
slipning förminska eller jemna. A. något i udden,
i kanlen, i ändan. — Äfv. Slipa åf. — Af
slipande, n. 4. o. Afslipning, f. 2.
AFSLIPPA, v. n. 3. (böjes som Slippa; föga
brukl.) Sakta ocb oförmärkt af sig sjelft lossna
och alTaHa. — Bättre Slippa åf.
AFSLITA, v. a. 3. (böjes som Slila) 4) Draga
så hårdt ändlångs på något lågigt o. d.. att det
går af. A. en tråd, en sena. — 2) Bortslita
något ifrån ytan af ett föremål. Han afslel
kappan af, frän honom, eller afslel honom kappan.
A. köttet af, från benen. — Äfv. Slila af. —
Syn. Se Afrifva. — Af slitande, n. 4. o.
Af-slilning, f. 2.
AFSLOCKNA, v. n. 4. Småningom slockna.
— Äfv. Slockna åf. — Af slocknande, n. 4.
AFSLUMRA, v. n. 4. 4) Småningom slumra
in. — Syn. Se Somna. — 2) (fig.) Dö, aflida. —
Äfv. Slumra åf. — Af slumrande, n. 4. o.
Afslumring, f. 2.
AFSLUNGA, v. a. 4. Slunga eller kasta bort
något emot ett visst mål. — Äfv. Slunga åf. —
Af slungande, n. 4. o. Af slungning, f. 2.
AFSLUTA, v. a. 4. o. 3. (böjes som Sluta)
4) Bringa till slut. A. elt arbete, ell tal, en
räkning, elt konto. — 2) Förklara slutad. A.
en sammankomst, en session. — 3) Slutligt
öf-• verenskomma om. A. ell kontrakt,„ ett köp, ett
lån, ell giftermål, en affär. — Äfv. Sluta åf
(i bem. 4 o. 3). — Syn. Uppgöra, Sluta, Afgöra.
— Af slutande, n. 4.
AFSLUTNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afslutar. — 2) Det, som blifvit afsluladt (utom i
bem. 2).
AFSLUTTA, v. a. 4. Göra småningom
sluttande. — V. n. Småningom slutta, sänka sig. —
Äfv. Slutta åf. — Af sluttande, n. 4 (för v. a.).
AFSLUTTNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
gör någonting sluttande. — 2) En ytas småningom
fortgående sluttning. — 3) Yta, ställe, som sluttar.
Vanligare Sluttning (i bem. 2 o. 3).
AFSLÅ, v. a. 3. (böjes som Slå) 4) Medelst
slag, hugg afbryta, afhugga, afskära. Med en
knölpåk a. armen af, på någon. A. gräs, säd
med en lie. — 2) Slå till något så, att det lossas,
afskiljes och faller af. A. vallmoknoppar med
en käpp. — 3) Kasta af sig. Brukas i denna
bem. mest om hästar, åsnor, m. 11. Hästen
af-slog sin ryttare. — 4) (fig.) Afvärja (anfall, o.
s. v.). A. ell anfall, en stormning, en äntring.
— 3) Ur elt kärl slå något af dess innehåll. A.
ett gvarler af tillblandningen. — 6) (fig.)
Förklara, att man icke beviljar en bön, anhållan o.
s. v., eller att man icke antager ett tillbud,
förslag. o. s. v. A. ens begäran, påslående,
ansökning. Ständerna hafva a-agil det
lagförslaget. A. ell giftermålsanbud. — Syn. Se
Vägra. — 7) Nedsätta, minska priset på en vara,
en sak, hvarom man köpslår. Han af slog priset
på bomullsgarnet något litet. Ni måste a. två
skilling på skålpundet, om jag skall köpa af
er. — Äfv. Slå åf. — Af slående, n. 4.
AFS
AFSLÄCKA, v. a. 2. Helt och hållet släcka.
— Äfv. Släcka åf. — Af släckande, n. 4. o.
Afsläckning, f. 2.
AFSLÄNGA, v. a. 2. 4) Genom slängning
med något nedkasta, lossa, afskilja något. Under
dansen a-ngde han ett par glas af, från
bordet. — 2) Genom slängning afbryta. Bäst han
orerade och gestikulerade, råkade han all med
armen a. en blommande liljestängel invid sig.
— 3) Slänga någonting ifrån sig till elt visst mal.
Jfr. Slänga.
AFSLÄPA, v. a. 4. 4) Släpa bort. — 2)
Släpa någonting så, att det brister af. — Äfv. Släpa
åf. — Afsläpande, n. 4.
AfSLÄPPÄ, v. a. 2. 4) Släppa från sig,
släppa efter (t. ex. elt tåg). — 2) (figj Låla gå sig
ur händerna. A. elt tillfälle. — Äfv. Släppa åf.
— Afsläppar.de, n. 4.
AFSLÄTA, v. a. 4. 4) Borttaga ojemnheter
ifrån en yla, så att den blir slät. — 2) Göra slät,
jemn. — Syn. Se Jemna. — Äfv. Släta af. —
Afslätande, n. 4.
AF SLÖJA, v. a. 4. 4) Upplyfta eller borttaga
slöjan af någon. — 2) (Gg.) Göra uppenbart, hvad
som varit fördoldt. A. en intrig, en hemlighet.
— Syn. Se Blotla.
AFSMAK, c. 3. sing. 4) Motvilja för vissa
näringsämnen. Jag har fått a. för köttmat, för
vin. — 2) (fig.) Ovilja, som man fattar eller hyser
för sak eller person. Hon har ingifvit mig a.
genom sina nycker. Denna händelse har
gifvit mig a. för honom. Få, fatta a. för spel.
— Syn. Se Vedervilja.
AFSMALNA, v. n. 4. Blifva allt smalare. —
Äfv. Smalna åf. — Afsmalnande, n. 4.
AFSMEKA, v. a. 1. o. 2. (föga brukl.) Genom
smek förskaffa sig något af en person. A. någon
ett samtycke, en tillåtelse.
AFSMICKRA, v. a. 4. (föga brukl.) Genom
smicker utverka, tillvinna sig något af en person.
AFSMIDA, v. a. 3. Smida någonting så hårdt,
att det brister af. — Äfv. Smida åf.
AFSMILA, v. a. 4. Se A/lisma.
AFSMULA, v. a. 4. Frånskilja något i
smulor. — A. sig, v. r. Från ylan släppa smärre
partiklar i form af smulor. Säges isynnerhet om
bröd. — Äfv. Smula åf (dock mindre väl). —
Afs mulan de, n. 4.
AFSMULNTNG, f. 2. 4) Handlingen, då man
afsmular. — 2) Sjelfva det afsmulade.
AFSMÄLLA, v. n. 2. (böjes som Smälla)
Afbrinna eller sönderspringa med knall. — Syn.
Se Afbrinna. — V. a. Afbrinna (gevär, skott).
— Äfv. Smälla åf (för v. n.). — Syn. Se
Af-skjutu. —Af smällande, n. 4.
AFSMÄLTA, v. n. 2. Genom smältning
försvinna, afrinna från en yta. Snön a-lter af, från
laken. — V. a. Försmälta någonting så, att det
försvinner, afrinner af en yta. Hettan a-lte vaxet
från ena sidan af pjesen. — Äfv. Smälta åf.
AFSNAPPA, v. a. 4. Se Frånsnappa. —
Äfv. Snappa åf.
AFSNEDA, v. a. 1. Gifva sned yta åt
någonting; afhugga, afskära på snedden. — Äfv. Sneda
åf. — Af snedande, n. 4.
AFSNIBBA, v. a. 1. Taga snibben eller
snibbarna af något. — Äfv. Snibba åf. —
Afsnibbande, n. 4.
AFSNOPPA, v. a. 4. 4) Genom snoppning
borttaga. — 2) Se Snoppa.
AFSNUGGA, AFSNYLTA, v. a. 1. (föga
brukl.) Genom snuggeri förskaffa sig något af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
