Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Barnabarn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
BAR
BAR
sak. B. och narrar tala sanningen, tanklösa
menniskor siiga allt, hvad de veta, liksom barnen.
B. är b., af barn får rnan ej vänta någon
fullkomlighet, man måste Öfverse med deras fel.
Brändl b. skyr elden, när man en gång lidit
skada genom något, aktar man sig sedan noga
derför. — Syn. Barnunge, Unge. — 4) Brukas i
förtrolig, vänlig ton, till en hustru, en älskarinna,
en ung flicka, ett yngre tjenstchjon, underlydande,
e. s. v., antingen för alt smeka, trösta, beklaga,
o. s. v., eller för att tillsäga om, förmå till något.
Milt söta b., frukta ingenting. Mitt b. lilla,
blif icke ond. Del arma b-el! B., hur kunde
du tro del? Skynden er nu, b.. och arbeten
flitigt. B., gå efter min halt och käpp. — Ss.
Barnaskara, Barnbädd, -fiende,
-glädje, -hall, -hop, -hufvud, -klädning,
-känga, -lik, s. n. o. adj., -rock, -skara,
-stoj, -stämma, -säng, -vagga.
BARN ABARN, BARNABOK,
BARNAFÖDERSKA, BÅRNALÄRA, BARNAMORD, m. fl., se
Barnbarn, Barnbok, m. fl.
BARNARF, n. 5. Arfsmedel, tillhörande barn,
och innestående till* förvaltning hos barnets
förmyndare eller hos Förmyndarekamniare.
BARNASINNE, n. 4. Sinnelag, menlöst, rent
och oskyldigt, som hos ett barn. — Syn. Se
Oskuld.
BARNASKAP, n. 5. Egenskapen af att som
barn tillhöra någon; rätlighet som någons barn.
Brukas mest i biblisk och religiös stil. Erhålla
b. i Guds rike, blifva salig.
BARNASKÖTERSKA. BARNAUNDfR
VISNING, BARNAUPPFOSTRAN, BARN AÅLDER,
BARNAÅR, se Barnskölerska, &c.
BARNBAL, m. 3. Bal, tillställd för barn.
BARNBARN, BARNABÅRN, n. 5. Barn af
son eller dotter, afkomling i andra rätt
nedstigande led. Barnbarns barn, afkomling i tredje rätt
nedstigande led; Barnbarns barnbarn, i fjcrde;
Barnbarns barnbarns barn, i femte, o. s. v.
BARNBECK, n. S. (anat.) Mörkgrönt, tjockt
ämne, utgörande en blandning af gallan och
tarm-gångens egna vätskor, och som, efter de första
månaderna, innchålles i de grofva tarmarna hos
foster.
BARNBIBEL, m. 2. pl. — biblar. Bok för
barn, innehållande ett sammandrag af de
berättelser, som förekomma i bibeln, och prydd med
upplysande gravurcr eller träsnitt.
BARNBOK, f. 3. pl. — böcker. Bok. ämnad
till undervisning eller nöje för barn. Del finnes
många slags barnböcker; deribland är
abc-boken den första, som begagnas.
BARNBYTE, n. 4. 1) Ett barns bortbytande
mot ett annat, som hemligen understickes. — 2)
(enligt folktron) Den förmenta händelsen, då ett
troll understicker sin afföda i kristna barns ställe.
Sådana bortbytta barn kallas Bortbytingar,
Bytingar, Trollungar, Barnbytingar.
BARNBYTING, m. 2. Se föreg. ord.
BARNBÖRDSHUS, n. S. Se Barn
förlossning shus.
BARNDOCKA, f. 4. Liten docka för barn
att leka med.
BARNDOM, m. 2. sing. 4) Den första af
menniskans fyra åldrar, ifrån födseln intill
ungdomsåldern. Räknas af somliga till tolfte, af
andra till femtonde året. Kan antagas sträcka sig
till målbrottet för gossar och menstruationens
inträdande hos flickor. B-en har sina fröjder och
sorger, liksom en hvar af menniskans öfriga
åldrar. 1 b-cns lyckliga dagar. Ifrån b-en,
från spädaste år. — Syn. Barnålder, Barnår,
Barndomstid. — 2) (lig.) De, som ännu äro i
denna ålder. B-ens behag. Skona hvarken
ålderdom eller b. — 3) (fig.) En saks, ett företags
begynnelse. Ver Idens, samhällets b. Romerska
republikens b. Målningskonslen var då ännu
i sin b. — Syn. Se Början. — Ss.
Barndomsdagar, -fröjd, -glädje, -lek,
-minne, -nöje, -sorg, -lid, -vän, ålder, m. fl.
BARNDOP, n. S. Döpelsc af barn. Ordet
brukas till skilnad ifrån äldre personers döpelse,
hvilken isynnerhet under de första århundradena
efter kristna lärans införande i Sverige ganska ofta
inträffade.
BARNFADDER, c. 2. pl. — faddrar. Fadder åt
ett barn, till skilnad ifrån dem, som slå fadder för
äldre personer, vid öfvergång ifrån en annan religion
lill kristna läran. Se vidare Fadder.
BARNFADER, sammandraget BARNFAR, m. 2.
pl. — fadrar. Fader till ett oäkta barn,’
tillkommet af lönskaläge.
BARNFAVORIT, bårnfavorft, c. 3. Person,
mycket omtyckt af barn.
BARNFLAT, a. 1. Som öfverdrifvet tycker
om barn och klemar med dem.
BARNFLICKA, f. 4. Ung flicka, som är
barn-sköterska.
BARNFÖDA, f. 4. sing. Födoämne, tjenligl
för barn eller som i allmänhet gifves dem.
BARNFÖDD, a. 2. Född (på viss ort och
ställe). Brukas alltid med tillägg af det ställe ell.
den ort, der någon är född, eller ett ortadvcrb.
B. i Upsala. Jag är der b.
BARNFÖDERSKA eller BARNAFÖDERSKA,
f. 1. Qvinna, som inom kort skall föda eller
nyligen födt barn. Ordet brukas förnämligast i
juridisk, statistisk, kyrklig och embetsstil.
BÅRNFÖRLOSSARE, m. 5. Läkare, som
förlöser qvinnor i barnsbörd.
BARNFÖRLOSSNING, f. 2. Biträde af
barnmorska eller af barnförlossarc vid en qvinnas
förlösning. Doktor E., fru P. är mycket skicklig
i b. Ordet brukas endast med hänseende till
förlossningsbiträdct, hvaremot Förlossning säges
endast i fråga om sjelfva barnaföderskan.
BARNFÖRLOSSNINGSHUS, n. 5. 4)
Inrättning, der barnaföderskor emottagas, vårdas och
förlösas. — 2) Sjelfva huset, der denna inrättning
bcfinnes. — Syn. Bambördshus, Barnsängshus,
Barnförlossningsinstitut.
BARNFÖRLOSSNINGSKONST, f. 3. Konsten
alt förlösa barnaföderskor.
BARNFÖRSEL, m. 2. sing. (föga brukl.) Ett
barns underslickande i ett annat barns ställe.
BARNGYCKEL, n. 5. 4) Gyckel, upptåg, för
att roa barn. — 2) (fig.) Barnsligheter, barnslig
narraktighet. — Syn. Se Gyckel.
BARNHUS, n. 5. 4) Inrättning, der fattiga
och oäkta barn, eller hittebarn, antingen emot en
viss inlösningssumma eller kostnadsfritt, emottagas
till vård och underhåll under barndomsåren.
Inköpa, inlösa på b-et. — 2) Sjelfva huset, der
inrättningen befinnes. Bo på b-ct.
BARNJOLLER, n. 5. sing. 4) Barns
jollrande. — 2) (fig.) Barnsligt, enfaldigt och oförnuftigt
tal af äldre personer. — Syn. Se Joller.
BARNKAMMARE, m. 2. o. 5. pl. — kamrar
o. kammare. Ruin för smärre barn, der de äro
under vård och tillsyn af amma eller barnskölerska.
BARNKLÄDER, m. 3. pl. Alla slags kläder,
som begagnas för barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
