Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Assonans ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATL
95
ASS
ASSONANS, assonånngs, m. 3. (i poesi)
Snarlikhet i ljudet emellan tvenne ords grundstafvelscr,
t. ex. i fornsvenska orden Starkr, Marku.
Helassonans kallas det, då både vokal- och
konsonantljuden äro lika, såsom i nyssnämda exempel;
Half-assonans, om vokalerna äro olika och blott de
påföljande konsonanterna desamma, t. ex: ord och
gård, luften och skriften; eller ock om blott
vokalerna äro desamma och likljudande.
ASSORTERA, v. a. i. (handelst.) Förse med
alla tillhörande sorter. Ordet brukas nästan
endast i part, pass., i uttrycken: A-d handel, A-dt
varulager, d. v. s. väl försedi med alla olika
sorter af dithörande varor.
ASSORTIMENT, assårrtimä’nnt, n. 3. o. 5.
4) Ett hell, afdeladt i vissa sorter. — 2)
Fullständigt varulager för någon viss handel.
ASSTEKEL, m. 2. pl. — sleklar. Familj af
insekter, som lefva af andra insekter och äro
spindlaroes farligaste fiender, emedan de dels döda
dem, dels lägga sina ägg direkte i spindelns kropp,
som af de utkläckta larverna dödas och förtäres.
ASSURADÖR, assyradör, m. 3. En, som
försäkrar gods, d. v. s. emot betingad afgift (premie)
utfäster sig att godtgöra skadebeloppet derför, i
händelse af olycka. Försäkringsgifvare.
ASSUR ANS, assyrånngs, m. 3. i) Fördrag,
hvarigenom enskilt man eller bolag, emot en viss
betingad afgift (premie), förbinder sig alt godlgöra
ägaren möjligtvis inträffande skada på gods och
egendom (skepp, hus, varor och lösören), som
sålunda försäkras. Försäkring. Se äfven
Lifassu-rans. — 2) Se Assuransbolag, Assuranskonlor.
— Ss. A-a f gift. [Assurance.)
ASSURANSBOLAG, assyrånngsbölag, n. 5.
Bolag, som åtager sig att emot en viss betingad, af
ägaren förut “erlagd afgift godlgöra förluster på
allehanda slags gods (skepp, hus, varor o. d.).
Försäkringsverk, Försäkringskontor.
ASSURANSBREF, assyrånngsbrév, n. 5.
Bevis, meddeladt af elt assuranskonlor, innehållande
uppgift å del försäkrade godset, ägarens namn,
summan, hvarlill det blifvit värderadt, och
afgif-ten. Försäkringsbref. Jfr. Assurans. [–rance-.]
ASSURANSKOMPANI, assyrånngskämmpani’,
n. 3. Se Assuransbolag. [– rancecompagnie.]
ASSURANSKONTOR, assyrånngskånntör, n. 5.
i) Kontor, der elt assuransbolags
(försäkringsverks) affärer skötas. Försäkringskontor. — 2) Se
Assuransbolag [- - rancecontor.]
ASSURANSPOLIS, assyrånngspolfs’ m. 3. Se
Assuransbref. [– rancepolice.] .
ASSURANSPREMIE, assyrånngsprémie, m. 3.
Afgift, som betalas vid försäkring af gods och
egendom. Jfr. Assurans. [–rance–.]
ASSURANT, assyrånnt, m. 3. Se AssuradÖr.
ASSURERA, assyrèra, v. a. 4. 4) (om
försäkringstagare) Emot en viss på förhand erlagd
afgift betinga sig godtgörelsc af ett assuransbolag
•(försäkringsverk) för möjligen inträffande förluster
på gods och egendom. Jfr. Assurans. — 2) (om
försäkringsgifvare) Ulfästa sig till sådan
godlgö-relse. — As sur er ande, n. 4. o.
Assure-ring, f. 2.
ASTER, åsstr, m. 2. pl. astrar.
Trädgårdsväxt, som blommar om hösten, och hvaraf finnas
mångfaldiga arter och varieteter. Kallas äfven
Sljernblomma.
ASTERISK, assterfssk, m. 3. En liten
sljer-na (•), som man sätler i texten af en skrift,
för att hänvisa läsaren till en anmärkning under
texten.
ASTRAKAN, - - an, m. 3. En allmänt bekant,
välsmaklig varielet af äplcn, egentligen
sommarfrukt. Man har deraf flera sorter, hvaribland d»
hos oss allmännaste äro: hvita klara, röda, och
s. k. hvita, samt vinterastrakaner.
ASTRILD, åsstrilld, m. nom. propr.
Kärleksguden, Amor.
ASTROGNOSI, asstrågnåsi’, f. 3. Kännedom
om stjcrnbilderna och dit hörande enskilla
sljer-nor. [- - - sie.]
ASTROLAI1, asstrålåb, m. o. n. 3. (astron.)
Instrument, som begagnas alt taga en stjernas
höjd öfver horisonten.
ASTROLOG, asslrålå’g, m. 3. En, som af
sljer-nornas ställning till hvarandra förutsäger
tillkommande ting. Stjerntydare.
ASTROLOGI, asstrålåji’, f. 3. Den förmenta
vetenskapen att af stjernornas ställning till
hvarandra kunna förutspå tillkommande ting.
Stjern-tyderi. [––gie.]
ASTROLOGISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på astrologien.
ASTRONOM, asstrånå’m, m. 3. Person, som
är kunnig i astronomien. Stjernkunnig.
ASTRONOMI, asstrånåmi’, f. 3. Läran om
himlakropparnes beskaffenhet, inbördes ställning
och lagarna för deras rörelse. Sljernkunskap.
[–-mie.]
ASTRONOMISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på astronomien. A-t ur, som visar
stjernornas lopp.
ASTVÄN, m. 3. (i gam. svenskan) Gunstling,
älskare.
ASUR, se Azur.
ASYL, asy l, m. 3. Fristad, tillflyktsort.
ASYNJA, åsy’nja, f. 4. Benämning på de
förnämsta nordiska gudinnorna, enligt asaläran.
ATEISM, –i ssm, m. 3. 4) Lära, som
förnekar tillvarelsen af en Gud. Gudsförnekelse. —
2) Gudlöshet. [Atheism.]
ATEIST, –fsst, m. o. f. 3. 4) En, som
förnekar tillvarelsen af en Gud. Gudsförnekare. —
2) Gudlös menniska. [Atbeist.]
ATEISTERI, n. 3. Se Ateism, 4.
ATEISTISK, a. 2. 4) Som tillhör, har
afseende på eller utmärker ateismen.
Gudiförnekan-de. — 2) Gudlös. [Alheislisk.]
ATELIER, ateljé, m. 3. En konstnärs verkstad.
ATHENÆUM, atenä’umm, n. 3. 4) Ett
Alhe-nes tempel i Alhen, der skalderne
sammankom-mo, för att uppläsa sina dikter. — 2) Lärd skola;
lärdt sällskap.
ATLAS, åttlass, m. 3. 4) Samling af
geografiska kartor. Karlsamling. — 2) (anat.)
Benämning på första halskotan i ryggraden.
ATLAS, åttlass, n. 3. 1) Elt slags kypradt
sidentyg, på ena sidan glatt och glänsande, på den
andra taftlikt. — 2) Väfnad af ylle, linne eller
bomull, som liknar det förra. — Ss.
A-kläd-ning, -väfvare, -väfverska, -vdfstol.
ATLASBAND, åttlassbånnd, n. 5. Ett slags
kyprade band, som likna atlas.
ATLASERZ, åttlassä rrts, m. 3. Ett slags fin,
smidig, mjuk och atlasglänsande kopparmalm.
ATLASK, åttlåssk. föråldradt skrifsätt för
Atlas (sidentyg).
ATLASPAPPER, åttlasspåppcr, n. 5. En sort
glältadt papper.
ATLET, attlét, m. 3. 4) Kämpe, som fäktade
antingen med knytnäfvarna eller med cæstus, vid
Grekers och Romares kämpaspel. Kämpe. — 2}
(fig.) Ovanligt grof och stark karl. [Alhlet.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
