Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ansvara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANS
ANT
79
att ansvara för. Ikläda sig etl slort a. Del
blir pa ditt a. Vid a., som lag bjuder. Vid
hår dl a. lill görandes.
ANSVARA, v. a. 1. 4) Vara skyldig att stå
till svars, redovisa för något. ( Hvar och en a-r
för sina gerningar. — 2) Åtaga sig skyldighet
att stå till svars, redovisa för; gå i god för något.
A. for godheten, äktheten, riktigheten af något.
Han a-r derför med gods och egendom. Jag
a-r med milt lif för, alt del skall lyckas.
Hvem a-r mig för del? — Syn. Gå i god, i
borgen för, Borga för, Ikläda sig ansvar för.
ANSVARIG, a. 2. 4) Som är skyldig att
ansvara för något. Vara lagligt a. för ens
handlingar. Han är endast mig a. för sitt
tillgörande i denna sak. En oinskränkt konung är
allena Gud a. för sina gerningar. A-a
ministrar. — Syn. Redovisningsskyldig. — 2) Med
ansvarsskyldighet förenad. A. syssla, tjenst. —
I sednare meningen brukas ordet endast i
förening med dessa och några andra liktydiga
sub-slantiver.
ANSVARIGHET, f. 3. Skyldighet att stå till
ansvar, redovisa för något. Det hvilar mycken
a. på denna syssla. — Ordet är nästan
liktydigt med Ansvar, men brukas nästan endast om
embeten, tjenster, befattningar, uppdrag, o. s. v.
— Syn. Redovisningsskyldighet, Ansvar.
ANSVARIGHETSLAG, m. 2. Lag, som
bestämmer regeringsledamöters och högste
embets-mäns ansvarsskyldighet.
ANSVARSFULL, a. 2. Förenad med mycken
ansvarighet. Säges ej om personer, utan blott
om tjenst, åliggande, företag, uppdrag, arbete o. d.
— Syn. Se Svår.
ANSVARSLÖS, a. 2. 4) Utan skyldighet att
stå till svars eller redovisa. Om olycka händer,
så år man a., då man gjort allt, för alt
förekomma den. — Syn. Ansvarsfri, Ulan ansvar.
— 2) Ej förenad med ansvarsskyldighet. En a.
tjenst.
ANSVARSSKYLDIG, a. 2. Pligtig att stå till
ansvar, redogöra.
ANSVARSSKYLDIGHET, f. 3. Pliglighct att
stå till ansvar, redogöra.
ANSVEDA, v. a. 3. (garf.) Öfverstryka
(får-skinn) med kalk på köttsidan.
ANSÄTTA, v. a. 2. (böjes som Sälta) 4) Med
all makt söka alt betvinga, (fig.) att nödga till
eftergift, bifall, uppfyllande af ens önskningar.
Hårdl a. en fiende, en stad, en fästning. A.
någon, för all få honom all belala. A. någon
med böner om hjelp. — Syn. Se Anfalla. — 2)
(fig.) Anfalla, jägta, bry, plåga. Hårdt a. någon
med frågor, med stickord, spcglosor, o. s. v.
Sjukdomen har nu åler igen a-att honom. —
3) (artii.) Införa laddningen i en kanon. — Syn.
Se Ladda. — 4) (sjöt.) Med tillhjelp af taljor
styfhala (tåg, vant, stag, barduner). — I bem. 4
o. 2 kan. äfven brukas Sälla ån.
ANSÄTTANDE, n. 4. Handlingen, då man
ansätter.
ANSATTARE. m. 5. (artil.) Laddskyffel.
ANSÄTTNING, f. 2. 4) Se Ansättande. —
2, artii.). Laddning, som införes i en kanon.
ANSÖKA, v. n. 2. (föga brukl.) Anhålla om,
begära. Brukas endast i embetsslil. Inv&narne
i Falsterbo hafva a-ökt hos regeringen om
beviljandet af ell räntefritl lån för en
lilläm-nad hamnbyggnad.
ANSÖKAN, f. sing. indef. och
ANSÖKNING, f. 2. 4) Innehållet af en an-
sökningsskrift, ell. hvad man ansöker om. Hans
a. kan ej beviljas. — Syn. Se Begäran. —
2) Sjelfva skriften, som innehåller framställningen
om det man söker. A. om äklenskapsskilnad.
Ingifva, emoltaga en a. — Ordet brukas blott i
embetsstil.
ANSÖKANDE, n. 4. Se Ansökning, 4,
hvilket är brukligare.
ANSÖKANDE, a. p. 4. o. s. Se Sökande.
ANTAGA, v. a. 3. (böjes som Taga) 4)
Förklara sig vilja emottaga något, som gifvcs eller
erbjudcs. A. en gåfva, etl tillbud, ell
testamente. — 2) Förklara sig vilja begagna någon i
en befattning, för ett uppdrag eller i sin tjenst.
Brukas endast om underordnade
tjenstebefattnin-gar, då fullmakt eller förordnande kommer i fråga.
A. någon till auskultanl, till notarie, lill
exlra-ordinarie i ett embelsverk. Han har blifvit
antagen lill vaktmästare i posten. A. någon
lill byggmästare, till inspektor, fogde,
kammar Ijenare, rättare, dräng. A-as som rekryt.
A. i tjensl. A. en gosse i lära. — 3) Gifva sitt
bifall lill något, som föreslås, framställes, påstås:
godkänna, gilla, bifalla. A. ell vilkor, ell förslag,
en plan. A. en ursäkt, en rekommendation,
ell bevis, ell skäl. A. en vexel. A. någon i
examen. — 4) Förändra något af sitt inre eller
yttre, af sitt tillstånd, o. s. v., till något annat:
a) i yttre måtto: A. en glad min, ett annat
ullryck, ett annat lefnadssätl, etl hyfsadl skick,
en vana, en sed, ell bruk, etl mod, en titel;
a. tjenst, gå, träda i t.; (i utsträckt mening om
saker) a. en ny form, a. polilur, en annan färg,
o. s. v.; b) i inre måtto: A en annan karakter,
andra tänkesätt, en annan lära, andra åsigter,
grundsatser, o. s. v.; a. en annans mening;
(bibi.) a. mensklig nalur. — 5) Erkänna, hålla
för sant, tro, förutsätta. A. något som en
obestridlig sanning. A. något som gifvel,
afgjordt. Ni har a-il en farlig princip. Ni
börjar med att a. hvad som ifrågasattes.
Antag, alt så är! Anlagom, att han lyckas! —
6) A. sig, förklara sig vilja taga någon i sitt
hägn eller verka för genomdrifvandct af något.
Han antog sig de olyckliga. A. sig ens sak.
— Sällan brukas Taga ån. — I
urngängessprå-ket sammandrages ordet vanligtvis i pres. o. inf.,
t. ex. jag antar, vi anta, att anta, med tonvigt
på sista stafvelsen, hvilket för öfrigt gäller om
alla sammansättningar af primitivet Taga, i
likhet med detta ord.
ANTAGANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
antager. — 2) Innehållet af sjelfva denna
handling, betraktadt i och för sig sjelft (för bem. 4,
3 o. 5 af verbet Antaga): a) Samtycke, bifall.
Hans a. af tillbudet, af förslaget är så
beskaf-fadl, att det måste betraktas som en
förolämpning, i anseende lill de orimliga vilkor, del
innehåller. — b) Förutsättning. Öm man noga
granskar, skall man finna, alt hela hans
originalitet består endast och allenast i en mängd
a-n, del ena orimligare, än det andra.
ANTAGEN, a. p. 2. neutr. — el. Emottagen,
godkänd, erkänd, vedertagen. En a. ordning.
A. ilning. A-gna fördomar, begrepp om del
passande.
ANTAGLIG, a. 2. Som kan antagas. * A-t
tillbud, förslag, skäl. A. ursäkt, borgen. A.
till en tjenst.
ANTAGLIGHET, f. 3. 4) Egenskapen att
vara antaglig.
ANTAGNING, f. 2. Se Antagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
