Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Barkartad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAR
BAR
113
BARKARTAD, a. 2. Som till egenskapen
liknar bark.
BARKASS, -ms, m. 3. Den till elt fartyg
hörande största bålen, som begagnas till transport
af ved, vatten o. d. Kallas äfv. Storbåt.
BARKBRÖD, n. B. plt slags nödbröd, vid
hvars beredning malen bark (den finare, mera
saflfulla, invid stammen sittande, lafartade) till
mer eller mindre del inblandas i mjölet.
BARKEROLL, barrkeråll, m. 3. (sjöt.)
Mast-löst fartyg, som brukas på redden eller i hamnen.
— Betyder äfven detsamma som Gondol.
BARKHUD, f. 2. (bot.) Yttre betäckningen
på bark, närmast under öfvcrhudcn. Periderma.
— Ss. B-sbildning.
BARKIG, a. 2. 1) Som har bark, betäckt
med bark. — 2) Se Barkaktig.
BARK1GHET, f. 3. Egenskapen att vara
barkaktig.
BÅRKKAKA, f. 4. Fyrkantig kaka af
förbrukad, hoppackad och torkad garfvarbark, som
begagnas till bränsle.
BARKKAR, n. B. (garf.) Kar med barklag,
hvaruti hudar läggas till beredning.
BARKLAG, m. B. (garf.) Vatten, hvari garf
blifvit indränkt, och som nyttjas för hudars
beredning. >
BARKLAGER, n. 5. (bot.) Särskilt lager af
barken på ett träd. Inre och yttre barken^ samt
öfverhuden, äro t. ex. sådana lager.
BARKMJÖL, n. B. 4) (i allm.) Fint
sönder-stött eller malen bark. — 2) Malen bark (af den
finare, mera saftfulla, invid stammen sittande,
lafartade), som begagnas till beredande af nödbröd.
BARKNTNG, f. 2. (garf.) Hudars läggande och
beredning i barklag. ’
BARKQVARN, f. 2. Qvarn, hvarå bark
sön-dermales.
BARKSKEPP, n. B. Tremastadt skepp, som
ej är råtackladt på mesanmasten, hvilken blott har
salning och en stång, hvarpå ett gafleltoppstgel
kan föras.
BARKSUBSTANS, m. 3. eller BARKAMNE,
n. 4. Hufvudbeståndsdelen i bark.
BARLAST, c. 3. Sten, sand eller andra tunga
ämnen af mindre värde (salt, krita, stenkol, o.
s. v.), hvilka läggas på bottnen af ett fartyg, som
antingen icke innchar någon varulast eller ej är
fullastadt, till förekommande af krängning eller
kantring. Inlaga, lossa b. Skeppet går med b.
B-en kastar sig. då den under fartygets slingring
rullar öfver åt iä. — Ss. B-lossning.
BARLASTA, v. a. 4. Lägga barlast i (ett
fartyg). B-dl fartyg, som icke har last, utan
går med barlast. — Barlastande, n. 4. o.
Barlastning, f. 2.
BARLASTBRYGGA, f. 4. Särskilt brygga,
der barlast lossas.
BARLASTPRAM, m. 2. Pråm, som begagnas
att föra barlasten till större skepp.
BARLOVS-SKIFVA, f. 4. (sjöt.) Zinkplåt,
fästad bredvid styrkompassen, för att motverka
dragningskraften af jernet i de trakter, der
fartyget seglar fram.
BARM, m. 2. 4) Yttre delen af bröstet.
Barnet sofver vid modrens b. (Fig.) Gråta vid en
väns b. — 2) Den del af klädnaden framtill, som
betäcker bröstet, ofvanför bälte, gördel,
kjortel-band eller klädningsskärp, och som af Lappar och
lägre folk begagnas att der förvara hvarjchanda
smärre persedlar. Sticka något i b-en.
Gömma, förvara i b-en. (Fig.) Kära en orm i sin
egen b., uppföda, hylla, gynna en otacksam, som
söker ens fördcrf. — Syn. Bröst, Sköte.
BARMARK, f. 3. sing. Säges om marken, då
hon, om vintern eller först på våren, ej är betäckt
af eller blifvit befriad ifrån snö; äfven om vissa
sträckor, fläckar, som äro fria derför.
BARMHERTIG, a. 2. 4) Mild och förlåtande
mot felaktiga. Gud är b. emot alla syndare,
som sig till honom omvända. — 2) Ömsint och
hjelpsam emot hjelpbehöfvande. Den b-e
Sama-ritanens föredöme borde alla menniskor följa.
B. emot de fattiga. — Syn. Se God, Mild,
Medlidsam.
BARMHERTIGHET, f. 2. Egenskapen att vara
barmhertig. Visa, öfva b. emot någon. Ulan
b., utan skonsamhet, med hårdhet, omenskligt. —
Syn. Se Godhet, Mildhet, Mcdlidsamhet.
BARMHERTIGHETSVERK, n. S. Handling
af barmhertighet. Göra, ulöfva b. — Syn. Se
Välgerning.
BARMHERTIGT, adv. På ett barmhertigt
sätt, med barmhertighet.
BARMKLÄDE, n. 4. Klädesplagg hos
Lapparna, liknande en nattkappa utan krage och icke
öppen framtill.
BARN, n. B. Ursprungligen Boren, född,
particip af Bära, föda. 4) Son eller dotter, med
hänsigl till dess föräldrar, eller blott den ena af
dem. Brukas i denna mening äfven om fullväxta
och äldre menniskor, samt om foslret i
moderlif-vet. B. i moderlifvet. Ofullgånget, dödfödl b.
Kyfödt b. B., som blifvit födi efter fadrens
död. Åkta, oäkta b. B. af första, andra
giftet. Han lemnar efter sig enka och fyra
minderåriga b. En mor, som myckel älskar sina b.
De två äldsta af b-en äro redan gifla.
Borl-skämdt b. Gå, vara med b. Fa b. Afla b.
Vara som b. i huset, vara mycket hemmastadd
på ett ställe. Upptaga som (för) eget b., intaga
elt b. i sin familj och gifva det samma
rättigheter, som om det vore ens eget. Jag vet ej mer
derom, än barnet, som föddes i natt, jag är
derom alldeles okunnig. Jag är deri lika
oskyldig, som ell ofödt b., jag är deri alldeles utan
skuld. (Fig.) Nämna b-et vid dess rätta namn,
omtala, framställa en sak, ett förhållande, sådant
det är. Nu är han dödens b., förlorad. Jag
vet, hvars andas b. du är, jag känner dina
tänkesätt. Alla menniskor äro Guds b.
Fäderneslandet såg då alla sina b. väpna sig Ull
dess försvar. (Bibi.) Ljusets b., de, som blifvit
upplyste af evangelii ljus; mörkrets b.,
afguda-tjenare; äfv. syndiga, ogudaktiga menniskor;
nådens b. i Chrislo, de genom tron på Christum
benådade. — 2) Afkomling i allmänhet, så väl i
första som i .efterföljande led. På sin 7O.de
födelsedag hade hon alla sina b. omkring sig.
Vi äro alla Adams b. Judarne kallades
Israels b. — Syn. Se Af komma. — 3) Menniskan i
dess spädare ålder, från födseln till ungdomsåren,
d. v. s. till 4B:de eller 46:de året. Elt litet,
vackert b. Ell b., som ännu ligger vid modrens
bröst. Elt väl, illa uppfoslradl b. (Fig.) Vara
b. på ny It, hafva förlorat sina själskrafter. Han
är icke mer ett b., han har nått mogen ålder,
så att han bör vela, hvad han gör. B. till
förståndet, dum, enfaldig. Var icke b., du, var
icke enfaldig, låt icke narra dig, bifall icke. Han
är ell godt b., god och enfaldig. Minsta b. vet
alt lala derom, del är kändt af alla. (Ordspr.)
Alla äro b. i början, det går i början illa, man
begår ofta fel i början, då man skall lära sig en
4B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
