Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Befraktnings-kontrakt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
BEF
BEF
BEFRAKTNINGS-KONTRAKT, n. B. Se
Cerle-partic.
BEFREDA, v. a. 4. (föga brukl.) Sc Freda.
BEFREDANDE, n. 4. (föga brukl.) Sc
Fredande.
BEFRIA, v. a. 4. Göra fri, lös, ledig ifrän
(något fängslande, bindande, hindrande, besvärande
eller hotande). Brukas både i egentlig och
figur-lig mening. B. någon ur fängelse, ifrån
fiender, ur röfvares våld, ur procentares klor,
från Iräldom, från-träldomsokel, från tvång;
från en börda, elt obehag; från möda, besvär,
skuld, afgifter, umgälder; från ell löfte, från
edgång; frän en anklagelse, en beskyllning;
frän bekymmer, omsorger, ledsamheler; från
uppfyllandet af en pligl; från undergående af
examen. B. sin egendom från inteckning. B.
sill samvete, bättre Fria sill s. B. sig med
cd, bättre Fria sig med cd. — Syn. Fria.
Rädda, Frälsa, Förlossa, Frigöra, Lösgöra, Göra lös
och ledig.
BEFRIANDE, n. 4. Handlingen, då man
befriar. — Syn. Befrielse, Friande. Räddande,
Räddning, Frälsande, Förlossande, Förlossning,
Frigörande, Frigörelse.
BEFRIARE, m. 4. -ARINNA ell. -ERSKA,
f. 2. En, som befriar. — Feminincrna nyttjas
mindre ofta. — Syn. Räddare, Frälsare,
Frälscr-man, Förlossare.
BEFRIELSE, f. 3. 4) Se Befriande. Efter
sin b. skyndade han till templet all lacka Gud.
Till sin b. anförde han .... — 2) Frihet (ifrån
åliggande, besvär, bördor o. s. v.). Alnjula b.
från skall, afgifter, umgälder, onera och
ser-viluler, dagsverksskyldighet, bcväringstjensl o.
s. v. B. fr an tvång, bekymmer, omsorger. B-n
ifrån a/färsbråkel skall snart åter göra dill
lynne lätt och gladl. — Syn. Sc Frihet.
BEFRUKTA, v. a. 4. I. (föga brukl.) Sc
Frukta.
BEFRUKTA, v. a. 4. II. Göra fruktsam,
fruktbärande. Brukas om menniskor och djur,
men isynnerhet om växter. Honan har blifvit
b-d. Genom konst b. fikon. — Befruktande,
n. 4. o. Befruktning, f. 2.
BEFRUKTNINGSDELAR, m. 2. pl. (bot.) Den
dol af blomman, hvarigenom frön frambringas.
B-nc äro: Ståndare och Pistiller.
BEFRUKTNINGSVÄTSKA, f. 4. (bot.)
Vätska, innesluten i frömjölskonien, och som vid
växters befruktning utgjutes.
BEFRYNDA, v. a. 4. Göra bcslägtad (i fråga
om äktenskapsförbindelser). Delta giftermål har
b-l honom med herr N., med Nordsljernska
familjen. Genom delta äktenskap hafva de
blifvit b-dc med hvarandra. — B. sig: 4)
V. r. Göra sig bcslägtad (genom äktenskaps
ingående eller stiftande). Genom sitt giftermål
har han b-l sig med grefve O...s familj. Han
ville genom stiftandet af delta äktenskap b. sig
med sin gamla vän P., med Stjerncranlziska
släglen. — 2) V. recipr. Komma i släglskap med
hvarandra.
BEFRYNDAD, a. p. 2. Genom äktenskap
be-slägtad. Han är b-d med excellensen Z. B-e
personer, familjer, släglcr.
BEFRYNDANDE, n. 4. Försättande eller
kommande i slägtskap genom äktenskapsförbindelse.
Hans b. med Sparre familjen var icke utan
politisk vigt. Deras b. kan hafva vigliga följder.
BEFRÅGA, v. a. 4. (cflcrbildning från tyskan;
mindre godt) Ställa flera frågor till en person,
genom frågor söka utforska. — B. sig, v. r.
(föga brukl.) Genom frågor göra sig underrättad.
B. sig hos någon om, i, rörande en sak. Icke
fullkomligt liktydigt med Förfråga sig, hvilket
isynnerhet brukas med hänsigt till nagot, som
man har för afsigt att göra, hvaremot B. sig har
mer afseende på något förhållande. — Syn. Sc
Fråga.
BEFRÄMJA, v. a. 4. Befordra (i bem. 2 fl)
och äfven någon gång b). B. ell godt ändamål,
Guds ära, konster och vetenskaper, handeln,
o. s. v. Delta skall b. enighetens bibehållande.
— Syn. Se Befordra. — Befrämjande, n.4.
BEFRÖA, v. a. 4. Säges om en växt, som
meddelar en annan frö till en ny växt. —
Be-fröande, n. 4. o. Befröning, f. 2. [Bcfröda.]
BEFUKTA, v. a. 4. (föga brukl.) Sc Fukta.
— Be fuktan de, n. 4. o. Befuklning, f. 2.
BEFULLMÄKTIGA. v. a. 4. Gifva fullmakt
all i ens ställe utföra något (elt ärende, en talan,
o. s. v.). Brukas både om offentliga och cnskilta
angelägenheter. Jag har b-l herr N. att
bevaka min rätt, att föra min talan. — Syn.
Gifva fullmakt, myndighet, Bemyndiga, Aulorisera,
Berättiga. — Be f ull mäkligande, n. 4. —
[- - mägt - -.]
BEFULLMÄKTIGA!), a. p. 2. Som af
offentlig myndighet eller enskilt person fått
fullmakt att i dess ställe utföra ett ärende, en talan,
o. s. v. — Brukas äfven substantivt, l. ex.: l
hans ställe infann sig en b. — Syn. Sc
Fullmäktig. [- - mägt - -.]
BEFUNNEN, part. pass, af verbet Befinna;
sc under delta ord B-s, v. p.
BEFÄL, n. B. 4) Rättighet att befalla öfver
krigshär, större eller mindre beväpnad trupp. Föra
högsta b-ct öfver arméen, öfver flottan. Böra
b. öfver en krigshär, öfver ena flygeln i en
batalj, öfver en eskader, en division, ell
regemente, ell kompani, en pluton, en
furagerings-trupp, o. s. v. Föra b-el på ell fartyg, viden
belägring, stormning, rekognoscering, o., s. v.
Hvem har b-el i fästningen? Han har 20
man under sill b. En ung löjtnant P. hade
b-el öfver den anryekande truppen. Ställa en
armé, en trupp under ens b. Hela styrkan
var ställd, slod under grefve N:s b., under b.
af grefve N. — Syn. Anförande, Kommando,
Ledning, Auspicier, Chefskap. — 2) Samtcliga
personer, som äga rätt att befalla i en armé, vid
en flotta, eskader, större eller mindre trupp, på
fartyg, Fästning, o. s. v. (i motsats til) Gemenskap,
Manskap eller Trupp) B-cl i en armé, vid en
flolla, en trupp, ell regemente, ell kompani, o.
s. v. Manskap och b. B. och trupp.
Gemenskapen, menige soldaten är nöjd, men hos b-el
råder mycken bitterhet. — Syn. BeFälhafvande
(plur.)
BEFÄLHAFVANDE, a. 4. Som förer bcGilct
öfver större eller mindre trupp af krigsfolk, på
Fästning eller fartyg. B. officer. — S. m. B. Sc
Befälhafvare.
BEFÄLHAFVARE, m. B. En, som förer
befälet öfver slörrc eller mindre trupp af krigsfolk,
på fästning eller fartyg. Brukas mest om högre
ofliccrsgrader, hvaremot BeFälhafvande säges äfven
orn lägre. — Syn. BeFälhafvande, Anförare, Chef.
BEFÄLHAFVARINNA, f. 4. Fruntimmer, sorn
förer befälet. Brukas föga, utom på skämt.
BEFÄNGD, a. 2. Egcntl.: bosatt af onda
andar. 4) (om person) fl) Från vettet, ytterst
oförnuftig, högst dåraktig. År du alldeles b., som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
