Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afsändare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
AFS
AFT
AFSÄNDARE, m. 6. Den, som afsänder en
▼ara, fora eller skeppslast.
AFSÄNDNING, f. 2. <) Handlingen, då man
afsänder. — 2) Det, som afsändes eller blifvit
af-sändt. „
AFSÄNKA, v. a. 2. 4) (trä dg.) Se Aflägga.
— 2) (bergsbr.) Gräfva ännu djupare underjorden.
— Af sänkande, n. 4.
AFSÄNKNING, f. 2. 1) Handlingen, då man
afsänker. — 2) (trädg.) Rotskott, som blifvit
af-sänkt, aflagdt. — 3) (bergsbr.) Ställe i en grufva,
som blifvit afsänkt.
AFSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälla) 4) Sätta
afsides, för att hafva i förråd eller till hämtning.
Jag lät a. några utvalda furuplankor för
kommande behof. Han a-alle i boden de
inköpta möblerna till afhämlning. A. penningar
till elt visst behof. — 2) (kem., med. o. fys.)
Afskilja från sig. Denna vätska har a-all
grum-mel på bollen. Röd t vin a-tter vinslen.
Födoämnena a-tta i magen näringssafterna. —
3) (fig.) Skilja från värdighet, embete, tjenst eller
syssla. A. en furste från regeringen, en
em-betsman ifrån hans embele. — Syn. Se Af skeda.
— 4) (i handelsslil) Försälja i gross eller minut.
— Syn. Se Sälja. — 3) Med lillhjelp af cirkel
öfverflylla cn figur ifrån ett papper till ett annat.
— 6) (sjöf.) På sjökort utpricka det ställe på sjön,
man passerar. — Afv. Sälla åf. —
Afsällan-de, n. 4.
AFSÄTTARE, m. 3. Se Afläggare, 2.
AFSÄTTL1G, a. 2. Som kan afsättas ifrån
tjenst, embete.
AFSÄTTLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
afsättlig...
AFSÄTTNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afsätter. — 2) (kem.) Fällning ur en vätska. —
3) Afsats. — 4) (i handel) Varors afsäljning. Den
varan har ingen a. — Syn. Afgång.
AFSÄTTNINGSORT, m. 3. Ort, der man
finner afsättning för cn vara.
AFSÖNDRÅ, v. a. 4. 4) Afskilja en eller flera
delar ifrån föreningen med något samtaget helt.
A. några rum ifrån en våning till särskill
ändamål. A. en provins i fr än elt rike. A.
jord ifrån ett hemman, hcmmansdelar ifrån
ett gods. — 2) (fysiol., om vissa organer i cn
lefvande kropp) Afskilja ämnen, som äro nödiga
för det organiska lifvels bibehållande, eller ock
sådana, som äro skadliga för organismen. Magens
förrättningar bidraga att a. näringssafterna
ur födoämnena. Lefvern a-r gallan. Näsan
a-r slem. — 3) (fil.) Särskilt för sig betrakta
egenskaperna hos ett ting.
AFSÖNDRING, f. 2. 4) Handlingen, då något
afsöndras. — 2) Sjelfva det afsöndrade.
AFTACKA, v. a. 4. Hemförlofva (krigsfolk).
— Af lackande, n. 4. o. Af täckning, f. 2.
AFTACKLA, v. a. 4. (sjöt.) Nedtaga ett
fartygs segel, löpande och stående gods, samt slänger
och rår. A. elt fartyg. — V. n. (fig. fam.)
Af-tyna, afmagra. — Äfv. Tackla åf (brukas i v. n.
bättre, än A.). — Af tacklande, n. 4. o.
Af-tackling, f. 2.
AFTÄCKLAD, a. p. 2. (fig.) Afmagrad,
ul-mcrglad. — Syn. Se Mager.
AFTACKLARE, m. 5. Person, som aftacklar
ett fartyg.
AFTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga) 4)
Borttaga något ifrån ytan af en sak eller ned ifrån
något. A. ett förband. A. kläder, en rock, en
kappa, o. s. v. 4. hallen för någon. A. duken
af, från bordet. A. barken af etl träd. —
2) Afskilja en mindre del ifrån elt helt. A. två
alnar kläde till en rock. — 3) Göra kortare,
mindre. A. en klädning nedtill. — Syn. Se
Minska. — 4) Taga porträtt af någon. Hon har
låtit a. sig af artisten N. — Syn. Se Afbilda.
— 3) Amputera. A. en arm, ett ben. — 6) A.
en kortlek, upptaga en större eller mindre del af
en hel kortlek, lägga denna del för sig och
återstoden af korten ofvanpå. — 7) Flå huden af elt
dödt kreatur. — Syn. Se Afdraga. — V. n.
Småningom minskas i kraft eller storlek.
Vårfloden börjar a. Blåsten, regnet, urvädrel a-ger.
Dagarne a. efter sommarsol ståndet. Dagen
a-ger, det börjar lida mot aftonen. Hans syn
a-ger allt mer och mer. Hclsa och
kroppskrafter a. på ålderdomen. Hans nit har
myckel a-gil. — Syn. Se Minskas. — Äfv. Taga af.
— Af tagande, n. 4.
. AFTÄGARE. m. 3. Se Afdragare.
AFTAGNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
aftager (se delta verbs alla bem. för aktiv). —
2) Åftaget stycke. — 3) Afmålning, porträtt. —
4) Yta eller kant på en sak, der den aftagna
delen blifvit skild ifrån det hela.
AFTAL, n. 5. Muntlig öfverenskommelse.
Träffa a. om etl möte, om lid och ort, om ett
köp. Göra, hafva a. sins emellan. Del har
skett efter a.
AFTALA, v. a. 4. o. 2. Muntligt
öfverens-komma om. A. elt möte, etl företag, en resa.
Vi hade a-t atl råkas.
AFTAPPA, v. a. 4. 4) Medelst en lapps
urtagande ullömma (ett kärl), låta (något flytande
ämne) afrinna. A. en tunna öl. A. ölet af en
tunna. A. vin på buteljer. — 2) Skaffa utlopp
för valten, så att det får afllyla från ett ställe.
A. etl kärr, en mosse, en sjö. A. vattnet ifrån
elt kärr, ur en sjö. — 3) (med.) Genom öppning
af åder eller på annat sätt skaffa aflopp åt en
kroppsvätska. A. blod af en sjuk, af en häst.
Fältskären a-ade honom etl qrarter blod. A.
vallen af cn vatlusiklig. A urin af en
patient, som lider af stranguri. — AFTAPPA.
v. n. (fam.) Aflyna. — Äfv. Tappa åf. —
Af-lappande. n. 4.
AFTAPPNING, t. 2. 4) Handlingen, då man
aflappar. — 2) Det, som blifvit aftappadt (i bem.
4 o. 5).
AFTECKNA, v. a. 4. 4) Genom teckning
afbilda. A. en fästning. — Syn. Se Afbilda. —
2) (fig.) Beskrifva, skildra. A. en persons
karakter. — Äfv. Teckna åf. — Af tecknande, n. 4.
AFTECKN1NG, f. 2. 4) Handlingen, då man
aflccknar. — 2) Sjelfva teckningen, som afbildar
något föremål.
AFTER, m. plur. (bergsbr.) Bokade eller
sön-derstampade malmstenar.
AFTIGGA. v. a. 2. (föga brukl.)., Gencm
tiggande erhålla något af en person. — Äfv. Tigga åf.
AFTILLRA, v. n. 4. Tillra ned af en yta. —
Aftillrande, n. 4.
AFTINA, v. a. o. n. 4. Sc A fl ena. — A
flinande, n. 4.
AFTINGA, v. a. 4. (föga brukl.) Betinga sig
något af en person. Han har a-t mig elt
arbete, som med förslå bör vara färdigt.
ÄFTJENA, v. a. 4. i) (egentl.) Genom tjenst
afbetala. — 2) (fig.) Genom Ijcnster,
uppmärksamhet, tacksamhetsprof jtergälda. A. sin
förbindelse hos någon. — Äfv. Tjena af. —
Af-tj enande, n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
