- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
101

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Backsqval ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BAC

BAD

101

BACKSQVAL, n. 3. Liten bäck, som forsar
utför en backe eller bergshöjd.

BACKSTUGA, f. 1. Liten koja på landet utan
egentligt jordbruk. — Syn. Se Stuga.

BACKSTUGUHJON, n. S. och

BACKSTUGUSITTARE, m. 3. En som bor i
en backstuga.

BACKSVALA, f. 4. Se Strandsvala.

BACKTIMJAN, m. 3. sing. Växt och
blomma af örtslägtet Timjan. Thymus Serpyllum.

BACKVÄPLING, m. 2. En art af
Klöfvcr-släglet, som mycket odlas bland foderväxter.
Tri-folium medium.

BAD, n. 5. 4) Kroppens nedsänkning,
antingen helt och hållet eller blott till en del, uti
vatten eller något annat vått ämne, eller ock dess
begjutning dermed, i afsigt att afskölja oren Ii gliet,
eller för att stärka eller återvinna helsan. B. äro
ganska helsosamma. Före skrifva b. för någon.
Taya, nyttja b. — Brukas äfven skämtvis om
dem, som råkat falla i vattnet, t. ex.: Han blef
räddad ifrån att drunkna, men ett dugtigt b.
fick han sig. — 2) (bibi. o. teol.) Nya födelsens
b., själens rening genom den Hel. Ande. — 3)
Sjelfva vätskan eller ämnet, som begagnas till
bad-ning. Kallt, varmt, salt b. Gå i b-et. Sliga
kur b-et. Sälta sig, sitta i b-el. Se f. ö.
ngbad. Myrbad, Imbad, Sandbad, m. fl. — 4)
Ställe, der man badar eller tager bad. Allmänna,
cnskilta b. Varma b-en i Spaa. Besa till
b-et ell. b-en. Gä till b-el. — Ss. B-dag,
-tid, -timma, -vallen, m. fl.

BADA, v. n. 4. 4) Taga ett bad (antingen
genom nedsänkning uti eller begjutning med
vatten eller någon annan vätska). Brukas både om
bad i fria naturen eller inom hus. När det är
sommar, b-r han hvar dag i sjön. B. i ett
badhus, hemma hos sig. B. i kallt, varmt,
salt vatten. — 2) Vistas på en badort och der
begagna baden for sin helsas skull. Han har b-l
två somrar i Strömstad. — 3) (fig.) B. i tårar,
gråta bitterligen. B. i svett, svettas häftigt,
antingen af stark värme eller af ansträngande arbete.
— V. a. 4) Nedsänka i vatten, eller annan vätska,
hela eller en stor del af kroppen på en menniska
eller ett djur. B. ett barn, en knähund. Om
hästar och större hundar säges Löga. — 2)
Tvätta, begjuta en kroppsdel med vatten eller annan
vätska, vanligtvis för att stärka eller återställa den
till friskt tillstånd. B. ögonen med vallen. B.
magen med vin. — B. sig, v. r. Tvätta eller
begjuta hela sin kropp eller någon del deraf med
vatten eller annan vätska.

BADANDE, n. 4. (för akt., pass. o. ncutr.)
Handlingen, då någon badar eller badas.

B AD ANSTALT, m. 3. Inrättning, der
allmänheten emot betalning bctjenas med bad af
olika slag.

BADARE, m. 5. 1) En, som badar och
tvättar en annan. — 2) Person, som äger, håller eller
förestår en badanstalt. — 3) B. ell. B-mäslare,
fältskär, som tillika håller bad och derjemte
merendels är barberare.

BADCUR, se Badkur, 3.

BADD, n. 5. 4) Se Baddning, 2. — 2) Siark
upphettning. Han fick ett dugligt b., ty han
stod två timmar i solen. — 3) Stark hetta.
Endast i sammansättningen Solbadd, t. ex.: Slå i
värsta solbaddet. — 4) (fig.) Säges om det, som
sker med särdeles eftertryck. Vi fingo ell
dugligt b, ty det hdllregnade. — 5) Stryk. Gifva
någon dugligt med b. — 6) Hvad som göies för

hvar gång särskilt: omgång; skof, skede, sträcka.
Låta gå i ell b. Ännu ell b.! — Ordet brukas
endast i det lägre umgängsspråket.

BADDA, v. a. 4. 4) Doppa en svamp, en
linnelapp eller något dylikt i en vätska och
dermed tätt och ofta fukta en skadad eller sjuk lem,
för att stärka eller hela den. B. en lem. B.
med ättika, brännvin, olja, vin, o. s. v. B.
6m en lem, sorgfälligt badda den på alla ställen.
B. in ell läkemedel, göra, att det genom
Laddning intränger i kroppen. B. pa, flitigt och
rikligen badda. — 2) (tig. fam.) Gifva stryk, prygla.
Äfv. B. pa. — V. n. 4) Gifva stark värme från
sig. Solen b-r helt. — 2) (fam.) Springa. B. åf,
springa bort. — 3) (fam. skämtv.) Låta b.,
med-gifva, att något (helst äfventyrligt, svårt eller
farligt) sker. Ja, låt b.! det må gå hur del vill.
Jag låter del b.; del går ju an att försöka.—
B. sig, v. r. (fam.) Njuta af stark hetta från
solen eller eld. B. sig i solen. B. sig för brasan,
för kakelugnen. — V. impers. Vanligtvis med
tillägg af adverbet Helt. Hetta starkt. Det b-r
helt i dag, emedan del är alldeles klart. —
2) (fig.) Gå hett till. Säges.vanligtvis om krig,
strid, slagsmål, svåra pröfniiigar, o. d. Del b-de
hett i bataljen vid Fredericia. Det b-r helt i
en tentamen för professor ....

BÄDDANDE, n. 4. (för akt., neutr. o. impers.)
Handlingen, verkningen, då någon eller något
baddar.

BADDARE, m. 5. (fam.) 4) Ovanligt stor,
grof eller stark menniska. — Syn. Se Huggare.
— 2) Säges äfven om djur, stundom äften om
liflösa föremål, som i sitt slag äro ovanligt stora,
eller i något visst afseende utmärka sig ifrån
mängden. — 3) Person, som på något sätt utmärker sig
genom andliga eller kroppsliga förmögenheter eller
färdigheter. En b. all springa, all simma, all
äta, supa, orera, o. s. v. En b. i hislorien.
Han är en b. all vara rik, qvick, rolig. Del
var en b. så lång.

BADDNING, f. 2. 4) Handlingen, da man
baddar (se detta verb, v. a. hem. 4). — 2) Den
vätska, hvarmed Laddas. Äfv. Badd.

BADERSKA, f. 4. Qvinna, som vid en
badanstalt betjenar de badande. Kallas äfv. stundom
Badhustru.

BADGYTTJA, f. 4. Särskilt slags gyttja, som
begagnas vid badning, för att stärka eller förbättra
helsan. ,

BADGÄST, m. 3. Person, som begagnar ett
offentligt bad. helst en längre tid.

BADHUS, n. 5. 1) Hus, bygdt och inredt för
badning. — 2) Se Badinrättning.

BADHUSTRU, f. 2. Se Baderska.

BADINRÄTTNING, f. 2. Ställe, försedi med
alla nödiga behof för badning. — Syn. Bad,
Badhus, Badanstalt.

BADKAPPA, f. 4. Enkom förftrdigadt plagg,
liknande en kappa, som begagnas vid badning.

BADKAR, n. ö. Stort, aflångt kar af trä, slen,
jcrnbleck eller koppar, hvari bad tagas.

BADKLÄDNING, f. 2. 4) Enkom förfärdigadt
plagg af tunt tyg, som helt och sammanhängande
betäcker kroppen, och påtages vid badning pa
öppen plats, samt behålles på i vattnet. — 2) Se
Badskjorta.

BADKUR, m. 3. Fortsatt begagnande af bad
såsom rnedel emot en sjukdom. | Badcur.)

BADKUR, m. 2. Kur, hvari den, som tager
ängbad eller varma bad, siller. på del att ångan
bättre må kunna qvarhållas kring hans kropp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free