Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afvittra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
AFV
AGE
AFVITTRA, v. a. i. (lagt.) A. sina barn,
innan man träder i nytt gifte, till domstol
inlcm-na uppgift på den del af qvarlåtenskapen efter
den aflidne mannen eller hustrun, man är skyldig
barnen af första giftet. A. ägojord, från ett
hemman afskilja sådan mark, som det besitter
ut-öfter sin rätta rågång eller har utöfver sitt
hem-manlalsbehof. A. kronoskog från angränsande
ägor, genom rågång afskilja den. —
Afviltran-de, n. 4.
AFVITTRA, v. n. 4. (kem.) Genom vittring
affalla. — Afvillrande, n. 4. o.
Afvilt-ring, f. 2.
ÄFVITTRING, f. 2. (lagt.) 4) Handlingen, då
man aftiltrar; se Afvillra, v. a. — 2) Se följ. o.
— Ss. A-sförrällning.
AFVITTRINGSINSTRUMENT, n. 3. o. 5.
Laga handling, som innehåller föreskriften
uppgift angående egendom eller jord, hvilken blifvit
aftiltrad.
AFVOG, AFVUG, m. fl., se Afvig, m. fl.
AFVRIDKA, v. a. 4. 4) Genom vridkning
afbryta. —„ 2) Genom vridkning frånlossa,
frånskilja. — Äfv. Vridka af. — Afvr idkande,
n. 4. o. Afvridkning, f. 2.
AFVRIDA, v. a. 3. (böjes som Vrida) 4j
Vrida lös en del ifrån ett helt. A. ell nyckelax.
A. halsen af en dufva. — 2) Vrida något så, att
det går af. A. en nyckel. — Äfv. Vrida af. —
Afvrida nde, n. 4. o. Afvridning, f. 2.
AF VRÄK A, v. a. 3. Vräka ned af något. —
Äfv. Vräka af. — Afvräkande, n. 4. o.
Af-vräkning, f. 2.
AFVÄG, m. 2. 4) Väg, som afvikcr ifrån en
större, allmännare. Emellan dessa
gäslgifvare-gårdar äro många a-ar ifrån landsvägen. —
Syn. Biväg, Sidoväg. — 2) Orätt väg, på hvilken
man inkommer ifrån den rätta. När jag for till
Vpsala, råkade jag komma vilse på en a. —
3) (fig.) Afvikelse från det rätta, sanna, eller ifrån
ämnet.
AFVÄGA, v. a. 2. 4) Genom vägning
afskilja en viss myckenhet af en vara, af ett ämne, från
det hela. A. 15 marker kött af en bakfjerding.
— 2) (landtm.) Med tillhjelp af så kallade
Afyäg-ningsinstrumcnler utröna höjden eller sluttningen
af en mark. — 3) (fig.) Noga öfverväga. A. skäl,
inkast. A. alla omständigheter. A. sina ord
på guldvigt, yttra sig med yttersta, försigtighet,
noggrannhet elier grannlagenhet. — Äfv. Vägaåf.
— Af vägande, n. 4. o. Afvägning, f. 2.
AFVÄGES, adv. o. a. Se Afsides.
AFVÄLTA, v. a. 4. Välta ned af något. A.
säckar, packor af, från ett lass. (Fig.) A. en
beskyllning, o. s. v., rättfärdiga sig. — V. n.
Nedrulla. Säges om säckar, packor o. d. — Äfv.
Välla af. — Afvällande, n. 4. (för v. a.) o.
Afvältning, f. 2. (både för v. a. och v. n.)
AFVÄNDA, v. a. 2. 4) Vända bort. Delta
a-ndc hans blickar ifrån taflan. — 2) (både
cgenti. o. fig.) Afböja. A. ett hugg, en värjstöt,
ell slag. (Fig.) A. en olycka, en skandal, en
fara. A. en anklagelse, misstankar. — Syn.
Se Hindra. — 3) (fig.) Afleda, förmå att
öfver-gifva. A. någon ifrån ett beslut, en tanka, en
föresats, ett företag. — 4) (fig.) Göra obenägen.
Detta a-nde folkets sinnen ifrån honom. A.
sinnena,,från sig. — Afvändande, n. 4.
AFVÄNJA, v. a. 2. (böjes som Vänja)
Komma någon att öfvergifta en vana. A. någon ifrån
att supa brännvin. A. ett barn, vänja ett barn
ifrån bröstet. — A. sig, v. r. Öfvergifta en
vana. A.„sig ifrån lobak, ifrån all tugga
tobak. — Äfv. Vänja af o. Vänja sig af, i
hvilken sednare form man äfven före ett infinitiv
säger: F. sig af med, t. ex.: Han har vant sig
af med gü snusa. — Afvänjande, n. 4.
AF VÄNTA, v. a. 4. Se A/bida.
AFVÄPNA, v. a. 4. 4) Fråntaga någon dess
vapen; äfv. tvinga (*n trupp att nedlägga vapen.
— 2) (fig.) Blidka. A. ens vrede. — Af [-väpnande,,,!].-] {+väp-
nande,,,!].+} 4. o. Afväpning, f. 2.
AFVÄRJA, v. a. 2. 4) Aftända verkan af ett
anfall; värja sig för någon eller något, som hotar
till lif eller lem. A. ett anfall. A. en fiende.
A. ett hugg, ell slag, en värjstöt. — 2) (fig.)
Afböja verkan af någonting hotande. A. en
olycka, en fara. — Syn. Se Hindra. — Af
värjan de, p. 4.
AFVÄRKA, v. n. 2. AfTalla till följe af
ytterlig värk. Nageln a-rker stundom genom
fulslag. — Äfv. Värka af. — Afvärkande, n. 4.
AFYNGLA, v. a. 4. (föga brukl.) Se Yngla
af sig.
AF YTTERLIG, a. 2. Som kan afyttras.
AFYTTERL1GHET, f. 3. Egenskapen all
kunna afyttras.
AFYTTRA, v. a. 4. Afhända sig ägande
rätten till något. A. en vara, en egendom. — Syn.
Se Sälja. — Af yttrande, n. 4. o.
Afyll-rinq, f. 2.
AFYXA, v. a. 4. (tim.) 4) Med yxa borthugga
från ytan af något. — 2) Grofhugga.
AFÄ K A, v. n. 3. Halka, glida ned af. —
Bättre Åka åf. — Af åkande, n. 4.
AFÄTA, v. a. 3. (böjes som Äta) 4) Uppäta
något, som befinner sig på ytan af en sak. A.
barken på ett träd. .4. skinnet på sölgröl.
Hararne hafva afälil den växande säden på
åkern. A. knopparna, bladen på en buske.
Objektet kan äfven vara sjelfva saken, hvarifrån
det äles, t. ex.: A ell blomkålshufvud, så alt
endast stocken är qvar. A. en buske. — 2)
(föga brukl.) Uppäta en del af ett visst helt.
— Äfv. Äta åf. — Af ätande, n. 4. o. Af
äl-ning,, f. 2.
ÄFÖSA, v. a. 2.„ Ösa bort en del af
innehållet i ett kärl. — Äfv. Ösa af. — Afösan de,
n. 4. o. Af ös ning, f. 2.
AG, m. sing. Ett groft grässlag, som
förekommer i kärr och mossar. Schænus mariscus.
AGA, m. 2. Benämning hos Turkarna på
bc-fäl hafva re i allmänhet.
AGA, v. a. 4. 4) Enskilt bestraffa en felande
på något sätt, som förorsakar kroppssmärla, och
i afsigt att förbättra honom. Brukas mest om
barn och dem, som stå under husfaders eller
husmoders uppsigt. — Syn. Se Straffa. — 2) (trädg.)
Afskära allt för ymniga grenar, qvistar eller utskott
på träd eller buskar. — A g a nde. n. 4.
AGA, f. 4. sing. Enskilt bestraffning, som
tilldelas en felande. Jfr. Aga, v. a. — Syn. Se
Straff.
ÄGAT, - åt, m. 3. (mineral.) En flintart med
höga och vackra färger, som är halft
genomskinlig, glänsande i brottet, och antager skön politur.
ÄG A VE, -gå-, m. sing. (bot.) Mexikansk växt,
äfv. kallad Hundraårig Aloe, som hos oss odlas
i orangerier, der den sällan blommar, men skjuter
då på några dagar en flera famnar hög stängel
med tusentals blommor. Agave americana.
AGELÖS, a. 2. Som icke fått eller icke far
nödig aga. Brukas föga, utom i ordspråket: Den
a gelös lefver, han ärelös dör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
