Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Anföra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANF
ANG
69
ANFÖRA, v. a. 2. 4) Såsom hufvudman och
ledare gå i spetsen för. A. en trupp i striden.
A. en procession. A. dansen. A. en deputation.
— 2) Föra befälet öfver. A. en armé, en flotta.
A. förlr äfven, eflerlrafven, centern. Moses
a-rde Israels folk. — Syn. Kommendera, Föra
befälet öfver. — 3) Införa och leda en ung person
i verlden, i sällskaper. A. en yngling i verlden.
Fru Bi. a-rde den unga mamsell B. på balen
hos grosshandlar Z. — I alla tre förestående
bem. brukas någon gång Föra än. — 4)
Framställa, framföra muntligen eller skriftligen,
andra-ga, föredraga. A. skäl, bexüs, klagomål, besvär.
A. sina tankar till protokollet. Hvad har ni
att a. till er ursäkt, till ert försvar? — 5)
Oniförmäla. omnämna, omtala. Herr N. anför i
sin bok en ganska märklig händelse, ett högst
vigligl exempel. — 6) Ord för ord upprepa
något ställe ur en bok. en skrift eller något
yttrande: citera. Till slöd för sill påslående a-rde
han flera ställen ur Herodolus, flera
utlåtanden af sakkunniga personer.
ANFÖR AN, f. sing. indef. Se Anförande.
ANFÖRANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
anför. Vi stormade staden under hans a.
Sedan kapiten N. var skjulen i striden, öfvergick
kompaniets a. till löjtnant H7. — 2) Befäl,
kommando. Vi stå under general T:s a. —
3) Skrift eller tal, hvarigenom något anföres (i
bem. 4 o. 6). A. till protokollet. Hans a. var
ganska skarpt. Vid a-l af denna lagparagraf
anmärkes, all ... . — Syn. Föredragande,
Framställning.
ANFÖRARE, m. 3. 4) Den, som för befälet
öfver en större eller mindre trupp. A. för en
trupp soldater, etl röfvarband. — Syn.
Befäl-hafvare, Chef. — 2) Den, som har ledningen af
del hela, vid en förening af flera personer i och
for någon gemensam förrättning. A. för en
or-kesler. A. vid sångkören. A. i en ballelt. —
Syn. Ledare.
ANFÖRARINNA, ANFÖRERSKA. f. 4.
Qvin-na, som för befälet, eller har sig ledningen af
något om bet rodd.
ANFÖRTRO, v. a. 2. 4) Lemna en något att
vårda, all förvara, att gömma. A. något i ens
vård. Jag hgr a-ll honom alla mina
penningar. — 2) Öfverlemna åt någon, som man har
förtroende till, ledningen, uträttningen af något
maktpåliggande. A. någon ledningen af en sak.
Jag har a-ll honom mina affärer. — 3) Under
tysthetslöfte yppa något för en person. A. någon
en hemlighet. Man säger, i denna bem., oftare:
Förtro.
ANFÖRTROENDE, n. 4. Handlingen, då man
anförtror.
ANFÖRVANDT, m. o. f. 3. Person, genom
blodsband förenad med någon. — Syn. Se
Släg-ting.
ANFÖRVANDTSKAP, f. 3. 4) Förhållandet,
då någon är anförvandt med en annan. Del är
nära a. emellan dem. — Syn. Se Slägtskap. —
2) (fig.) Likhet, tycke. Hans skaldelynne har
någon a. med Schillers. — 3) (kem.) Se
Fränd-skap (kem.)
ANGE, sammandraget af Angifva.
ANGEL. m. 2. pl. anglar. Se Vinkel, 4.
ANGELIKA, f. 4. Apoteksväxt, som växer
vild på fuktiga ställen från Dalarna upp till
Nord-kap. Kallas äfven Helgeandsört.
ANGELÄGEN, a. 2. neulr. — cl. 4) (om sak)
Som ej får försummas rller uppskjutas. A. sak.
förrättning, uträtlning. A-el göromäl, ärende.
Del är a-et för honom, att det sker snart.
Låta sig a-et vara, med all ifver påtänka eller
uträtta. — Syn. Vigtig, Maktpåliggande. — 2)
(om person) Som lägger mycken vigt på, att
något sker eller göres. Jag är högst a. om alt
vinna hans vänskap. — Syn. Man (om). — 3)
(fam.) Bestäljsam. Visa, ställa, göra sig a.
ANGELÄGENHET, f. 3. 4) Egenskapen alt
vara angelägen. Tänk på sakens a. — 2)
Angelägen sak, vigtigl ärende, vigtigt göromål.
Statens a-er. En huslig a. Jag behöfver etl par
dagar all besörja vissa a-er. Hvad var del
för a. all .. .? hvad behöfdes det, att . . —
I utsträckt mening brukas ordet också om
ären-der i allmänhet, äfven mindre betydande, helst i
plur.: hvem skall jag få all sköta mina a-er,
medan jagfar bort?
ANGENÄM, a. 2. Som gör ett behagligt
intryck på något af de kroppsliga sinnena eller på
själen. A. lukt, smak, syn. A. musik. A.
kilt-ling, retning. A. ort. Del är mig räll a-l
att erfara det. — Syn. Se Behaglig.
ANGENÄMHET, f. 3. (mindre’brukl.) Se
Behag lighe t, I.jufhet.
ANGENÄMT, adv. På ett angenämt sätt.
ANGIFNING, f. 2. Se Angifvande.
ANGIFVA, v. a. 3. (böjes som Gifva) 4)
Tillkännagifva, uppgifva. Termometern a-fver
temperaturens omvexlingar. A. orsaken Ull en
händelse. A. varor i tullen, tillkännagifva för
vederbörande tulltjensteman ankomsten af varor,
som böra tullbehandlas. — 2) (i inskränkt mening)
För vederbörande myndighet tillkännagifva någon
begången eller lillämnad förbrytelse, uppgifva
någon person, som förbrutit eller ämnar förbryta sig
emot lagarna. A. en stöld, etl dråp, en
stämp-ling, en sammansvärjning. A. en brottsling,
en ljuf. A. någon som medbrollslig. — Syn.
Se Anklaga. — 3) (i musik) Slå an, låta höra
en ton, ett ackord på ett instrument. A. tonen a.
A. etl ackord. A. tonerna rent. — Gifva an
brukas för alla bem., dock mindre ofta.
ANGIFVANDE, n. 4. Handlingen, då man
angifver.
ANGIFVARE, m. 5. o. ANGIFVERSKA, f. 4.
Person, som hos vederbörande myndighet angifver
brott eller brottsling. Jfr. Angifva, 2.
ANGIFVELSE, f. 2. 4) Se Angifvande. —
2) Sjelfva talet, skriften eller dokumentet, som
innefattar hvad man angifver (i bem. 2).
ANGLICISM, –slssm, m. 3. Språkegenhel,
som tillhör engelska språket, men utgör ett fel i
andra.
ANGLISERA, v. a. 4. På i England
brukligt sätt afstubba svansen på en häst. A. en
häst. — Angliserande, n. 4. o.
Anglise-ring, f. 2.
ANGLOMAN, –ån, m. 3. En, som är
öfver-drifvet lillgifven allt hvad engelskt är.
ANGLOMANI,–––––-ni, f. 3. Öfverdrifven
kärlek för allt hvad engelskt är. [-nie.]
ANGLÄS, annglä’s, m. 3. 4) Ett slags långdans
af liflig karakter. Dansa en a. — 2)
Musikstycke, som dervid spelas. [Anglaise.]
ANGORAGET, ånngorajét, f. 3. Gctart med
fint, långt ragg, som utgör råämnet till äkta
kamelgarn.
ANGREPP, n. 5. 4) Anfall (i bem. 4 o. 2).
— 2) Ingrepp i rättigheter.
ANGRIPA, v. a. 3. (böjes som Gripa) 4)
Anfalla. Jfr. d. o. — Passivei Angripas brukas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
