Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Angripande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
ANG
ANK
äfven absolut (i st. f. angripas af röta) i bem. af:
skämmas, taga skada, börja ruttna, t. ex.: Köttet
har redan blifvit något angripet. — 2) Säges
om för helsan skadliga ämnen. Detta medel a-per
bröstet. — Syn. Afliciera. — 3) (mindre brukl.)
Gripa sig an med, begynna. A. etl företag. —
Gripa ån förekommer stundom.
ANGRIPANDE, n. 4. Handlingen att angripa.
ANGRIPARE, m. 5. En som angriper; se
ordet Anfalla, bem. 1, 2 o. 3.
ANGRIPLIG, a. 2. (föga brukl.) Som kan
angripas.
ANGRANSÅ, v. n. 4. Gränsa intill, ligga
med sina gränser intill. All jord, som a-r. —
Angränsande, n. 4.
ANGRÄNSANDE, a. p. i. Som angränsar.
A. ägor. — Syn. Tillgränsande, Närgränsande,
Närliggande, Tillstötande.
ANGÅ, v. a. 2. (böjes som Gå) 4) Stå i
något slags närmare eller fjermarc förhållande till;
hafva sammanhang, beröring med; hafva afseende
på. Del a-r er fördel. Del a-r lif och ära.
Hvad a-r mig deras träta? Del a-r mig ej.
Hvad honom a-r, så är min tanka . . . .
Hvad a-r påslåendet, atl ... . — Syn.
Anbelanga, Beträffa, Anbeträffa, Röra, Handla om,
Vidkomma. — 2) Handla om, afhandla. Denna
skrifl a-r läkekonsten. — Partikeln kan i detta
ord icke skiljas ifrån verbet. Gå an har en helt
annan betydelse.
ANGÅENDE, a. p. 4. Som angår. Hur går
del med målet a. mordet på N.? — Ordet
nyttjas ganska ofta absolut, såsom preposition, och
betyder då: Hvad angår, i afseende på,
beträffande, l. ex.: A. denna sak äro meningar ne delade.
A. dina besvär, så ... . — Syn.
Anbelangande, Anbeträffande, Rörande, Beträffande,
Vidkommande.
ANGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra) (sjöt.)
Segla mot ett land, för att fa det i sigte. A.
norska kusten. — Angörande, n. 4.
ANHALA, v. a. 4. (sjöt.) Hala till. Jfr. Hala.
ANHANG, n. 5. Samteliga de, som gynna en
persons läror, afsigter och sträfvanden. Säges
vanligtvis i dålig mening. Skaffa sig ett a. Jag
trotsar honom och hans a. — Syn. Se Parti.
ANHÅLLA, v. a. 3. (böjes som Hålla) 4)
Tvinga någon att stanna, för att göra reda för
sig eller uppfylla ens begäran i något afseende.
En hustru, som bar ell knyte, blef nyligen
a-llen på galan af en polisbeljent, men gjorde
reda för åtkomsten. På vägen blef jag a-llen
af röfvare, som begärde min börs och mitt ur.
— 2) Fasttaga, bemäktiga sig, gripa. A. tjufvar,
spioner. A. varor under beslagsanspråk. —
V. n. Höfligt, ödmjukt eller vördnadsfullt begära.
A. hos någon om någol. A. om en flickas hand.
Jag anhöll hos honom, atl han måtte gynna
mitt förehafvande. Jag a-ller, atl ni täckes
med första hedra mig med ell besök.
ANHÅLLAN, f. sing. indef. Höflig, Ödmjuk
eller vördnadsfull begäran. Min a. är, att ni
ville hålla till godo med detta.
ANHÅLLANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
anhåller. m— 2) Se Anhållan.
ANHÄNGARE, m. 5. En, som gynnar en
petsona läror, afsigter eller sträfvanden; äfv. den,
soru är tillgiften Ptt parti, en sekt, en lära, ett
system, o. s. v. Brukas både i god och dålig
bemärkelse. Daljunkaren fick många a. Plalos,
Socrates’, Luthers, Erik Jansons a. Han är
m stark a. af Hegels filosofi, af den italienska
musiken, af nya skolan i vitterheten. — Syn.
Medhållare, bekännare.
ANHÄNG1G, a. 2. (jur.) Som är under
domstols handläggning och afdömande. Saken är a.
vid N. häradsrätt. Målet har länge varit a-t
hos konsistorium.
ANHÄNGIGGÖRA, v. a. 2. (böjes som Göra)
Draga under domstols afgörande.
ANHÄNGIGHET, f. 3. (jur.) Ett måls
varande under domstols ompröfning.
ANHÖRIG, a. 2. Som tillhör en persons
närmare slägt; närsky Id. A. person, a. ung man.
— Brukas mest som substantiv, t. ex.: Hans a-e.
Det är en a. Ull mig. — Syn. Se Slägling.
AN1MAL, –ål, ell. ANIMALISK, a. 2.
(ve-tensk.) 4) Som tillhör eller har afseende på
djur-lifvel. Del a-a lifvet. A-a funktioner. — 2) Som
utgör beståndsdel af en djurkropp eller derifrån
härrör. A-a ämnen, födoämnen, oljor. A. föda.
— Stundom, ej alltid, kan ordet återgifvas med
Djurisk, Djur-. — Motsats till Vegetabilisk,
Mi-neralisk.
ANIMAL-MAGNETISM, - - ål- - - issm, m. 3.
Viss kraft, isynnerhet hos retliga meiiniskor,
hvilken dels uppenbarar sig utan yltre inverkan, dels
väckes af andra, genom sakta strykning med
fingerspetsarna eller med en magnet, och
hvarigenom menniskan försänkes i en sömn af eget slag
(magnetisk sömn), så att hon ser, vet och förstår,
hvad som i det naturliga tillståndet ligger utom
gränsen för hennes andeliga och kroppsliga sinnen.
ANIMERA, v. a. 4. Lifta, upplifva.
ANING, f. 2. 4) Oförklarlig förkänsla af
någon tillkommande händelse. Jag hade en a., alt
så skulle gå. Ser man del! min a. slog in.
— 2) Misstanka. Hon hade ej minsla a. om
denna intrig. — Ss. A-sgåfva, -sförmåga.
ANINGSSINNE, n. 4. Särskilt andligt sinne
hos menniskan, hvarigenom hon antages äga
förmågan af aningar.
ANIS, m. 3. sing. Kryddväxt, inhemsk i
Syrien och Egypten, med välsmakliga, helsosamma
frön, som begagnas till beredande af: A-bröd,
A- brännvin eller A-likör, A-olja,
A-konfekt, A-socker, A-vin, m. m.
ANISBLOMMOR, f. 4. pl. Benämning i Nerike
på Linnæa borealis. Kallas äfven Jordkronor,
Hindblommor, m. m.
ANJOVIS, se Ansjovis.
ANKA, f. 4. 4) En artförändring af
Gräsanden, större än denna. Turkisk A., se
Desmans-and. — 2) (fig. skämtv.) Stackare. Din arma a.
ANKAR, m. Se Ankare.
ANKAR, n. 6. o. ANKARE, n. 4. 4) Stort,
på fartyg brukligt jernredskap, bestående af en
lång, grof stång, kallad läggen, vid hvars nedra
ända hakar eller klor, kallade armar, utgå i
spetsig vinkel, och vid hvars öfra ända en ring är
fästad, hvari ankartåget fastgöres, för att
såme-dclst kunna nedsänkas till sjöbottnen, hvarest del
med sina klor fastnar och qvarhåller fartyget på
samma ställe, genom ankartåget, som fastgöres vid
däck. Kasta, fälla a. Lyfta, lätta a.,
uppvin-da det ur sjön. Ligga för a. A-et är upp och
ned, då ankartåget står lodrätt. A-el är under
kran, då kattblocket är tätt vid kranbjelkcn. A-el
är oklart, då ankartåget eller bojrepet virat sig,
eller har törn om stocken eller armen. A-el
hoppar, då ankaret sackar, vid hård botten. A-el
är hoppets sinnebild. — 2) Jernkors eller
jern-hake i murar, för att gifva dem styrka eller
binda dem tillsammans med andra murar. — 3) (tig.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
