Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afton ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFT
AFT
49
AFTON, m 2. pl. Aftnar. Tiden ifrån
dagens aftagande, tilldess man i allmänhet går till
hvila. Räknas vanligtvis ifrån kl. 5 eller 6 e. m.
till 10 eller 11 e. m. Det regnade från kl. 6
till 11 på aftonen. Om (på) a-arna plägar
han merendels dricka té. — l a., ad v. På
aftonen af den dag, som just är inne. Det blir
bal i a. Det är kallt i a. — 1 aftons, adv.
Pa aftonen af en föregående dag. / a. hade vi
rätt roligt. I förrgår a. I söndags a. a/led
han. — Jfr. Qväll.
AFTONMÅLTID, m. 3. Måltid, som intages
på aftonen. — I hvardagsspråk: Qvällsmål. —
Syn. Qvällsmål, Qvälhvard, Aftonvard, Supé.
AFTONSOL, f. 2. Solen i sin nedgång på
aftonen.
AFTONSTJERNA, f. 4. Planeten Venus, som
så kallas, då den lyser på aftnarna; benämnes
Morgonsljerna, då den på morgnarna är uppe
öfver horisonten.
AFTONSÅNG, m. 2. Gudstjenst på
eftermiddagen eller fram emot aftonen.
AFTONSÅNGSPREDIKANT, och
AFTONSÅNGSPREST, m. 3. Prost, hvilken
det tillhör att hålla aftonsångspredikan i en
församling.
AFTONVARD, m. 2. Mellanmål, som intages
vid aftonens begynnelse, ungefär kl. 6. Kallas
äfv. Qvällsvard och skämtvis, i förtroligt språk,
Sexa.
AFTONVIND, m. 2. 4) Vind, som blåser på
en afton. — 2) En viss vind, som alltid
oföränderligt blåser på aftnarna, i vissa länder,
isynnerhet under linien.
AFTOPPA, v. a. 1. Afhugga toppen eller
topparna (L ex. af träd). A. träden i alléen. —
Äfv. Toppa af — Aftoppande, n. 4. o.
Af-toppning, f. 2.
ÅFTORKA, v. a. 1. 1) Torka bort något
ifrån ytan af en sak. A. dammet af bordet. A.
sina tårar. — 2) Torka ren. A. händerna på
en servet, en handduk. — 3) Göra fullkomligt
torr. Solen har a-l marken. — V. n. Blifva
alldeles torr. Marken har a-t efter regnet.- —
Äfv. Torka af — A flor k ande, n. 4. o.
Af-torkning, f. 2.
AFTRAFVA, v. n. 4. (föga brukl.) Trafva
bort. — Trafva åf är brukligare.
AFTRAMPA, v. a. 4. 1) Trampa tvärs af. —
2) Gfnorn trampning afskilja en del ifrån ett helt.
— Äfv. Trampa af. — Aftrampandc, n. 4.
AFTRASKA, v. n. 4. (föga brukl.) Traska bort.
— Bättre*och brukligare Traska åf.
AFTRILLA, v. n. 1. Trilla ned af något. —
Afv. Trilla åf. — Af trillande, n. 4.
AFTRIPPA, v. n. 4. (föga brukl.) Trippa
bort. — Trippa af säges vanligare.
AFTROLLA, v. a. 1. (föga brukl.) Genom
trolleri eller förtrollning vinna något af en person.
A. en något.
AFTROPPA, v. n. 1. Aflåga truppvis.
Brukas egentl. om krigsfolk, men skämtvis äfven
eljest, om en större samling folk. — Äfv. Troppa
af. — Aflroppande, n. 4. o.
Aflropp-ning, f. 2.
ÄFTRUBBA, v. a. 4. Göra trubbig i kanten
eller ändan. — Äfv. Trubba åf. — Af
trubbande, n. 4.
AFTRUGA, v. a. 4. Genom hotelser eller
framställningar, som nppväcka fruktan, förmå en
person att lemna något ifrån sig. A. någon
samtycke till ett förslag. — Mindre väl
Tru
ga af. — Syn. Se Aflvinga. —
Aftrugande, n. 4.
AFTRÜMFA, v. a. 4. (spclt.) Genom
trumf-ning fråntaga. Jag har a-l honom kungen. —
Äfv. Trumfa af.
AFTRUMMA, v. a. 4. Medelst trumning
förkunna upphörandet af (en marknad, o. s. v.). —
Aflrummande, n. 4. o. Aflrumning. f. 2.
AFTRYCK, n. 5. 4) Genom tryckning med
hand eller i press, på papper, duk, o. s. v.
åstadkommen afbildning af något. A. af ett sigill,
en stamp, o. s. v. A. af en uppsatt stilform
genom boktryckarprcss. A. af en graverad
plåt, o. s. v. — Syn. Se Afbild. — 2) (boktr.)
Afdrag. Låt mig få ett a. af det arket. — 3)
(nat. hist.) Afbildning, märke i ett föremål efter
ett annat, frambragt genom en af naturliga
orsaker uppkommen tryckning. A. i sten af en
fisk, af en växt, o. s. v. — 4) (fig.) Äfbildning.
Hans tal, hans gång, hans blick, allt är ett
troget a. af hans kar akter.
AFTRYCKA, v. a. 2. 1) Trycka något så
hårdt, att det brister af. — 2) Genom tryckning
medelst sigill, stamp, o. s. v. åstadkomma
afbildning deraf. A. ett sigill, ett nyckelax i vax. —
3) (fig.) Afbilda. Det majestät, som är a-yckt
i hans ansigte. — 4) (boktr.) a) Låta omsätta
och trycka något, som förut är tryckt. A. en
ströskrift, en kungörelse, o. s. v. — b) (föga
brukl.) Sluttrycka ett arbete. — Ö) Genom
tryckning aflossa (en spänd fjäder, ett gevär, o. s. v.).
A. en pilbössa, en musköt, en pistol. Dan
a-yckte ett skott emot röfvaren. — Äfv.
Trycka åf. — Syn. Se Afskjuta. —
Aflryekande, n. 4.
AFTRYCKARE, m. 5. Tryckpinnen på ett
gevärslås.
AFTRYCKARBLECK, n. 3. 4) Ett bleck
invid trycket på ett eldgevär. — 2) Infallare i
slag-skifvan på ur.
AFTRYCKNING, f. 2. 4) Handlingen, då
man aftrycker. —- 2) Sjelfva det aflryckta (se
Af-trycka, 2. o. 4. a).
AFTRÄNA, v. n. 4. Se Borllråna.’
AFTRÄDA, v. a. 2. Till en annan öfverlåta
något, hvartill man äger eller anser sig äga rätt.
A. sina rättigheter, en egendom, en tjensl ål
någon. A. sin egendom ål borgenärerna. —
Syn. Afstå, Afsäga sig, Allåta, Öfverlåta. — V. n.
4) Gå ut, gå sin väg, bortgå, lemna ett ställe.
A. från scenen. Vittnet a-ädde. — 2) Lemna
embete, tjenst, syssla. Del säges, att minislèren
ämnar a. — Äfv. Träda åf (helst för v. n. 4).
— Aflrddande, n. 4.
AFTRÄDARE, m. 5. Den, som afträder
syssla, boställe, arrende, o. s. v.
AFTRÄDE, n. 4. 4) Bortgång, utgång. Vid
a-t ifrån scenen. Taga a., afträda. — 2)
Af-trädande (af egendom, syssla, o. s. v.). — Syn.
Afstående, Afståelse, Åfsägelse. — 3) Skadestånd
för aflrädandet af något. Han fick 1000 R:dr
i a. för sysslan, arrendet, o. s. v. — 4)
Hemligt hus, privet. Gå på a-t.
AFTRÄDELIG, a. 2. (föga brukl.) Som kan
afträdas.
AFTRÄDELSE, f. 3. Handlingen, då man
afträder något.
AFTRÖSKA, v. a. 4. 4) Helt och hållet
ur-tröska en viss myckenhet säd. — 2) (fam.) Slå
eller piska tvärs af. ,Han a-de käppen på den
stackarns rygg. — Äfv. Tröska åf. — A ftr
fiskande, n. 4. o. Aftröskning, f. 2.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
