Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Beflita sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEF
125
BEF
BEFLITA SIG, v. r. 4. (åtföljes nästan alltid af
prep. om) Göra sig flit, använda flit på, bemöda sig.
Brukas endast i fråga om personer. B. sig om
studier, om dygd, om åkerbruket, om sina
pliglers uppfyllande. B. sig om all vinna en
persons vänskap, lillgifvcnhcl, om att behaga
någon. — Syn. Se Bemöda sig.
BEFLITANDE, n. 4. Flitigt och ihärdigt
bemödande om att erhålla, vinna, tillvägabringa,
uträtta något. Genom ifrigt b. lyckas man ofta
i sina företag. Etl ifrigt b. om dygd och goda
seder väcker alla menniskors aktning. Brukas
dock helst i negativa satser, t. ex.: Med allt b.
ell. allt b. oaktadt. har jag ej ännu hunnit
med mitt arbete. Oaktadt allt b. har jag ej
varit i stånd att få saken ulredd. — Ördet
tillhör mera den vårdade stilen. — Syn. Se
Bemödande.
BEFLÄCKA, v. a. 4. 4) Sätta fläck på, fläcka.
Brukas i egentlig bem. mindre ofta. Man säger
hellre: Fläcka, fläcka ned, fläcka full. — 2) (fig.)
a) Vanhedra, vanära. B. sin ära, sitt namn,
sitt rykte, sitt lif, sin regering genom dåliga
handlingar. Han har b-l sill minne med
blod. B. sig med blod, med laster, brotl,
ut-sväfningar, med mord, grymheter,
förfalsk-ningsbrott, o. s. v. — Syn. Se Vanära. — b)
Förklena, svärta. B. ens rykle genom förtal.
BEFLÄCKANDE, n. 4. Handlingen, då man
befläckar.
BEFLÄCKELSE, f. 3. Hvad som befläckar.
Brukas helst figurligen, i moralisk mening, om
någonting vanhedrande. Denna handling var
en b. pä hans hjellerykle. Fly allt slags b.
och orättfärdighet.
BEFOGA, v. a. 4. Gifva fog till, berättiga.
Hvad b-r er, min herre, alt föra ett sådant
språk? — Ordet brukas mest i particip, såsom
adjektiv; se följ.
BEFOGAD, a. p. 2. 4) (om person) a) Som
har laglig rätt, berättigad. Vara b. atl tillträda
ell arf, atl döma i en sak. — Syn. Se
Berättigad. — b) Som har fog, giltigt skäl, grundad
anledning till något. B. all Iro, all säga, all
göra något. Om du är slursk, så finner jag
mig b. alt köra ut dig. — 2) (om sak) Grundad
på fog: rättvis, billig. Eli b-l ålal. En b.
anmärkning. — Syn. Se Rällvis.
BEFOGENHET, f. 3. 4) (om person)
Rättighet. Han har ingen b. att döma i den saken.
— 2 (om sak) Rättvisa, billighet. B-en af dessa
anspråk är obestridlig. B-en af ell
påslående, en anklagelse, en klagan.
BEFOLKA, v. a. 4. Förse med inbyggare,
invånare. B. elt land, en ort, en trakt. Dessa
åtgärder hidrogo myckel att b. den förut öde
nejden. — Brukas mindre väl om städer och
alldeles icke om byar, gårdar, o. s. v.
BEFOLKAD, a. p. 2. Försedd med
inbyggare, invånare. Brukas vanligtvis i förening med
adverherna väl, föga, t. ex.: Frankrike är ell
väl b-1 land, Lappland der emot etl föga b-l.
BEFOLKANDE, n. 4. Handlingen, då man
befolkar.
BEFOLKNING, f. 2. 4) Se Befolkande. —
2 Hela antalet af de mcnniskor, som bebo ett
land, en ort. Lappland har en högsl ringa b.
En gles, talrik, ansenlig, stor b. Detta land
har en b. af 2 millioner mcnniskor. — Brukas
mindre väl om städer. — Syn. Se Folkmängd.
BEFORDERLIG, a. 2. Som befordrar: 4) (om
person) Biträdande. Han har varit mig myckel
b. i verkställandet af denna sak. — Syn. Se
Bchjelplig. — 2) Gynnande. Denna väderlek
är ganska b. för rågens mognande. — Syn.
Se Gynnsam.
BEFORDRA, v. a. 4. 4) Laga, att något föres
ifrån en ort till ett.annan. B. ell bud, varor,
penningar, personer. B. elt bref på poslen,
med posten, genom bud, med etl fartyg, en
diligens. Var god och b. del här pakelel med
första lägenhet Ull Vpsala. — Syn. Se
Forl-skaffa. — 2) (fig.) a) (med person till subjekt)
Verka till ett visst ändamål, arbeta på framgången,
uppehållandet af något. B. etl ändamål, etl
företag. B. ens bästa, ens undergång. Söka alt
b. Guds ära, den allmänna upplysningen,
menniskoslägtels väl. — Syn. Främja, Befrämja,
Bidraga till. Gynna, Verka för, Arbela för, på. —
b) (med sak till subjekt) Verka bibehållandet, en
ostörd fortgång af, tilltagande af. Etl medel, som
b-r helsan, matsmältningen, hårväxten. Detla
skall b. enighetens bibehållande. Denna
omständighet b-de ännu mer ryktets utspridning.
— 3) (fig.) Gifva högre eller förmånligare embete,
tjenst, befattning. B. någon ifrån löjtnant Ull
kapiten. Han blcf efterhand b-d till de högsta
värdigheler. — Syn. Upphöja. — 4) (i
rättegångs- och Qpibetsmannastil) B. till straff, Ull
näpst, Ull döden, verka derhän, att någon bliTver
dömd till straff, till döden.
BEFORDRAN, f. 2. sing. indef. 4) Se
Befordrande. — 2) Erhållande af högre eller
förmånligare embete, tjenst, befattning. Arbela på
sin b. Hafva räll Ull b. Vinna, få, nå,
erhålla b. Hans b. har väckt myckel uppseende.
— Syn. Upphöjelse, Utnämnande.
BEFORDRANDE, n. 4. Handlingen, då man
befordrar. Jfr. Befordra, a) Eli pakets, varors
b. med forbönder, med diligensen. — b) Ell
ändamåls, ell förelags b. B. af ens välfärd.
Söka Guds äras b. Delta medel bidrager till
helsans b. Till b. af en önskvärd enighet och
sämja. — c) Löjtnant Hederkronas b. Ull
kapiten. — d) Brottslingars b. till straff.
BEFORDRARE, m. 3. En, som befordrar (i
bem. 2, a) o. 3).
BEFORDRING, f. 2. Se Befordran. Brukas
som plural till detta ord, men i singular mindre
ofta. B-arne inom arméen. Inom få dagar
hafva flera b-ar ägt rum.
BEFORDRINGSGRUND, m. 3. (admin.)
Grundsats, som följes vid befordringar. <
BEFORDRINGSMEDEL, n. 5. Medel,
hvarigenom person eller sak befordras (bem. 4, 2 o. 3).
a) Vagnar och farkoster äro tjenliga b. för
varor. — b) Bästa b-mcdlet för denna sak är
att ... . Elt godt b. för hårväxten. — c}
Mångens enda b. är smicker och lismeri.
BEFORDRINGSMÅL. n. 5. Mål, som rörer
embets- eller tjenstemans befordran. Brukas i
den administrativa stilen.
BEFORDRINGSRÄTT. m. 3. Rättighet till
befordran, på grund af meriter eller Ijensteålder.
BEFORDRINGSTUR, m. 3. 4) Embets- eller
tjenstemans rätt till befordran på grund af tur. —
2) Tur, Ivcka i befordringsväg.
BEFRAKTA, v. a. 4. Hyra (fartyg) till
varors försändning. B. elt fartyg för
spannmåls-lasl till England. — Be fraktande, n. 4. o.
Befraklning, f. 2. [Befragta.]
BEFRAKTARE, m. 5. En, som befraktar ett
fartyg.
BEFRAKTNINGSBREF, n. 5. Se Fraktsedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
