Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Begirighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 BEG
BEGIRIGHET, f. 2. (föga brukl.) Stark
be-gifvenhet, häftigt begär. — Syn. Se Begärlighét.
BEGIRIGT, adv. (föga brukl.) Ganska
begärligt.
BEGJUTA, v. a. 5. (böjes som Gjuta) Gjuta
(något vått) Öfver. B. med vatten, vin, mjölk,
o. s. v. B. en krukväxt med vatten ur en
handkanna. Brukas, i fråga om döpelscn, äfven
om personer. — Begjulande, n. 4. o.
Be-gjutning, f. 2.
BEGLÄNSA, v. a. 2. Glänsa, stråla Öfver en
yta. Mest i högre och poetisk stil. Solen b-nser
ofta dessa fält.
BEGRAFNING, f. 2. 1) Handlingen, då man
begrafver. — 2) Sjelfva högtidligheten, ceremoni^
erna, gästabudet, då en död menniska begrafves.
Stor, högtidlig, hederlig b. B. i stillhet. B.
med facklor. Göra b. ål någon. Bivisla en b.
— Syn. Jordning, Jordfästning, Likbegängelse. —
Ss. B-scercmoni, -sdag, -sfesl,
-shögtidlighet. -skoslnad, -s mar sch, -s
musi k, -s måltid, -sståt, m. fl.
BEGRAFNINGSHJELP. f. 3. 1) (i
allmänhet) Understöd, som erhålles till en afliden
persons begrafning. — 2) Understöd ifrån en
begraf-ningskassa. hvilket åtnjutes af sterbhuset efter en
afliden embets- eller tjensteman, eller annan
person, som varit delägare i sådan kassa. — 3)
Allmän pålaga till bestridande af kostnaderna vid elt
kongligt liks jordfästande.
BEGRAFNINGSKASSA, f. 1. Kassa, bildad
genom bidrag (vanligen af embets- och
tjensle-män), och hvarur penningunderstöd lemnas till
begrafning af personer, som under lifstiden lemnat
bidrag dertill.
BEGRAFNINGSKORT, n. 5. Kort, tryckt
eller skrifvet, hvarigenom någon inbjudes alt
bivisla en begrafning.
BEGRAFNINGSPENNTNG, m. 2.
Skådepenning. som slås i anledning af någon furstlig
persons begrafning.
BEGRAFNINGSPLATS, m. 3. 4) Inhägnad
plats, der de döda, tillhörande en viss församling,
begrafvas. — Syn. Kyrkogård. — 2) (uti
inskränktare mening) Plats på en kyrkogård, tillhörig
någon enskilt person, och der han med familj äger
rätlighet att efter döden begrafvas.
BEGRAFNINGSPOEM— -poä m, n. 3. Poem,
förfaltadt i anledning af någons begrafning. Äfv.
Begrafningsverser.
BEGRAFNINGS-PROCESSION, ——sässchön,
c. 3. Se Likprocession.
BEGRAFNINGSSKJORTA, f. 4. och
BEGRAFNINGSSKRUD, m. 2. Sc Svepning.
BEGRAFVA, v. a. 3. Imperf. sing. Bcgrof;
plur. Begrofvo; äfven (mindre väl) Begrafde, i
både sing. och plur. Sup. Begrafvil. sammandr.
Begrafl. Part. pass. Begrafven, äfv. (mindre väl)
Begrafd. 4) Högtidligt nedsätta en död
menni-skokropp i jorden. B. någon i kyrkan, på
kyrkogården. B. lefvande; till straff nedsätta någon
lefvande i jorden. — Syn. Jorda, Jordfästa. — 2)
Hålla graföl efter en afliden. Del tillhör
närm-sla ar/vingarna all b. den döde. — 3) (mindre
egentligt) Öfverhölja (döda djur eller liflösa
föremål) med jord, grus, snö, o. d. B. en hund.
B. en stad i gruset af dess ruiner. En
jord-bäfning har nyligen b-fvil flera byar. B. fågel
i snö. Manuskriptet låg alldeles b-et under
dam. — Syn. Se Bcläcka. — 4) (fig.) Dölja,
gömma. B. en händelse i evig glömska. Vara
b-cn i sömn, i djupa tankar, i sorg, i sina
BEG
böcker, sofva ganska hårdt, ^ara fördjupad i
tankar, ej tänka på annat än sin sorg, sina böcker.
— B. sig, v. r. (fig.) 4) B. sig lefvande, afhålla
sig ifrån sällskapcr. — 2) B sig uti: a) Träget
sysselsätta sig med. B. sig i böcker, i
pappersluntor, i studier. — b) B. sig i en ödemark,
en öken, bosätta sig i en trakt, der man ej har
tillfälle till umgänge med andra, isynnerhet
bildade menniskor.
BEGRAFVANDE, n. 4. Handlingen, då man
begrafver.
BEGREPP, n. 5. (af verbet Begripa) 4) (i
allmänhet) Föreställning, omdöme, tanke. Göra
sig, hafva, gifva b. om något. Hvad b. gör
du dig om den saken? Han har intet b. om
hvad del vill säga. Hysa, hafva ell ganska
fördelaktigt b. om någon. — Syn. Sc
Föreställning. — 2) (log.) En mångfald af flera skilda
åskådningar, sammanfattade till en enhet i
medvetandet, genom afsöndring och fasthållande af
öTverensslämmande kännemärken. B-en
Menniska. Häst, Träd. B. bildas genom Jemförelse,
Afsöndring (Abstraktion) och Förknippning
(Synlhesis). B-en äro antingen abstrakta eller
konkreta. Allmänt b., som omfattar slag eller
art. Enskilt b., som utmärker blott ett enskilt
ting. Högre, vidsträcktare, lägre,
inskränktare b. Enkelt b., hvilket ej låter upplösa sig i
flera, t. ex.; enhet. Sammansatt b., hvilket
innefattar flera enkla begrepp, t. ex.: dygd,
triangel. Rikliga, oriktiga b. Klara, mörka,
tydliga, otydliga b. B-et är en produkt af
Förståndets verksamhet, Idéen af Förnuftets.
— 3) (i vanligt tal) Förmåga att begripa,
fatt-ningsgåfVa, förstånd. Hafva godt, svagt, trögt b.
Del öfvergår milt b. Lämpa sill (al cfler
åhö-rarnes b. — Syn. Sc Förstånd. — 4) Kunskap:
a) (objektivt) Vetenskaplig grund. Brukas mest i
plural, och i förening med ordet först. De första
b-en af astronomien. Regnérs första b. — b)
(subjektivt) InsigL Han saknar allt b. i
matematik, i åkerbruk och boskapsskötsel. Vara
utan allt b. i musiken. Han har ej minsta b.
i den vägen. — Syn. Se Kunskap. — 5)
Betydelse, mening. Delta ord har elt ganska
vidsträckt b., omfattar flera b. I inskränktaste b.
Söka förklara ett ords b. — Syn. Se Betydelse.
— 6) Kort b. af något, dess hufvudsakliga
innehåll. Kort b. af logiken. Gif mig ell kor.l b.
af saken. — Syn. Summariskt innehåll,
Sammandrag, Compendium. — 7) Slå ell. vara i b. all,
ämna att genast, oförtöfvadt göra något. Jag
stod just i b. all skrifva Ull honom, när han
kom. Han är i b. alt gifta sig. — Syn. Se
Ämna.
BEGRINA, v. a. 4. 4) Gäckande grina åt
någon. Hör i egentlig bemärkelse till det lägre
språket och brukas föga. — 2) (fig.) På ell lågt,
oädclt sätt göra spc af någon, i tal eller skrift.
Han b-r ulan åtskilnad allt och alla. —
Be-grinande, n. 4.
BEGRIPA, v. a. 3. (böjes som Gripa) 4) (om
sak) Med förståndet fatta. Han b-er ingenting
af hvad man säger honom. B-er du meningen
af hans ord? B-er ni något af allt detta? Jag
b-er icke, hur del är möjligt, hur del är falt,
hur han kan säga så. Samtalsvis nyttjas det i
flera egna uttryck, såsom: Jag b-er, när man vill
tillkännagifva, att man förstått, hvad en annan
förklarat, utredt, omtalat; det b-es (förkortadl
begrips), naturligtvis, del förstås af sig sjelft;
b-er ni (du, &&)’ del? b-er ni? tilläggcs ofta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
