- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
53

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Agens ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AGE

AKT

55

AGENS, ägänns, n. 3. plur. Agentier.
Verkande medel. Brukas i filosofi, medicin och kemi.

AGENT, ajännt, m. 3. 4) Person, som
besörjer en annans ärenden, emottagit några
särskilta uppdrag af en regering, en
embetsmyndig-hpt, ett bolag, eller af en enskilt man, som har
många och vidlyftiga aflärer. Styrelsens, polisens
a-er. Politiska eller diplomatiska a-er. Han
är a. för det handelshuset. — Syn. Utskickad,
Ombud. — 2) (i elak mening) Hemlig
handtlan-gare i någon dålig sak.

AGERA, v. a. o. n. 4. 4) Spela en roll i ett
skådespel. Han a-de Don Juan. Hon a-r
ganska bra. — 2) (fig.) Gifva sig ut för, vilja gälla
för. A. filosof, narr, stor herre, förnäm. —
V. n. 4) Verka. Elden a-r på alla metaller.
Detta läkemedel a-r på lungorna. — 2) Utföra
en rät tegång. A. för, emot någon. — 3) (i
militärspråket) Förehafva en krigsrörelse. —
Agerande, n. 4.

AGERING, f. 2. 4) Handlingen, då man
agerar. — 2) Verkning.

AGERSILKE, n. 4. sing. (bot.) En ört af
Vallmoslägtet. Papaver Argemone.

AGG, n. S. 4) Stickande smärta, egentl. af
tagg, törne o. d. (både fysisk och moralisk, dock
mest det sednare). Känna a. i foten.
Samvetets a. — 2) (fig.) Gammalt och inrotadt hat.
Bära a. till någon. Vara full af a. — Syn.
Se Hal.

AGGA, v. a. 4. 4) Förorsaka en stickande
smärta. Jag har fåll en törntagg i foten, som
mycket a-r mig. — 2) (fig.) Plåga, qvälja (i
moraliskt afseende). Bekymmer a. mitt sinne.
Samvetet a-r honom. — Agg an de, n. 4. o.
Agg-ning, f. 2.

AGGRAVERA, v. a. 4. Förvärra, försvåra.

AGGREGAT, n. 3. o. 5. Ett helt,
uppkommet genom tillfällig sammanhopning af flera jemte
hvarandra bestående delars sammangyttring.

AGIO, åschio, n. 4. sing. Mellangift, som
erlägges, då man utbyter en sämre myntsort emot
en bättre. Uppgäld, Vexlararvode, Vexlarelön.

AGIOTAGE, aschiotåsch, n. 3. sing. Handel
eller ocker med agio. Vexelhandel.

AGIOTERA, aschiotèra, v. n. 4. 4) Drifva
aktie- och penninghandel. — 2) (i elak mening)
I vexelhandel taga högre än lagligt eller billigt
agio. — Agioterande, n. 4. o.
Agiole-ring, f. 2.

AGIOTÖR, aschiotö’r, m. 3. En som drifver
aktie- och penninghandel. Vexelhandlarc.

AGN, n. 5. Lockbete, som sättes på krok,
vid fiske. Salla a. på kroken. Locka med a.

AGN, m. 2. o. n. S. (bot.) Benämning på hvart
och ett af de skal, hvilka tillsammans bilda hylsan,
som omsluter blomman på gräs- och sädesslag.
Brukas äfv. i samma mening, sedan säden blifvit
urtröskad. — Agnar, m. 2. pl. Skräp af urtröskade
ax och småhalm.

AGNAT, aggnåt, m. 3. Blodsförvandt på
svärdsidan.

AGNBLOMMIG, a. 2. (bot.) Som har sina
blommor omslutna af agn.

AGNBORST, n. 5. (bot.) Borst i ändan på agn.

AGONI,–––––1, f. 3. Dödskamp, själtåg.

AGRAFF, - åfT, m. 3. Fruntimmersspännp.

AGREABEL, –åbl, a. 2. Angenäm, behaglig.

AGREERA, v. a. 4. Upptaga en person till
ledamot i en akademi, i ett lärdt samfund.

AGRIKULTUR,––––––ur, f. 3. sing.
Aker-hrok.

AGRONOM, agrånå’m, m. 3. En som är
kunnig i landtbruksvetenskapen.

AH! int. 4) Utrop, som betecknar glädje,
smärta, sorg, förundran, kärlek, m. m. Nästan
detsamma som Ack, men har ett finare uttryck.
Ah, hvad del gläder mig all återse dig! Ah,
hvad det gör ondl! Ah, så ledsamt! Ah, så
vackert! Åh, min engel! — 2) Brukas stundom
endast, för att gifva meningen större eftertryck.
Ah, min fru, tro ej det.

AHA! int. Brukas, för att starkare uttrycka
förvåning eller ironi. A., min herre, är ni
hemma der? A., slår det så till? A.,
skolmästaren är framme nu igen!

AIS, n. sing. (i musik) A, sänkt en half ton.

AJ, m. 2. sing. Ett djurslägte, äfven kalladt
Sengångarcn ell. Trögdjuret. Bradypus.

AJ! int. 4) Utrop,, för att beteckna smärta,
rädsla, medlidande, häpenhet. Aj, hvad del gör
ondl! Aj, så rädd jag blef! Aj! nu går det
på lok för honom. — Syn. Aj aj! Oj oj! Uff!
— 2) Brukas skämtvis, för att uttrycka en låtsad
smärta, tillgjord rädsla eller en ironisk mening.
Aj! du lilla skälm, som pipar mig så der! —
Nyttjas ofta fördubbladt eller tredubbladt, för att
gifva meningen mer eftertryck, t. ex.: Aj,aj, min
herre! och det är ni, som så myckel skryter
af er ärlighet! Aj, aj, aj, min lilla vän, är
del så fatt!

AJUSTERA, aschysstèra, v. a. 4. Bringa i
ordning. A. sig, ordna sina kläder och sitt. hår.

AKACIA, akåsia, f. 3. (bot.) Ett träd- och
buskslägte i tropikländerna, tillhörigt
Ärtskidväxternas familj. Acacia.

AKADEMI,––––––ml, f. 3. 4) Af staten
inrät-tadt högre undervisningsverk, der lärare, som
kallas professorer, hålla offentliga föreläsningar i språk,
vitterhet och vetenskaper. Kallas äfv. Högskola,
Universitet. — 2) Offentlig lärdomsanstalt af
högsta ordningen för någon viss gren af vetenskap
eller skön konst, t. ex.: Krigs-Akademi,
Målare-Akademi, Musikalisk Akademi, o. s. v. — 3)
Samfund af vetenskaps- eller vitlerhets-idkare, som
icke lemnar omedelbar undervisning, utan är
stif-tadt endast i och för vetenskapens eller
vitterhetens förkofran, t. ex. i Sverige: Svenska
Akademien, Vetenskaps-Akademien. Vitterhets-
Histo-rie- och Antiqvitets-Akademien. [Academi, [-Aca-demie.]-] {+Aca-
demie.]+}

AKADEMIKUS, m. 2( ell. AKADEMIKER,
m. S. 1) Lärare vid ett universitet. — 2)
Ledamot af en akademi (i bem. 2). — 3) (fil. hist.)
Benämning på Platos lärjungar.

AKADEMISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på en akademi. [Academisk.]

AKADEMIST,––––––misst, m. 3. Ledamot af
en akademi (i bem. 2 o. 3). [Academist.]

AK JA, se Ackja.

A K LEJA, se Ackleja.

AKROBAT, akråbåt, m. 3. Lindansare.

AKROMATISK, a. 2. (opt.) Säges om synglas,
som visa föremålen i deras naturliga färger, ej
med främmande.

AKROSTIK, akråstfck, n. 3. ell.
AKROSTI-CHON, akrå’stikån, pl. — sticha. Litet poetiskt
stycke, hvari versernas begynnelse- eller
ändelse-bokstäfver bilda namnet på den person eller sak,
hvarom de handla.

AKT, m. sing. oböjligt. 4) Uppmärksamhet,
omsorg. Ordet brukas endast i åtskilliga
orda-sätt, i förening med något verb. Gifva akt på,
fästa uppmärksamhet på; äfv. bevaka, hafva
ögo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free